fredag, september 21, 2007

en liten sångfågel

Den första "riktiga" dagisveckan är avklarad och det verkar fungera bara fint. Idag berättade fröken Emma att Alva redan har börjat sjunga med i den morgonvisa som de sjunger varje morgon. Annars är det till att ha släppt kontrollen över vad som händer under parvlans dagar, utöver att hon gråter vid lämning, äter duktigt och inte vill vila utan nyfiket sitter och tittar på de andra medan de sover. Något som innebär att liten är bra trött när hon väl kommer hem och i stort sett slocknar direkt som huvudet når kudden - idag somnade hon till och med på väg till sängen.

Denna vecka blev det fem timmar per dag för en effektiv invänjning, men från och med nästa vecka blir det bara tre dagar per vecka. Vid de senaste dagarnas hämtning har parvlan varit fullt upptagen med utomhuslek, under vilken hon cyklat och traskat omkring och sett allmänt nöjd ut. Och visst märks det en hel del att hon får leka av sig litet under dagen eftersom kvällarna inte alls längre fylls av samma fart och fläkt som förut. Det sedvanliga rundspringandet är nuförtiden snarare ett lätt lunkande och det ska gärna läsas böcker, sjungas och kramas.

onsdag, september 12, 2007

picknick i slottsskogen

Dagisinskolningen fungerar fint - och snart har de två veckorna gått. Idag, liksom igår, fick barnen leka ute på gården medan föräldrarna satt inne och ugglade. Något som fick vår lilla parvla att ge till ett litet ramaskri vid själva avskedet, men som visade sig gå riktigt bra efter lite tröst från fröknarna.

Det vete katten om den lilla parvlan har blivit mer van att leka med eller bland andra barn dock, då hon, efter söndagens trevliga picknick med liten Wilmer och hans mamma, vilt puttade bort alla barn som kom mellan henne och mamma A när det lektes i lekparken. Lille Wilmer verkade dock ha blivit van vid parvlans små fasoner och tog det hela med lugn efter att snällt ha försökt mata Alva med vindruvor som hon gladeligen roffade åt sig.

tisdag, september 04, 2007

vilda villervalla

Nu är dagisinskolningen igångsatt. Den började trivsamt nog på själva bustrollets namnsdag, då Alvan glatt traskade dit i sällskap med pappa D. Efter en första inspektion av dagisets alla leksaker beslöts det sedvanligt att det nog var säkrast att bära dem till pappa D så att inget annat barn fick tag på dem. I övrigt gick allt bara fint den första dagen och pappan rapporterade att fröknarna verkar trevliga och snälla och kom redan första dagen hem med hemläxa i form av foton som skulle tas med på familj, favoritleksaker och lägenhet. Något som tacksamt lyckades, åtminstone halvdant, efter en noggrann genomgång av Alvans fotoalbum - trots att det senast framkallade fotot visade sig daterat någon dag i tidiga december.

Dagens besök gick även det bra, om än snäppet sämre än gårdagen-trots att Alva sken upp som en liten sol imorse när ordet dagis nämndes. Denna gång lektes det mindre själv och klättrades istället desto mer på pappa D samt småkivades en smula med liten Wilmer om ett gosedjur så till den grad att parvlan fick ett vredesutbrott och pappan i sin tur ett menande leende av dagisfröknarna. Och vi som ändå övat de senaste dagarna med att umgås med andra barn- med kvartersfest i lördags och lisebergsbesök i söndags.

Med en smula dåligt samvete över den knappa fotoframkallningen har det därefter under dagen försökt kompenseras med förberedelser inför den fortsatta dagisgången i form av klädmärkning och införskaffande av ytterligare några vinterplagg och -attiraljer i form av mössa, vantar, fleecejacka och byxor.