tittutlekar

musikdag

Det är helt ofattbart vad fort dagarna går.  Så var det återigen söndag. Jag känner mig lite låg och vyssjar vår lillprins medan övriga familjen monterar Alvas klädbyrå. Sedan väntar familemöte, pyssel och kvällsbad.

I fredags var vi i Borlänge och köpte pysselmaterial på Panduro. Det blev filttyg, paljetter och allmogefärger (eftersom pappan vill måla kurbits). Sedan fikade vi på vegancafeet.

Igår var det aktivitetsdag på musikskolan och flickorna var där alldeles själva i tre timmar. De hade ridit på ponnys, kastat stövel och gått tipspromenad.  Den sistnämnda vann de och fick en stor påse med godis. Den mumsade de ur till kvällens Clonewarsavsnitt och det gjorde inte så mycket att lördagens kalas blev inställt på grund av sjukdom. Det är helt omöjligt att hålla en vecka helt godisfri och vi har en hel burk i köket från tidigare kalas och aktivitetsdagar.

nätterna

Fastän klockan åter närmar sig halv två så är han rätt söt (och kavat) vår lille bebis. I skrivande stund bråkar han med pappan och ger full hals för att han inte får rulla runt på skötbordet. 

Någon minut senare gör han krypövningar (gungar på alla fyra) och leker tittut i vår säng. Idag har han och pappan sjungit trollmors visa. Istället för buff sjunger Nikola "huh".

Han kan nu förflytta sig från en sida av rummet till den andra. De nya hyllorna kom på plats i rättan tid.

steg för steg

Det går sakta framåt på hemfixarfronten. Idag blev vi klara med monteringen av den ena hyllan i Alvas rum, skrivbordet har sågats av och de två äldre hyllorna har burits ut till garaget.  Jag har påbörjat att fylla hyllplanen, men eftersom kickorna var trötta idag avbröt vi fixandet för en tidigare nattning.

Alva hade haft fullt upp med draklek medan Majken tillagat soppa. I samband med Mikaelifirandet brukar det vara skördefest och Majkens bidrag var en jättestor morot som hon själv skalade och hackade.

Själv sov jag till elva efter att ha matat vår lillprins en gång i timmen.  Tänderna kliar och magen är trög. Till kvällen serverade vi honom katrinplommon.  Vi får se om det hjälper.  Det är svårt att somna före tvåtiden på natten. Nu har prinsen dock bästa-mag-ställningen.

Eftersom Alva sover i sin säng fick jag använda min iver att få hemmet i ordning till annat.  Jag har sålunda ritat lappar till samtliga serietidningsmappar och garagelådor, städat köket, plockat undan de gamla xboxspelen i lådor samt lusläst den senaste reklamboken från biltema mellan matningarna. Alltmedan pappan fixat nätverk till garaget.  Vi har inte alltid samma prioriteringar, men kompletterar varandra alltmer ofta.

Flickorna tackar förresten så hemskt mycket för de fina korten från mormor. De blev verkligen jätteglada. Vi hoppas kunna ringa och tacka till helgen. 

skolfotografering

I natt har jag bara matat Nikola två gånger efter att vi somnade vid ettiden.  Klockan fyra och klockan sex. Nu är klockan åtta och det är förmiddagsvila som gäller för lillprinsen. Själv känner jag mig nästan utvilad (fast jag somnade om likafullt och sov till halvelva).

Pappan lämnar tjejerna på skolan/förskolan.  Idag är det skolfotografering.  Det är lite stort.  Och efterlängtat.  Alva ser fram emot sin skolkatalog. Än desto mer längtar hon till morgondagens draklek som hör Mikaelifirandet till och som pågår i dagarna tre.

I samband med dagens hämtning styrde pappan och flickorna kosan mot Västerås för att inhandla nya möbler till Alva.  Under tiden rensar jag ur Alvas rum. Niko hjälper också till.

Majkens senaste veckopengsinvestering...

... och Alvas.

Idag upptäckte vi ännu en liten tand i underkäken. Så vi försöker hålla bitringen nedkyld. Vilan vid tolv är redan avklarad och nu är det middagsvila klockan fem som gäller.  Sedan någon månad tillbaka är jag utan armbandsur, men den blodsockerkänsliga kroppen och Nikola håller mig underrättad.

Klockan blev sju innan kickorna och pappan kom hem - alldeles lagom i tid till att Nikola satte sig upp en andra gång. Bara så där - huxflux. Det är en väldigt bra kryp- och sittmatta i Alvas rum. Det är på tok för tyst i huset när flickorna är iväg på äventyr. Jag och Nikola har lekt tittutlekar och myst. Därtill har jag lyckats kånka ut Alvas gamla skåp till garaget. Nikola har under städningen lyckats få tag på min kamera,  dragit ut en legolåda och mumsat på en nätverkskabel. Charmtrollet med elastiska armar.

Nu gungas det för fullt.

sjumånadersbebisen

I torsdags blev Nikola sju månader. Det kom vi på under fredagen - när vi även upptäckte att han hade fått en tand i underkäken. De senaste dagarna har magen krånglat en smula. Idag var det trögt. Och föregående natt hade han kliande prickar på magen och halsen. Huruvida det berodde på smörgåsrån eller gröt med yoghurt återstår att se. 

Dygnsrytmen kvarstår. Klockan tio i sju vaknar Nikola och tio minuter senare vaknar flickorna. Klockan åtta börjar Nikola gnugga sig i ögonen för att åter somna och sova till halv elva. Ibland sover jag med eftersom nattamningen kvarstår. Därefter vilar Nikola bara en-två korta stunder under dagen. Han deltar i måltiden med oss andra och tycks föredra mat framför amning under dagtid förutom när han ska sova. Vid åttatiden vill han sova, precis som kickorna. Därefter ammas han varje timme fram till klockan ett, samt ytterligare två gånger under natten. När jag lämnar rummet protesterar han nästintill jämt, så idag har han i stort suttit fast på min höft. 

Helgen har bara flugit förbi. Under torsdagens fiolspelning tyckte fiolläraren att det var dags för Alva att byta grupp. Torsdagen består sålunda av fyra olika fiollektionstider. Tursamt nog är de kort efter varandra och Alvas nya grupp spelar innan Majkens, dvs på den tid som flickorna och pappan vanligtvis brukar ägna sig åt biblioteks- eller cafébesök. 

Under fredagen fixade pappan bussen tillsammans med farfadern och under tiden påbörjades helgen garagestädning, Under lördagen åkte vi med en massa skräp till återvinningscentralen, pantade burkar och köpte ytterligare en uppsättning med lådor innan garageröjningen kunde fortsätta. Nu gäller det bara att de saker som ska vara kvar i garaget ska hitta en plats. Mycket har burits upp på vinden. Medan Alva var på 7-årskalas hos en skolkamrat lekte Majken med grannkamraterna. Det är mycket kalas nu. Vi har även ett nästa helg. Och helgen därpå bär det av på kryssning. 

Idag fortsatte garagestädningen. Vi har även hunnit med tvättstugan och ytterligare en köksgenomgång med ugnsrengöring och vaskrensning. Därtill hade flickorna två lekkamrater och deras mor på besök under några timmar. Och pappan har just varit iväg och städat förskolan. Nu är hela huset snart genomgånget, förutom hallen och det lilla förvaringsutrymmet som påbörjades innan resterande delen av huset påbörjades. Och Alvas rum förstås. Vi hoppas på att hinna med garaget, trädgårdsröjning och ett Ikeabesök under den kommande veckan. Det börjar arta sig - efter fem år.

Efter den senaste incidenten i skolan har det varit ganska lugnt för Alvas del. I torsdags var hon litet bekymrad över att hon inte var lika bra på handarbete som de övriga i klassen. Hon tappar nålen och var orolig över att hon inte kommer att hinna klart. Vi upplyste henne om att övning ger färdighet och att hon går i skolan för att lära sig, samt påminde henne om att alla har olika färdigheter, såsom att hon lärt sig läsa tidigt eftersom vi läser mycket på samma sätt som de andra i klassen lärt sig sy för att de pysslar mycket hemma. I fredags var hon dock åter ledsen eftersom hon på nytt lekt med tredjeklassarna. Vi fortsätter att lyssna och råda henne om att hon ska försöka leka med de jämnåriga barnen istället, även om de äldre leker roligare lekar. 

baddag

Det är otroligt vad fort dagarna går.  Helt plötsligt var vi mitt i vardagsveckan igen. Idag packades åter utflyktsväskan på morgonen och på kvällen var det åter dags för ridning och kvällsbad. 

Hela familjen har badat och duschat idag. Nikola vaknade när pappan badade och ville naturligtvis också plaska en stund. Därutöver har han i stort varit vaken samt ätit en hel del - både gröt,  potatis,  yoghurt och potatis- och morotspuré'. Nu sover han gott sedan tre timmar.

Flickorna har imponerande nog övat på fiolläxan två dagar i rad inför morgondagens lektion. Därutöver har vi läst de biblioteksböcker som vi imorgon ska lämna åter och så har vi luskammat oss på uppmaning av förskolan. När flickorna var i skolan/förskolan var vi även en sväng till stan för att köpa nya vitaminer.  Tyvärr krånglade bussen igen,  trots att den fungerade fint häromdagen.

När vi hämtade tjejerna bad jag Alva att visa mig hennes klassrum, vilket hon glatt gjorde. Hon visade mig bänken,  matteboken och några fina teckningar som hängde på väggen. Motiven var ett äpple,  ett löv samt ett höstträd. Idag var hon glad vid hämtningen.  Hon har haft några tuffa dagar vilket främst tycks bero på att de lekkamrater som hon leker med på rasten leker aningens våldsamma lekar, där det brottas en del. Vi hoppas att vi ger henne goda råd.  Idag hade de lekt Pirates of the Carribean, trots att vi gett rådet att leka med några andra kamrater ett tag.

På utflykten hade Majken plockat två fina slaggstenar -en blå och en svart- varav hon gav den svarta till sin syster.

Medan systrarna var och red passade jag och pappan på att hänga upp en spegel i Majkens rum samt pimpa hennes skrivbord med en vaxduk med muffinsmotiv. Sedan mätte vi Alvas rum och planerade möbler innan pappan lagade spaghetti och linsfärs och jag renbäddade flickornas sängar. Niko härjade fritt i Majkens rum och lyckades tugga sönder ett hamsterhus. Han når längre än vad vi tror när han lägger manken till.

Det är skönt med de dagar som vi får undan en smula och hinner mer än förväntat. Det blir vanligtvis mest en massa mathantering, tvätt och disk

en smula tröst

 Om klänningen är tjugo...

Nu börjar det vara dags för nästa utvecklingssprång. Språng 5. Något som tydligt beskrivs på samtliga föräldrasidor är den så kallade separationsfasen. Och visst märks det att Nikola helst föredrar att ha mig i sin omedelbara närvaro till en större del än för bara några veckor sedan. Nu får jag knapp lämna rummet. För att underlätta ett framtida tröstande bär vi nu omkring på både Nikola och Varg. Det känns dessutom tryggt att vi båda föräldrar går hemma inför den annalkande jobbstarten i november och att systrarna också är hemma. 

"Vid omkring 23 veckors ålder är det dags igen. Barnet blir missnöjt grinigt och lynnigt. Det beror, som tidigare, på att världen kommer i gungning därför att stora förändringar är på väg.

Det femte språnget, som inträffar vid omkring 6 månaders ålder, kan kallas relationssprånget. Barnet lär sig att omvärlden är stor och själv är han eller hon bara en liten prick. Den leksak barnet vill leka med ligger onåbar uppe på en hylla. Mamma och pappa kan försvinna till ett annat rum och då är de borta. Det kan förstås kännas mycket skrämmande.

Nu sover barnet ofta sämre. Kanske har det svårt att somna eller vaknar tidigare. Kanske verkar det ha mardrömmar. Barnet blir blygare och vill helst ha mamma eller pappa riktigt nära för att ha koll på att ingen försvinner. Snuttesaker är viktiga".

Plutten framför ett av sina skåp.

Vardagsveckan har börjat igen och idag var det föräldramöte för 1-3:orna. Eftersom pappan var med på en lektion under föregående vecka och dessutom skötte helgstädningen för skolan så fick han litet av en repetition. Dessförinnan veckohandlade han och åkte med skräp till återvinningen medan jag tappade upp bad åt flickorna, tvättade, diskade och skötte plutten. Idag åt Nikola gröt, palsternacka och aprikos- och päronpuré, samt en och annan majskrok. När han vill ha mat säger han "mmmmm" och kniper bestämt ihop läpparna. Själv är jag "mmmm mam".

Ja må han leva...

Hoppas verkligen att genomgången av huset kommer att hjälpa oss med vardagspusslet när det även ska kombineras med arbete. Det är verkligen nog så fullt upp som det är just nu.  

Efter två dagars släktumgänge med begravning och födelsedagsfirande av flickornas farbror tillbringade vi söndagen i stillhet. Flickorna lekte med grannkamraterna medan jag rensade ur och stuvade om i mina klädgarderober och pappan bakade bröd. Jag har verkligen svårt för att göra mig av med kläder. Hittade bland annat några som jag fick när jag var sjutton år, min första bh, samt en klänning som jag köpte i London år 1994. Fascinerande nog kan jag ha de flesta. Amningen tycks ha gjort sitt till. Det är bara ärmarna på en hel del tröjor som har blivit för korta.

När kickorna kom hem bakades det även bullar, men något tycks ha blivit galet med jäsningen. Det märks att Majken njuter av att baka. Alva tycker också att det är lite roligt, men inte så roligt att hon vill bli bagare eller så. Däremot ger hon gärna klädtips åt lillasyster varje morgon. Något som ibland är uppskattat, men inte alla gånger.

fredagen den 13e

Igår var vi i Flen för att ta ett sista farväl av Olle. Det var en fin och solig dag och det var trevligt att träffa alla släktingarna på flickornas farfars sida igen.  Senaste gången var i januari då tremeningen Lilja-Lo döptes. Då låg Nikola ännu i magen och nu närmar han sig hela sju månader. Medan tremeningen har hunnit fylla året. Livet har sin gilla gång. 

Efter en lätt stressad start på dagen, under vilken vår stora bil inte startade och en sladd saknades till bilens dvdspelare, så fick vi oss slutligen iväg - en timme senare än beräknat. Vi fick ta vår andra bil. Tursamt nog hann vi ikapp den övriga familjen utan ytterligare krux. När vi fortsatte resan upptäckte jag plötsligt att Nikola satt och lekte med sitt bilbälte, vilket hade sin förklaring att Majken lossat detta i tron om att det var hennes eget när vi stannade litet kort. Det är ovant att sitta i mitten av saaben. Jag försökte sålunda sätta fast bältet i farten genom att lyfta på Majkens bilstol och lyckades till slut. Eftersom sådana tillbud tycks komma i tre väntade jag mig ytterligare en incident. Och den kom. För visst hade pappan i stressen glömt nycklarna i vår olåsta husdörr. Tursamt nog har vi haft tur i oturen. Vi kom fram i tid till begravningen, vi krockade inte och huset var intakt. Även det paket, som brevbärararen lämnat på bron stod kvar. 

I övrigt var det en fin dag. Medan ceremonin pågick gick jag och en Nikola en promenad genom den välskötta  kyrkogården i hopp om att han skulle kunna få sova litet. Vilket han gjorde. Det var tur, för sedan var det alltför mycket som hände runtomkring för att vår lille prins skulle kunna slappna av. Det fanns ju så många släktingar att titta och hälsa på. Under ceremonin lät prästen barnen komma fram till kistan och förklarade pedagogiskt för dem att allt som lever en gång måste dö. Det tycktes naturligt och barnen verkar acceptera detta till fullo.

Vi bjöds på god fruktsmörgås. Nikola fick under tiden mumsa på majskrokar. Igår fanns ingen hejd och trots att han ätit rejält med gröt redan på morgonen åt han en hel burk med frukt och ris. Men så var han också vaken under hela den tid som vi inte var på resande fot. Han sover gott i bilen. 

Efter fika och mingel åkte vi vidare till flickornas gammelfarmor för ytterligare umgänge. Eftersom familjen är stor fyllde vi gott upp den nya lägenheten. Men finns det hjärterum så...

På hemvägen stannade vi till i Västerås för att äta på vår favoritpizzeria Amore, som nu även börjat med veganost på sina pizzor. Eftersom det var fullt på pizzerian och Nikola just så pass vaknat dukade vi upp för picknick i en närbelägen park. 

Min kamera har börjat haka upp sig vid stängning och öppning och tappar ibland fokus, därav de något suddiga bilderna. 

undrens tid

Imorse hände något som överraskade oss alla. Jag vaknade av att pappan pratade med mig,  kastade en hastig blick på klockan och konstaterade att den var tio i åtta och att vi hade försovit oss. Kort därefter kikade Nikola upp över spjälsängens kant med ett huh! Gick upp och väckte såväl Alva som Majken och bredde mackor som de fick mumsa på i bilen.  Allt gick smidigt och tio minuter innan efter uppvaknandet var kickorna och pappan på väg. Samtliga lätt chockade över att pappan vaknat först. Ingen kan erinra sig att det någonsin hänt förut.

I skrivande stund är flickorna med pappan på fiolspelning. Dessförinnan har vi varit i Avesta och kompletterat våra garderober inför morgondagens begravning när vi ska ta farväl av gammelfarmors livskamrat. Majken fick nya skor, pappan och mamman var sin skjorta och Alva blev lite avundsjuk på Majkens skor. På hemvägen bjöd Majken på nybakt bröd som hon bakat på förskolan.

Nikola härjar i min famn. Han har just ätit potatis och broccoli. Det gick hyfsat bra idag. Det verkar ta ett tag att vänja sig vid konsistensen.  Gröten slukas dock dagligen utan krux. Och majskrokar är mumsigt.

mera mat

Igår var jag med på en kundträff på en mataffär i närheten av vår vårdcentral.  Jag blev uppringd för någon vecka sedan och fick förfrågan om jag ville träffa några andra kunder för att prova på och diskutera medelhavsmat. Det visade sig vara ett sätt att lansera mataffärens egna produkter och medan de övriga tolv kunderna, som visade sig vara riktiga stammisar, mumsade på skinka och ost provade jag oliver, grillad paprika, balsamvinäger, tapenade och bröd. Som tack fick jag en påse med matvaror. När jag var klar hade övriga familjen dessutom handlat klart. Det var en intressant upplevelse.

Idag har flickorna ridit tillsammans med farfar. Under tiden har pappan och jag turats om att underhålla Nikola. Han vill absolut inte sitta själv.

Pappan har haft huvudvärk och förutom en kort tur till affären blev det inte så mycket mer gjort.  Jag har tömt några allt-i-allolådor (där allt skrot samlas) och, med flickornas hjälp, tömt Majkens forna klädskåp samt fyllt detta med sängkläder. Det finns förvånansvärt många prylar som inte haft någon fast plats i vårt hus och sålunda spritts ut på flera ställen.

Alva och Nikola följde med mig till affären medan Majken och pappan vilade. Vi hittade tre nya pixiböcker.  Alva hittade även en tidning som hon ville ha, men eftersom hon köpte två stycken igår för de sparade veckopengarna så får hon vänta. Igår blev det Monster high och Clone wars.