familjedag

Förkylningen kom som en syndaflod och knockade mig rejält.  Nu ligger jag utslagen i sängen bredvid en trött, men mindre snörvlig, bebis och glädjs åt att det tycks vara en snabbt övergående förkylning - med undantag för halsontet som nu är inne på tredje veckan. Under tiden har flickorna följt med pappan till Lissjön för den årliga familjedagen. Likt tidigare år är himlen lätt regntung, men en skock vilda hästar skulle inte kunna hålla flickorna därifrån.  Dessutom finns det ju inget dåligt väder.

Under gårdagen var vi på VC med Majken för att kolla lite extra på hennes vänstra öga som tidigare enbart har hängt när hon varit trött,  men som hon nu kan styra och som värkte för andra dagen när jag bokade tiden för två veckor sedan. Läkaren bad Majken visa sitt trix, lyste med en lampa i ögat,   rådfrågade sin chef och sade sedan att Majken helt enkelt kommit på hur hon kan styra just den ögonmuskeln och att mildrade min oro om en "braintumour". Han upplyste sedan om att det lätt kunde bli en tics och att det är bäst att ignorera det ett tag (eftersom jag tidigare hela tiden frågat om det gör ont). När det gäller mjölkprotein visade blodprovet inget utslag.  Vi märker dock att magen fungerar mycket bättre utan mjölk och inte enbart laktosfria alternativ.

Igår, efter läkarbesöket, var Majken däckad. Så pass att hon inte ens orkade prova på nya inneskor till förskolan.  Hon fick sålunda bli kvar i bilen med pappan och Nikola medan Alva hängde med mig för att frossa i förvaringskorgar. Nu står de där i hallen medan jag ligger här, men sakta går det framåt.

Fina arbetskamraten med fin familj. 

Några timmar senare hade jag hela familjen i sängen. Alva berättade glatt om dagen, medan Majken lade sig ner på golvet. Sista delen av dagen hade hon spenderat genom att vila i bilen. Det är fortfarande magen som spökar. Därefter låg hon i stort ner på varje golv i huset. Tills hon slutligen sa att hon ville nattas med saga. Likt förra kvällen läste vi sagan om Supercharlie. 

Alva valde en docka åt Majken.

... och en uzi till sig själv.

Som pris vid årets tipspromenad hade pappan varit omtänksam och valt en pall som han trodde att jag skulle tycka om. Vilket jag gjorde. Alva hade valt en polisuzi åt sig själv, samt en docka åt Majken. Därtill hade hon valt en keps som det stod Eriksson på. 

ljudligt

Det är verkligen livat i huset sedan vi plockade fram Nikolas leksaker - alltifrån sjungande böcker till prasselböcker, klossar och popupdinos, ringande telefoner (fem stycken! ) och skramlande nycklar.  Nikola gillar flugsmällaren bäst - tätt följt av pappans snusdosa.  Majken och Alva leker flitigt med resten.  Främst Majken som i skrivande stund bläddrar i den engelsksjungande Nalle Puhboken medan Alva är i skolan.

Har inte tid att byta om från pyjamas - vill bara leka.

Idag står städning åter på agendan eftersom vi rensar ut småbarnsprylar ur flickornas rum. Det är många lådor i hela huset.

snörvlig krabat

Liten nyser och snörvlar,  men verkar långt ifrån medtagen. Orken och framförallt viljan finns där än. Natten blev lösryckt för min del, som tycker att jag mixat mangosmoothies under hela natten på grund av bizarra återkommande drömmar. Och till sist fick Nikola sova på mig istället för i sin egen säng.

Den där näsan är bra knaprig.

Idag har han gjort bekantskap med ytterligare några leksaker.  Alva har varit i skolan,  Majken på förskolan och därefter fick de överraskande nog en kamrat på besök för litet utklädningslek innan det var dags för terminens första fiollektioner.  Det regnar ute och inne hopas de olika rensningsprojekten i väntan på nästa ikeabesök.

leksaksnostalgi

Efter två dryga dagar av huvudvärk och muskelvärk började orken så sakteliga att återvända under gårkvällen med hjälp av två koppar kaffe. Idag har muskelvärken återkommit. Månne gick jag ut för hårt under gårdagens klädsortering under vilken jag återigen fördelar alla Nikos blivande kläder i olika lådor enligt storleksordning (eftersom de hamnat huller om buller från fjolfjolårets loppis). Det har verkligen blivit en hel del kläder under de sju gångna åren. Niko har för nuvarande storlek 74 och vi har redan avverkat fyra storlekar (50, 56, 62, 68). Eftersom han redan är 71, 5 cm lång sitter 74:orna rätt så perfekt. Troligtvis kan vi använda både den fleeceoverall samt den overall som Alva hade när hon var liten. Det mesta finns kvar och lådor för de, av flickorna,  urväxta storlekarna 80, 86, 92, 98, 104, 110, 116 samt spridda plagg i storlek 122 har nu förberetts.

Flickorna har tyckts stå emot sjukdomen bättre än vi vuxna och Alva har verkat vara på bättringsvägen när det gäller snörvlandet. Fram till igår när vi märkte de tydliga tecknen på att Alva inte riktigt är piggelin och världen tycktes rasa även vid små motgångar.  Tårar sprutade och det var ett rejält känslosvall hos vår, numera oftast, nöjda, glada och förståndiga sjuåring när hon berättade om lekkamrater som inte följt regler och hur hon råkat göra sig illa. Hon blev sålunda hemma med oss vuxna medan lillasyster följde med farmor och farfar på kalas hos farbror J.

Hon är även hemma från skolan idag i ett försök att återfå sina krafter genom vila och sitter uppkrupen i tevesoffan iklädd sin mysdress. Majken har dock pinnat iväg till förskolan med packad utflyktsväska. Hon trivs bra i sin nya grupp och är nöjd och glad.  Igår hade hon svarvat äpplen och bakat med trolldeg. Varje dag klär hon sig färggrant för att undgå att bli fångad när de leker "under hökens vingar".

Nikola har verkligen börjat hitta sina fasta rutiner när det gäller mat, sömn och blöjbyte. Just nu är det förmiddagsvila som gäller.  Vi har plockat ner en massa leksaker som låter från vinden och bunkrat upp med kuddar som stöd. Det är nämligen sittande ställning som gäller på heltid för vår lillprins. Om inte någon hjälper honom att stå förstås. Flickorna blev också förtjusta över att se de nygamla leksakerna och lekte med dem minst lika flitigt som sin lillebror. Eftersom det inte hanns med några leksaker innan loppisen finns alla leksaker kvar - liksom alla böcker.  Mycket prylar blir det.

Under eftermiddagen har Duplot under Majkens säng paketerats för att komma åter igen om något år. Trots att jag tog den största låda som jag kunde hitta gick det dock inte att få plats med allt i en box. Så det fick bli två. Det tycks finnas en mamma i det här huset som har litet svårt för det där med måtta när det gäller leksaksinköp.

Nikola snörvlar och nyser. Han är trött och varm, men vill inte sova. Nu sitter vi och myser medan systrarna är på ridning med farfar.

sjukstuga

Idag är vi krassliga. Både Alva och Majken känner sig febriga. Och det halsont som jag dragits med under den gångna veckan har nu fått sällskap av en släng av huvudvärk.

Flickorna ser på film och läser tidningar medan mamman och pappan läser var sin bok. Nikola gör oss sällskap och blev även han lite boksugen.

bland riddare och lekparker

Statyn "Systrarna"

Ankan "Kvackis"

Mamman är litet mer frusen än övriga familjen

Barnen vaknade redan vid sjutiden, men låg och mös en stund i sina sängar tills dess att lillebror också vaknade. Natten gick bra. Nikola sov, med undantag för de regelbundna amningarna varannan timme, natten igenom och jag lyckades sova riktigt bra jag med - trots glipan vid sängen och lampsladden just så pass utom räckhåll. Eftersom alla var hungriga gjorde vi oss snabbt klara för utcheckning och begav oss sedan ut på stán för att äta frukost. Roligt nog hade det dykt upp ett nytt vegantips på frukostställen  via facebook klockan halv elva kvällen dessförinnan, så vi slapp leta i blindo. Det är skönt när bitar faller på plats utav sig själv. Vi begav oss sålunda direkt till Ofvandahls där det serverades underbart goda baguetter och sojalattes. 

Utanför frukostcaféet.

Nikola är inte morgonpigg.

Sten, sax, påse i väntan på frukost.

Baguette a' la Ofvendahls

På agendan stod några olika alternativ - såsom äventyrsbad, Pelle Svanslösvandring, museibesök - men eftersom barnen verkade rätt rastlösa vid frukosten och det var en solig och fin dag, så beslöt vi oss istället för att skippa tidspassning och bege oss till närmsta lekpark. Uppsalas största lekpark visade sig ligga i stadsträdgården. Det blev några rundor kring staden, bland de otaliga cyklisterna, men till slut hittade vi en parkering i närheten av sjukhuset och traskade sedan vidare. Nikola somnade, sin vana trogen, kort efter frukosten. Han vaknade först när vi kommit till stadsträdgården och flickorna hade sprungit av sig några varv. Kort efter uppvaknandet, när han satt tryggt in sin fars famn, trillade det ner överraskande ner ett ekollon i huvudet på honom vilket bidrog till stor förskräckelse och stora tårar. De är hårda de små rackarna.

Det regnade ekollon.

Alva och Majken lekte att de var med i ett dataspel.

Nikolas första gungning.

Bäst att kika in storasystrarna med.

Majken hittade en gunga helt  i hennes smak.

Alva gungade med sin lillebror

Sedan gungade alla barnen tillsammans

Efter en hel del gungning, klättring och hoppning promenerade vi vidare i parken i förhoppningen om att hitta oss en glasskiosk. Vi hade tur än en gång och hittade ett litet mysigt ställe på fem minuters avstånd. Till vår stora förtjusning sålde de både isglass och havreglass. Något som vi avnjöt med utsikt över Uppsala slott. Vid en hastig koll på klockan upptäckte vi att det var efter lunchdags. Så vi beslöt oss för att traska vidare mot en mexikansk restaurang som skulle ligga i centrum.

På väg till restaurangen gick vi förbi en secondhandaffär. Flickorna och mamman tog sig en snabb titt och fyndade en jeansjacka för 40 kronor åt Alva. Det tyckte inte Majken var rättvist. Och det blev inte bättre av att även Nikola fick sig en ny solkeps och ett par nya strumpor efter restaurangbesöket. När vi lyckades lokalisera restaurangen beställde vi tacos åt flickorna medan vi föräldrar åt quesadillas. Majken var vid det här laget väldigt trött och det var rätt mycket sallad till tacosen, något som inte hör till favoriterna. Efter litet medlande från storasysterns sida fick Majken låna jackan ett tag. Det visade sig dock inte bli vidare långvarigt eftersom Majken lätt blir varm.

Medan vi letade efter restaurangen red ett gäng med riddare överraskande nog förbi. Det visade sig att det var tornerspel i närheten av Uppsala slott och vi beslöt oss sålunda för att gå dit efter lunchen. Det blev med andra ord ett riktigt riddartema på vår helg.

Det blev en hel del promenerande till slottet och det tog sin lilla tid. När vi nådde tornerspelen visade sig sålunda vara så kort tid kvar att vi fick fri entré. Vi hann dock både vara med om själva finalen samt fick tillfälle att både träffa riddarna samt klappa deras hästar.

Majken och Alva var båda otroligt fascinerade av tornerspelet. Speakern var väldigt underhållande och riddaren Erik förlorade slutligen hela finalen till sin bror Håkan och blev sålunda hånad och avtagen sin rustning. Majken skrattade glatt åt att han fick springa ett förnedringsvarv i enbart mässingen ridandes på en käpphäst. Därefter blev det ytterligare energipåfyllning med torkade aprikoser som de sålde i ett av tälten. Därtill hade pappan köpt flickorna var sin chokladkaka med nötter på en hälsokostaffär. Tyvärr tappade Majken den halva som hon hade kvar när hon beslöt sig på att gå på upptäcksfärd och det blev återigen en hel del upprörda känslor hos vår femåring.

Det är inte bara glada miner

Efter tornerspelen traskade vi åter till vår bil för att påbörja vår hemfärd. Vid det laget var flickorna båda rätt så trötta. Majken var rätt upprörd över såväl jacka som chokladbit. Medan Alva, som skötte sig exemplariskt, började snora och nysa. På vägen hem såg de Scooby doo på sina dvdspelare. Sedan handlade vi litet frukost i Avesta innan vi åkte hem för kvällens familjefilm "Sune i Grekland". Även om nog "Ivanhoe" möjligen varit mer i helgens tema.