lika som två bär?

Idag har det varit sådant där konstigt väder igen. En typisk sommardag a la 2008. Först strålande sol med ett lovande badväder som plötsligt förbyttes till dundrande åskmoln och regn. Just som vi beslutat oss för att strunta i middagsvilan och gå ner till badsjön. Men det blev till att skynda sig ut för att rädda kryptältet från att blåsa bort i stället och resterande innelek. Alva tyckte att åskan var lite otäck, så hon sa åt den att gå och lägga sig såsom hon brukar göra till hunden Petter när han skäller.

Det har legat böcker över hela huset varje dag som jag kommit hem från jobbet den här veckan. Mest för att Alva läser för sin lillasyster, tror jag., eller bläddrar för eget bevåg För det verkar mest vara pixiböcker som gäller när det är dags för middagsvilan. Varje dag läser vi två stycken innan det är dags att vila - både till middag och kväll. Och Alva får själv välja. Ofta är det samma i några dagar, men efter ett tag väljer hon någon ny. Idag blev det en av de äldre favoriterna "monster på dagis" och därefter skulle det springas omkring i monstertofflor och ropas "Bu!" - samt återberättas med egna ord naturligtvis.

Annars har det inte blivit mycket springa av för lillstumpan. Förutom måndagens lång- promenad förstås och så igår när vi var ute i skogen och plockade blåbär med farmor. Alva gillar blåbär. Och det mesta hamnar i magen. I hinken samlar hon pinnar och kottar istället. Sedan går hon minsann och norpar av mig och farmor. Alltemedan hon sjunger och trallar.

På sistone så leker Alva väldigt mycket för sig själv. Mycket med de gamla skogsdjuren som alla blivit tilldelade sin familjeidentitet. De åker bilar, gömmer sig i burkar och stolar, kramas och myser. Medan de små hundarna leker på stora ängen och äter mat. Och hästarna och korna mest åker fram när det är dags för dans. Alltemedan hon sjunger och trallar, pratar och gnor. "Hej-jag är en apa. Jag vill åka gröna bilen. Du åka röda bilen? Röda bilen vägen? Där! Ta-da! Nu åker vi! 1-2-3. Vi åker till sjukhuset. Till akuten. Jag har gjort ont i huvudet."

Fick flertalet flashbacks idag. När en väldigt trött Alva satt med poser och miner som väldigt mycket påminner om dem som hon hade redan som liten knatte. Och även av Majken som låg och såg snarlik lik sin storasyster. Något som jag ofta upplever. Men sedan tittar jag på gamla bilder och tycker inte alls de liknar varandra särskilt mycket.

Majken har förresten tvärväxt. Under natten. Vilket inte är konstigt med tanke på hur mycket hon äter just nattetid. En klar skillnad märktes även tyngd- mässigt när jag imorse lyfte upp henne ur sängen. Ska bli spännande att se vid måndagens vägning och mätning. Idag har hon till största delen varit glad och bara busat. Hon fick en snutte häromdagen och med den över huvudet somnar hon hur bra som helst. Annars har det varit en hel del tjörmande, vilket vi misstänker tyder på annalkande tänder kombinerat med oviljan att bli nedlagd på marken.

Sanningen att säga rycktes mamma A även hon med i leken en smula... innan det var dags för alla de små djuren att gå och sova i deras lådor och bilarna ville in i sitt "garage". Tacksamt nog är det lika roligt att plocka undan som att plocka fram. Nåja, nästan i varje fall.

historien om Poppy

För snart en månad sedan fick flickorna sin första tjejkusin. En liten tös som sedan dess varit namnlös, men nu bestämt ska heta Hedvig. Ett fint namn på en liten tjeja. Fast Alva håller inte med. För henne heter lillkusinen Poppy. Det har hon redan bestämt. Från första början. Och har hon en gång bestämt sig för det så är det så. Idag gick sålunda dialogen så här:

- Nu har din lillkusin fått ett namn. Farbror B och faster Ks bäbis ska heta Hedvig.
-Nej.
-Inte?
-Nej! Den heter Poppy.
-Nej, nu ska bäbisen heta Hedvig.
-Inte Hedvig. Poppy!
-Nej, vi kallade den bara för Poppy. Men nu ska farbror B och faster Ks bäbis heta Hedvig.
... tyst betänketid.
-Faster Lindas bäbis heta Poppy!

Gårdagens dialog gick nämligen så här.
Alva drar i mammas be-hå medan vi byter blöja. Det går sakta framåt med potträningen eftersom det inte blir särskilt långa stunder med rumpan bar. Så vi fortsätter med blöja till efter dagisstarten. Alva pekar.
-Mammas bröst. Som Majken får sin mjölk ur.
-Ja. Där är Majkens mjölk.
-Faster Linda har också bröst.
-Ja. Det har hon.
-Också mjölk i.
-Nej, faster Linda har ju ingen bebis. Så därför har hon ingen mjölk. Det är bara mammor med bäbisar som har mjölk.
... tyst betänketid.
-Jo. Faster Linda också bäbis.
Här ger vi oss inte. Sedan började hon citera boken om "Emma och lillebror".

Nu grubblas det minsann. Och dagarna går ut på att analysera och fundera. Idag hade vi återigen långväga besök. Två stycken till och med. Trots att vi denna vecka jobbar i skift. Ett av pappa Ds kompis från Göteborg och ett av mamma As barndoms- kamrat från Skellefteå med sambo. Och Alva stortrivdes naturligtvis som alltid över all uppmärksamhet. På sistone har hon dock vant sig vid att leka mer och mer själv - och under det sista besöket sprang hon sålunda och hämtade alla sina skogsfamiljsdjur, radade upp dem allihopa utom två, som hon ställde framför de andra. "Katten och igelkotten sjunger", konstaterade hon, inspirerad av lördagens konsert. "De andra lyssnar." "Katten sjunger "Hey baberiba". Igelkotten "Bamse bamse spindel".

Det sjungs och dansas en hel del -varje dag, från morgon till kväll. Och dagens favoriter tycktes vara "Pettsons gård", " Tänk om jag hade en liten liten apa" och "Molly mus", medan gårdagen gick mer i matens tecken med "hallonsaft", "kebabpizza" och "mera öl".

Annars läggs det mycket pussel. Rätt så avancerade sådana. På nolltid. Och läses mycket böcker. Varav samtliga titlar memoreras. Samt leks med småhundar och bilar. Hundarna tar dagliga promenader på "stora ängen" och bilarna kör runt på bilmattan. Tursamt nog har nästan alla leksaker sina bestämda liggplatser innan sovdags. Då är det mindre noga med böckerna, som idag låg i stora drivor lite här och var, där Alva själv suttit och bläddrat och läst för sin lillasyster.

Majken har även hon haft full lekstuga idag. Hon skrattar och busar. Tar tag i sin napp, kastar den en bit bort, ålar sig dit och stoppar in den i munnen igen. Tar åter tag. Och kastar iväg. Annars är det fortfarande full hoppning i babysittern som gäller. Och när det ska sovas ska det snuttas. På kaniner, pingviner, kuddar eller filtar. Och på nappen så klart. Fast bara ett kort tag. Sedan kastas den långt bort förstås.

lördagssjå

Denna dag har varit full av aktivitet. Det är inte klokt vad mycket man hinner med nuförtiden som tvåbarns- familj.

Nåja, åtminstone på helgen - vardagarna tycker sig mest som ett litet töcken av arbete, matning och blöjbyten. Ingen dag får gå till spillo och det är till att pallra sig upp tidigt i ottan (nåja, halv nio i varje fall) vare sig man vill eller inte. Särskilt som man har en liten tvååring som insisterar på att det är dags att vakna. "Mamma, vakna. Vakna mamma. Alva sovit klart nu. Dags gå upp, mamma. Mamma också sovit klart. Var är Majken? Ta upp Majken, mamma. Majken vill ha mjölk. Titta barnkanalen. Långa visaren står på sex. Nu Bolibompbompa. Glassbilen kommer också, kanske-ja?, tycker jag".

Efter en lång lördagsfrukost som inkluderade ett misslyckat försök att lösa dagens melodikryss samt utdelning av en mycket uppskattad lördagspåse med aprikoser och delar av torsdagens godisregnsskörd bar det av till auktion på Gammelgården i sällskap med äldsta fastern med familj. En perfekt sysselsättning för en otroligt fin och varm julidag och vi lyckades ropa in såväl symaskin av bättre begagnad modell som carl larssons midvinterblottavla a 50 kronor stycket samtidigt som vi hade picknick under vår storblommiga parasoll.

Därefter passade vi återigen på att svalka oss i den närbelägna badsjön. För tredje dagen i rad. Att det bara är tre minuters promenad dit gör verkligen susen. Och det är nästintill som att ha sin egen pool på gården, minus underhåll. Alva krypsimmar som en liten krabba, plaskar och skuttar, bygger sandslott och fyller upp hinkar och verkar trivas ypperligt.

Och nu är vi just hemkomna efter en konsertkväll i Stjärnsund. En konsert som visserligen blev aningen kort för vår del eftersom lilla fröken Majken ylade panikartat efter kvällens första applåd, vilket visade sig vara när artisterna klev upp på scenen. Och därefter valde vår större stumpa, som var väldigt noga med att viska för att farbrorn och tanten skulle höras bättre, att spela sin egen ackompanjerande rumpmelodi i den lätt lyhörda lokalen. Så det blev en trevlig kvällspromenad i omnejden istället, vilket visade sig vara nog så mysigt.

När nu de första fem månaderna, under vilket det inte går att fejka gråt, inom kort är förbi visar det sig att vår yngsta lilla tjeja har en bra stark vilja. Hon med. Och det är bara bära av som gäller. Det blir till att bygga armmuskler minsann.

hej hej sommar!

gosegumman och fröken mys

De senaste veckorna har bokstavligen rusat iväg och tiden att dokumentera våra små parvlors alla framsteg och hyss har tråkigt nog varit minimal. Eller så är det månne ett gott tecken på att vi använt den gångna sommarens alla dagar helt optimalt. Denna sommar har varit händelserik på alla de sätt, inte minst efter vår flytt upp till Dalarna där vi nu har chansen att låta våra små parvlor återuppleva våra egna barndomsminnen med närhet till familj och natur. Och än så länge stortrivs vi. Boendet i eget hus i en liten by är helt klart att föredra som småbarnsfamilj. Särskilt med den nyvunna frihet som även bilen ger oss.

Alva leker muntert i sin sandlåda, går genom farfars grind och hälsar glatt på stenen med de vassa tänderna under våra nästintill dagliga promenader till badsjön. Hon har lärt sig namnet på ett tiotal blommor, plockat smultron, hallon, jordgubbar, vinbär och blåbär. Och kan gladeligen visa vägen till myrornas hus. Majken, i sin tur, sover ypperligt i sin vagn ute på hustrappen eller gräsmattan under matlagning och häromdagen lugnade en sen kvällspromenad ner hennes oroliga lilla mage när den ställde till med besvär.
Sedan några dagar äger lillasyster även en egen liten kanin samt en pingvin att sova med, så som storasyster gör. Även om nappen nog skänker mest tröst. Trots systrarnas alla likheter när det gäller temperament, minspel och framåtanda så är det roligt att se hur Majken intresseras av alla de små saker som Alva vid samma ålder avfärdade som ointressanta. Hon gnager mer frenetiskt på sin bitring, - månne därför att Alva fick tänder redan vid 3 månader och inte hann med? Dessutom leker hon med andra saker i babygymmet och fascineras enormt av sin egen spegelbild medan Alva nog mer hade ögonen på annat. Och tiden upplevs gå så otroligt mycket fortare den här gången. Hux flux blev ju Majken en riktigt stor kicka, hon med.

daldans

Nu är det daldans och de två systrarna har tursamt nog fått vara med om sitt första godisregn. Det var av ren slump som vi gick förbi den röda brandbilen i samma stund som godiset började hagla. Och fastän Alva förstås förmanade farbröderna i brandbilskorgen om att man bara får kasta ballonger och bollar, så strålade hon allt som en liten sol när godispåsen fylldes. Det blev en god skörd, trots en tveksam början, och många framtida lördagar ser ut att ha fått sin räddning.

På sistone har det mumsats dagligen i och med åtskilliga födelsedagar, besök och övriga festligheter. Men härom helgen återinfördes lördagsmyset i form av naturgodis, nötter, popcorn och pixiböcker. Det sistnämnda är ett litet försök att inte ge en sådan stark koppling mellan mys och mat kombinerat med att dämpa en viss mamma As barnboksfanatism. Häromveckan fick Alva sålunda en liten lördagspixi med poliskonstapel Vanilj som vi läst nästan varje kväll till läggdags och till helgen blir det troligtvis en liten hundbok.

Daldansen innebar naturligtvis en hel del karusell- åkande. Ett nöje som Alva tycks dela med sina småkusiner och det åktes massor med bilar, båtar och lastbilståg.

Det visade sig bli en riktig solskensdag som avslutades med färgglada tivoliminnen - randiga klubbor till kusinerna och en vindsnurra till lilla fröken Alva. Och det var en mycket nöjd stumpa som tillsammans med sin yngsta faster glatt trallade på nya favoritlåten "hey baberiba" hela vägen uppför berget. Och Majken då? Ja, hon tog naturligtvis det hela med ro.

busefior

Småstrumporna växer, utvecklas och överraskar. De gläds av varandra och strålar alltsomoftast som små solar. Storasyster Alva månar verkligen om sin lillasyster och förmanar oss varje morgon om att "ta upp Majken" ur sängen, samt frågar vart hon tagit vägen närhelst hon ligger i vagnen och sover. De är helt enkelt en naturlig del av varandras vardag. Någon som känns väldigt skönt och tryggt.

Alva pratar klarare och klarare för var dag som går, med ett enormt ordförråd som hon snappat upp från diverse släktingar, böcker, sånger och filmer. Meningarna växer i längd. Och nu pusslas det såväl med ord som med just pussel. Dessutom fylls dagarna upp med ett konstant småsjungande av diverse visor, inte desto mindre nu sedan de olika barnkammarböckerna införskaffades.
Och lilla Majken visar sig vara en riktig liten busefia hon med. Just nu är det fart och fläkt som gäller och det ska hoppas och gungas mest hela tiden. Hon lyckas få en vidunderlig fart på babysittern så att den nästintill lyfter från golvet. Men helst av allt ska hon sitta i knät och hoppsitta på eget bevåg. Hon har ett temperament som heter duga när det inte går som hon vill. Sitter rakt i ryggen. Griper stadigt tag i det hon vill ha - och kastar nappen all världens väg när den inte längre gör någon nytta.

ny kontroll för vårt lilltroll

Majken är en lång kicka. Och det är inte för intet som vi misstänker att vagnens liggläge snart inte längre klarar av att fylla sin uppgift. Knappt 4 månader gammal vägde hon vid den senaste kontrollen 6900 gram och var 67 cm lång. Att likna med en 5 dagar äldre Alva med sina 6920g och 65 cm.

Hon är mer och mer med. Viftar ivrigt med vänsterhanden. Ler och skrattar närhelst man tittar på henne, men tycks utav någon outgrundlig anledning alltid ändra min när kameran åker fram. Samt drar sig med en smula draghjälp lätt upp till sittandes.

Än så länge tycks pappagenen dominera. Och utöver den framträdande överläppen samt de raka tummarna tycks lillstintan även föredra vänster hand och flyttar gärna över saker till den närhelst hon håller i något.