ett riktigt fynd

Alva har fått en enveten hosta som gör nattsömnen en smula orolig och hon kastar och vänder på sig en hel del, men ligger ändock kvar i sin säng. Trots detta väcktes vi av små tassande steg redan vid sjutiden imorse och en glad röst som förkunnade att det var morgon och att Alva nu var vaken. Vilket följdes av en snabb springtur runt mammas och pappas säng under vilken båda sänglamporna tändes.

Förkylningen tycks ha satt sitt grepp i de flesta så här i den annalkande stormen, vilket även märktes synbart på dagis där det var väldigt lite barn. Idag var det mamma As tur att hämta Alva, medan pappa D i sin tur hämtade parvlans och knatten i magens nya vagn.

Vi hade nämligen tur och lyckades fynda en Emmaljunga duo-kombi av 2002 års modell, med tillhörande syskonsits för under 500-lappen. Alva både provsatt och provlåg den direkt hon fick tillfälle och den verkar bra mycket skönare att sitta i än parvlans nuvarande vagn och är dessutom mer lättkörd. Vi har även införskaffat en bilbarnsstol på samma sätt. Även den Alvatestad och godkänd!

gott mos

Alva plockar en ärta från tallriken och mosar den mellan bordsskivan och pekfingret. "Mos!", säger hon glatt och tillägger efter en kort stund "gott mos!", varpå mamma A småler och undrar ifall Alva möjligtvis är ifrån Göteborg.

Det händer mycket nu. All kunskap tycks sugas upp som likt en tvättsvamp och igår hann hon på väldigt kort tid lära sig samtliga muminfigurer ur en liten pixibok (varpå hon snabbt fastnade för lilla My och ägnade större delen åt att leta efter sidor med henne på) samt klura ut hur hon skulle lägga det nyinköpta pusslet med vattendjur, lära sig samtliga namn på dem- såväl val, säl, bläckfisk, haj, delfin och valross - och utöver detta även deras färger. Och idag satte hon alla klossar i rätt hål i formkuben och kommenterade även där samtliga färger.

Annars pratas det fortfarande mycket och hon berättar glatt om vad de gjort på dagis. Häromdagen hade de till exempel varit ute i lekparken, lekt i hus och haft dagisdockan Max med sig efter de ätit soppa. Dessutom är viljan väldigt stark och häromdagen var det livliga diskussioner när vi för andra dagen i rad hörde och såg polisbilen på väg hem från den dagliga turen från affären. Alva insisterade nämligen å det bestämdaste på att det var en brandbil.

Ibland är det svårt att tro att hon bara är 21 månader.

tre små kockar

Idag hade vi fint besök, må ni tro. Det var liten Wilmer och den fem månader yngre Filippa som var här och hälsade på med sina mammor. Wilmer alldeles nyklippt i en tuff mohikanfrisyr och lilla Filippa med en än tuffare framtoning.

Förvånande nog så kunde de små kottarna samsas riktigt bra efter en stunds tillvänjning följt av fruktstund, även om det allt grufsades och gräts en del till en början. Alva skjutsade omkring Wilmer på sin lilla leksaksbil och därefter pratade de båda i var sin telefon. Däremot tycktes det svårt för de tre småttingarna att samsas om den lilla spisen, men så heter det ju inte heller "ju fler kockar..." utan någon anledning?

Och fascinerande nog så märks det av att dagis tuktat både Alva och Wilmer en smula, medan Filippa som ännu är hemma med sin mamma påminde en hel del om en yngre och mer stursk version av de båda. Hon plockade helt enkelt på sig så mycket saker som hon orkade bära och var till synes totalt orädd.

Tiden går fort när man har roligt och Alva, som inte har fullt lika anpassningsbara rutiner, var verkligen i sitt esse när det var dags för de båda andra att sova middag. Hon bibehöll dock sitt goda humör och vinkade glatt hej då åt sina små lekkamrater innan hon kommenderade sin mamma att gå och bygga och skruva på sängen som liten Wilmer just hade provsovit.
-------------------------------------------------------------------------------------------------

fina fiskar och otäcka krabbor

I lördags trotsade vi regnet för en smula och begav oss på familjeutflykt på Universeum. Det visade sig vara en dunderhit och Alva dansade glatt bland småfiskarna och tittade fascinerat efter såväl hajar som kajmaner. Väl hemkommen berättade hon dock att den stora krabban i ett av de många akvarierna allt var en smula otäck. Då fick vi läsa högt ur "boken om Ellen" där den lilla krabban nyper Ellen i tån. En bok som vi troligtvis inte har läst sedan ett halvår, men som uppenbarligen gjort ett tydligt intryck.

Alva läser gärna själv nuförtiden - och böcker tycks ha fått en ny lockelse - efter en kort period av alltför mycket spring i benen. Det byggs fortfarande även mycket med klossar och det är förvånansvärt hur höga tornen kan bli ibland, trots ostadigt byggmaterial. Därutöver läggs det gärna pussel och ritas med kritor och pennor (helst kommenderas det dock för mamma och pappa vad de ska rita). Och de små arkdjuren radas upp på än det ena stället och än det andra. Oftast i samma sorts grupperingar, alltmedan mamma ska sitta på pallen och pappa i soffan. Det är till att ha stark vilja och en svaghet för fasta rutiner minsann.

små bubblor av glädje

Idag har Alva och mamma A haft turen att få umgås med liten Wilmer och hans mamma igen. Visserligen möts de små buskottarna nästan dagligen på dagis, men det var ett tag sedan som mammorna också var med. Och visst märks det en hel del på knattarna att de är vana att umgås och leka tillsammans.

Utflyktsmålet denna gång visade sig bli det barnvänliga café som just startats upp av en av de forna marsbebisarna, Wilma, från familjelivs mamma. Ett väldigt charmigt café, där vi hade turen att komma just innan rusningstid och sålunda hann med att både få det bästa bordet, samt att hinna prata lite med den trevliga ägarinnan. Bara någon timme senare så var hela caféet fyllt med små kottar och deras mammor och det fanns inte ett ledigt bord i sikte.

Dagens charmigaste stund var när Alva kom rusandes med två marackas som hon snabbt delade med sig av till lekkamraten Wilmer. Därefter skakade de båda glatt sina instrument och dansade tillsammans med glada skratt och full energi. Dessvärre visade det sig, en tio minuter senare, att de små musikinstrumenten inte tillhörde caféets leksakslåda utan istället hade norpats utav lilla Alva-klåfinger från en mindre tös som just fått de båda marackaserna i present. Tursamt nog så löstes det hela utan några tårar, trots högljudda protester från fröken Alva som tyckte att de numera var hennes. De båda knattarna borde synnerligen starta ett band...

pratmoster

Nuförtiden pratas det verkligen nonstop, från det att parvlan går upp på morgonen ("god morgon!" "vaken!" "puffar och yoghurt!") tills det att hon lägger sig för natten ("natti natti"). Allt ska kommenteras. Hon lär sig fort som sjutton och snappar upp från alla de håll. Nu sjunger hon med i refrängen till de flesta låtar som spelas på radion, såväl Alicia Keys som Petter, och har dessutom börjat kommendera fram önskelåtar från mamma A och pappa D ("mamma grisen!", "apan!" "pappa sjunga!" "igen!"). Och alltsomoftast är vår Alva fortfarande en liten kvittrande solstråle.

Största leknöjet nuförtiden är att rada upp alla de olika arkdjuren på diverse ställen, alternativt att stoppa dem allihop i båten eller den dragbara vagnen och köra dem runt runt i lägenheten. Utöver detta byggs det gärna torn, läses högt hur böcker, kokas mat och bjuds på kaffe samt stoppas pengar i sparbösse-Bamsen. Dansfavoriten tycks just nu vara Bamseskivan från apoteket och i filmväg har det gröna träsktrollet nu blivit ersatt av katten Findus.

Häromdagen roade Alvan sina föräldrar genom att plocka upp slantar ur Bamsebössan, lägga dem i sin lilla handväska, samt ta dragvagnen (som påminner en del om konsums kundkorgar), vinka hejdå och säga att hon skulle gå och handla mat. Ris förstås. Vilket är det ständiga svaret på vad parvlan ätit på dagis. Ris, ärtor och majs. Idag blev det dock en hemmadag, då pannan i går kväll kändes alltför varm för dagislek och hon somnade redan vid sextiden för att fyra timmar senare glatt komma utrusandes ur sitt rum kvittrandes "god morgon". Lyckligtvis somnade hon snabbt om med hjälp av lite välling. Och idag verkar febern, tacksamt nog, vara försvunnen igen.

efterlängtad snö

Årets första vecka har gått onekligen fort. Det sa bara swisch och så var de tre arbetsdagarna och den efterföljande helgen förbi. Och idag var det äntligen dags för årets första pulkfärd. Lillstumpan var helt lyrisk igår när hon, innan läggdags, såg att det snöade ("åka pulka!"). Och med snön följde säkerligen även förhoppningen om att tomten skulle komma igen ("snöar!-tomten kommer!-paket!"). Nej, det kan verkligen inte vara så lätt att förstå hur allt hänger samman.


Hon har verkligen haft fullt upp att leka med fjolårets alla julklappar, som häromdagen även kompletterades med en röd köksspis från mamma A & pappa D samt en hel del klädfynd från årets mellandagsrea. Där den bästa investeringen nog var ett par vinterskor för framtida bruk ifrån Reima som var nedsatta från 699 till 99 kronor.

Sedan onsdagen sover Alva i sin nya säng. Något som fungerar över all förväntan. De två första nätterna sov hon non-stop, till skillnad från mamma A som vaknade varje halvtimme för att lyssna efter tassande steg. Men det var först igår som parvlan kom utrusande ur sitt rum med yrvakna steg och sa att det var "otäckt!", kröp upp i soffan och pappa Ds famn och somnade om.

Nu pratas det verkligen för fulla muggar och det är sällan som det är en tyst stund. För det mesta handlar det om uppmaningar och det ska bland annat ritas ("rita! pennor! papper!"), byggas med klossar, lekas med båten ("tomten vägen?"), ätas gröt "("god morgon sovit gott -äta gröt!") och fyllas på vatten i vattenglaset ("fyll på! vattenglas!"). Men det sjungs fortfarande en hel del och konstateras desto mer. Dessutom tycks vi ha fått ett litet nej-troll på halsen, som till stor del vägrar att göra det vi säger. "Nej!", ropas det med busig, men bestämd röst. "Nej!, Nej!, Nej!".