påskpyssel & tipspromenad

Idag har hela familjen varit ute på tipspromenad & påskpyssel. Ett arrangemang som anordnades i samband med hyresvärden. Fast något pyssel blev det egentligen inte av och inte heller något tips, eftersom deltagandet ansågs vara orättvist mot de andra deltagarna av mer ensiffriga årsmodeller. Så det passades i stället på att njutas av vårsolen i grannarnas goda sällskap.

Liten Alva knatade gladeligen runt bland de andra, något äldre, barnen i sina nya röda vårskor och hade dessutom turen att få prova på ytterligare en ny rutschkana tillsammans med pappa D. Ett nöje som börjat bli litet av en vana.

Tidigare under veckan har de båda nämligen roat sig kungligt i slottsskogens lekpark. Något som åtföljts av en solfylld rundtur bland skogens alla djur - där påfågeln allt visade sig vara en smula otäck, medan älgarna i sin tur framstod som mer fromma.

Nu sovs det åter längre på morgnarna, vilket ruckat en smula på parvlans middagsvila och i sin tur bidragit till att hon har litet lättare till tårar när det inte riktigt går som hon vill. Annars låtsasskrattar hon mycket gärna och ofta och härmar alla ljud hon hör. På sista tiden har hon dessutom blivit alltmer kramig. Något som liten Wilmer charmigt nog fick erfara vid måndagens korta besök.

bland mygg och elefanter

Väl bemötta av ett strålande lördagsväder togs tidigt beslutet att inleda firandet av liten Alvas 11-månadersdag med ett besök på naturhistoriska museet samt en efterföljande rundtur i slottsskogen.

Något som verkade falla lillstrumpan ypperligt i smaken. Det knatades, på egen hand, flitigt genom de olika avdelningarna, pekades och härmades ljudligt.

Runt runt knatades det och samtliga montrar och djur kontrollerades med stort intresse - allt ifrån minsta mygga till den största elefant. Fast det verkar allt som om det var akvariet med de levande fiskarna som tilltalade lilla fröken nyfiken allra mest.

Under den mer solskensfyllda vårpromenaden i slottsskogen passade vår lilla solstråle på att sova middag och missade sålunda både hundar och sälar. Två timmars promenerande senare vaknade hon dock upp i lagom tid för att få mumsa i sig litet nanbröd medan mamma A och pappa D åt sig mätta på indisk restaurang.

Därefter var det dags för hemfärd med efterföljande gungning på gården. Allt som allt var det en väldigt bra och trivsam dag, även om nanbrödet inte visade sig vara någon direkt toppenidé och magen därefter protesterade ljudligt under nattens gång.

en dag på zoo

Idag har pappa D och liten Alva varit på expedition ute i Bergsjön och tittat galaxens alla djur - alltifrån grisar och får till kossor, kaniner och höns.


Övergången mellan föräldraledigheterna fungerade fint även denna gång. Och fastän Alvan hunnit somna innan pappa Ds hemkomst i måndags och det bara hann gå en dag innan det var dags för mamma A att återgå till jobbet, så lallar liten på precis som vanligt efter enbart två minuter av tveksam misstänksamhet.

I och med ett strålande vårväder så har det varit fullt upp med utomhuspromenerande och liten Alva har under de senaste dagarna allt blivit en riktig hejare på att gå utomhus med skor. Så nu får vovvarna på gården allt se upp!

väderlek

Medan pappa D suttit fast i Frankrike med trasig bil har mamma A passat på att vårpimpa Alvans lilla åk med filt, kudde och sommar- parasoll. Och visst är det med blandade känslor som det ses fram emot pappa Ds annalkande hemkomst under förvissningen att även vårlovet nalkas sitt slut och det är dags att återgå till jobbet.

Denna söndag, i väntans tecken, skulle det ut och gås på promenad i sällskap med liten Wilmer när solen så slutligen gjort entré efter ännu en regnig morgon.

Naturen visade sig dock ha andra planer och de små knattarna hann bara just så pass mötas när himlen på nolltid förmörkades och hagel stora som stenkulor fullkomligt överöste dem. Så det blev till att söka skydd hemmavid istället, där liten Wilmer passade på att försöka undervisa liten Alva i lådöppning.

De är så söta de små liven och gör allting nästintill simultant. Alva lekte följa-John och svansade efter Wilmer varhelst han gick, härmade hans minsta ljud och stundom även röt åt honom likt den största tiger.

Medan Wilmer återigen bevisade att hemmet är långtifrån barnsäkrat och förutom lådöppnandet även glatt klättrade upp på pallar och rörde om i blomkrukor. Då är det tur att lekparken ligger nästintill runt hörnet så att klätterbehovet snabbt kan stillas. Förutsatt att vädret sköter sig förstås.

dromedarpromenad

Idag har det åter lunchats och promenerats. Denna gång i sällskap med liten Filippa och hennes mamma. Och medan den lilla kamraten sov middag så passade parvlan Alva flitigt på att provleka med alla hennes leksaker samt undersöka hur barnsäker den nyfunna lekplatsen hunnit bli.

Efter många turer, inklusive en smula sladdgång, konstaterades det att den åtminstone var Alvasäkrad. Men det vete sjutton om inte lilla busfröken Filippa kommer att bevisa motsatsen om bara någon månad eller två med tanke på allt det bus som ryms i hennes ögon.

Precis så där som liten Wilmer gjorde under gårdagens besök då han ålade sig in under tevebänken för att utreda huruvida den multipla kontaktdosan möjligtvis kunde vara smaklig.

Nattningen går verkligen som en dans nuförtiden, efter alla busiga dagsutflykter. Som nedvarvning pekas det flitigt i olika bilderböcker - och diverse djurläten härmas. Just nu är hästgnäggandet en favorit och dromedaren tycks även den låta likadant i parvlans öron - något som nog blir svårt att argumentera emot utan ett nytt ljud att kontra med. Och hur låter egentligen en dromedar?

Kort efter att tänderna har borstats, pyjamasen klätts på och rummet mörklagts ligger sessan nu och sover sött. Dessvärre tycks det lilla yrvädret ha blivit mer och mer morgonpigg, vilket visserligen bådar ypperligt gott nu när pappa D snart kommer hem och tar över. Vem vet? Kanske han till och med kan hjälpa till att utreda mysteriet med dromedaren...

dagisrunda

Dagens huvudsakliga uppgift bestod utav en rund- vandring på områdets samtliga tre dagis, i sällskap med hela familjen Wilmer.

Detta gjordes i ett försök att bringa klarhet i vilket av de närbelägna dagisen som bör listas som första val nu när det drar ihop sig till fyramånadersgränsen. Diverse råd och tips, till trots, verkar beslutet bli knivigare än det förutspåtts och det blir svårt att enbart följa magkänslan inför dagispersonalen när även läget och lokalerna påverkat omdömet.

Därefter laddades både små och stora batterier med lunch för att tömmas lika fort med efteföljande bus på hemmaplan.

Wilmer passade på att surfa på lära-gå-bilen medan Alva, som denna gång inte visade det minsta tecken på egennytta, glatt instruerade sin lille vän i de olika leksakernas användningsområden. Det är verkligen full fart på de små knattarna nuförtiden och inte längre helt enkelt att få med dem på samma foto.

Den aktivitetsfyllda dagen avslutades med stadsbesök och en påföljande tupplur. För andra dagen i rad lyckades buskotten tappa sin medhavda leksak - men liksom gårdagens tappade vovve som någon snällt satt på sidan av vägen, lokaliserades även parvlans rosa lilla kisse till hörnet på utsidan av en busskur.

Alvan verkar onekligen inspireras av liten Wilmer och har sedan hemkomsten på egen hand sprungit runt runt i lägenheten bärandes på sin stora isbjörn. Efter en hel dag fullspäckad med hyss var det sålunda en trött liten tös som, efter en kort sagostund med egenhändigt utvalda böcker, somnade direkt nattningen påbörjades.

vårpromenad

Vår lilla solstråle har idag åter upptäckt närheten till skafferiet samt vetskapen om att hon nu kan hämta sin egen mat. Något som visat sig ytterst lämpligt eftersom hon imorse fick upplysa om att frukosten tidigarelagts genom att själv avbryta morgonleken, knata sig fram till matstolen och smacka ljudligt med munnen. Och det är naturligtvis med stor förtjusning som hon på matburkarna redan hittat bilder på både kiwi och apelsin.

Solen fortsätter att skina även utomhus och fastän det fortfarande blåser kallt så är det nästintill omöjligt att hålla sig inne med gott samvete. Alvan fick sig sålunda en riktig lång åktur idag tillsammans med liten Wilmer under vilken det både vilades, pratades med tanter, lektes med får och glatt voffades åt flertalet hundar.

Dessvärre hade det glömts bort att även solen har sina fläckar och att det bör nyttjas solskydd vid så pass långa och ljusfyllda vagnfärder. Under vilostunden gick det förvisso bra att låna filt och klädnypa utav den mer välförsedda gångpartnern, men när lilla fröken nyfiken väl vaknade i lagom tid för hemgång fick det tas till andra knep.

fröken piggelin

Nu mår liten finemang igen och med hälsan återvände även parvlans glada humör. Det lutar sålunda åt att det kommer att dröja ett tag innan det smakas lax igen. Men för säkerhets skull har det, utöver några kortare turer till närbutiken och tvättstugan, inte blivit några större eskapader av idag -vårväder och regnuppehåll till trots.

Till och med tvätt- maskinerna visade sig faktiskt vara riktigt underhållande och liten skattade glatt åt hur tvätten virvlade runt bakom luckan. Dagens lek har annars till stor del ut på att bära runt leksaker mellan olika rum, där de även snabbt fått andra funktioner. Klossar och bollar har stoppats i burkar. Det har burits på kuddar följt av efterföljande trötthetsgos under vilket huvudet borras ner i kudden samtidigt som parvlan nästintill fnittrar för sig själv. Och så har det pekats i böcker och jämförts med liknande saker inom synhåll - såsom mamma As stjärnhalsband och Alvans röda skor.

Dessutom tycks hon inte längre ha samma behov av att sitta på höften utan har istället krupit snabbt som rackarn genom lägenhetens alla rum samt även på egen hand gått hela vägen från ytterdörren till sovrummet -en sträcka på 15-20 små steg. Fast visst märks det att liten nog saknar sin far ibland. Inte minst när hon efter ett mycket intensivt bläddrande bland vinylskivorna slutligen fiskade upp en EP med pappa D:s band och därefter bar den fyra varv runt lägenheten, visade den för pappa Ds foton samtidigt som hon gladeligen puttrade pappa, pappa, pappa. Att hon sedan pekade ut de övriga tre bandmedlemmarna när mamma A vid upprepade tillfällen frågande undrade var pappa D var, kanske borde vara osagt...

höftknöl i vårsol

Trots att lillkottens mage ännu är lite i olag kunde det idag inte motstås att ta på henne skorna för en lite kortare vårpromenad på gården när nu solen lyste så fint.

Den lyste dock inte fullt lika värmande som det såg ut och efter en kort tur till tvättstugan åkte även en lila kofta på, i ett försök att väcka granntanterna som envisas med att tro att busfröken är en pojke. Alvan traskade glatt på och gjorde till och med en liten ansats att jaga efter en av gårdens hundar innan hon slutligen återvände till porten med ett glatt "hmmma".

Kommunikationen fungerar allt bättre. Vid upprepade tillfällen har liten på egen hand tagit sig till toaletten när det nämnts att det är dags för byte och häromdagen gicks det även glatt till vagnen när det var dags att ta på overall. Annars är det sisådär med att ta sig fram på egen hand nuförtiden och mamma A har snarare fått sig en pratglad liten utväxt på höger höft som gladeligen pekar ut vart hon skall gå härnäst.

när bushus blev sjukhus

Idag har liten Alva fått leka ihop med en av sina större lekkamrater. Det var den 1 1/2 år äldre Tova som denna gång undervisade kotten i hur det busas till fullo. Och de var sannerligen i gott sällskap då bushuset denna gång gästades av ett 70-tal andra barn i springfärdig ålder.

Söndags- eftermiddag -ens besök krävde sålunda bra mycket mer uppmärk- samhet än sedvanligt. Men till skillnad från de övriga föräldrarnas jakt blev det snarare ett slags parerande att hålla den nyfikna lilla buskotten undan från alla fötter och flygande bollar. Alvan verkade mest fascinerad av all fart och fläkt och satt glatt och mumsade på en gul boll, som kommit på villovägar ur det stora bollhavet, samtidigt som hon sittstudsade upp och ner.

Kort efter att det värsta kalasandet väl lagt sig smittades dock även parvlan av spring i benen. En glädje som varade lagom till hemgång, då den förbyttes mot illvrål eftersom Alvan då upptäckte liten Tovas tyghund. Något som, för spårvagnsresandets skull, resulterade i ett snabbt besök i den närbelagda matbutiken där det införskaffades ett lejon, en påse majskrokar samt en pekbok.

Dessvärre verkar det som om parvlan, utöver springglädje, även smittats av någon form av kräksjuka. Om det nu inte visar sig vara en större aversion mot lax förstås, eftersom liten fontänkräktes kort efter middagsmålet, men därefter inte har kräkts igen och humöret fortfarande verkar vara på topp - även om det nog kramats lite extra på herr lejon.

rara ärtor med onda magar

Lillstumpan ligger just nu och sover med fötterna på huvudkudd- en efter ännu en experiment- fylld dag. Denna morgon var den lilla buskotten nämligen i full färd med att bygga torn av sina leksaker vid frukostbordet -måhända inspirerad av gårdagens bad under vilket samtliga leksaker placerades i hinkar och båtar. Det övas även flitigt med att dela med sig och vid lunchtid igår satt mamma A helt plötsligt med samtliga av liten Alvas matattiraljer i handen.

Annars har de flesta utforskningarna nog skett just i matväg under de senaste dagarna. Det har plockats flitigt med ärtor, banan, apelsin, kiwi, spaghetti, morötter och vindruvor, vilket verkar vara en aning svårsmält för den lilla magen och i sin tur leder till att liten grälar på den under natten.

Idag stod ytterligare ett litet bushusbesök med familjen Milo på agendan. Men så visade buskotten, pigg och alert alltsedan sextiden på morgonen, plötsligt tecken på att vilja sova middag. Och eftersom middagslurarna vanligtvis inte existerar, eller på sin höjd varar en halvtimme, tyckte mamma A att det var en ypperlig idé. Så döm till bägges förvåning när de båda vaknade vid tvåtiden och det konstaterades att det nog inte skulle bli något bushus av.

Det hyses dock fortfarande stort hopp inför framtida lekstunder. Efter gårdagens spårvagns- utflykt, under vilken liten Alva vägrade sitta i sin vagn och istället föredrog att klättra på mamma A och trycka på samtliga av stämpelautomatens knappar insågs det nämligen att rörliga aktiviteter, och möjligtvis även korta promenader, nog är att föredra i fortsättningen.

en ny lekkamrat

Idag hade liten Alva fint besök i form av söta lilla Filippa, enbart 4-månader gammal. Och helt plötsligt så kändes vår lilla fröken faktiskt inte fullt så liten längre. Sanningen att säga känns det till och med en smula overkligt att hon alls någonsin varit det och hade det inte tidigare under dagen bläddrats i fotoalbum hade det nog till och med tyckts vara än mer otroligt.

Filippa visade sig vara väldigt fascinerande och Alva spexade flitigt för den nyfikna lilla kotten och passade även på att stoltsera för mamman Kajsa med sina nyfunna strapatskunskaper. Men när det gällde att låta den nya lilla bekant- skapen låna några av leksakerna var vår stora knatte inte fullt lika välvillig. Det protestera- des förvisso inte fullt lika vilt eller högljutt som vid gårdagens dinoinköp, utan märktes snarare genom att Alvan noggrant övervakade Filippas lek och stod redo att greppa den utlånade leksaken närhelst det såg ut att börja bli för roligt.

Själva protesten i form av ramaskri kom först när det var dags för Filippa och mamma Kajsa att gå hem till sig och upptäckten gjordes att även den spännande kaninen, som varit med som en extra liten hedersgäst, skulle försvinna med dem. Efter litet distraherande bortkollrande lugnade det dock snabbt ned sig, även om det låtsassnyftades litegrann när Alvan senare under kvällen undersökte sin nya pekbok och där fann bilden på en likadan kanin.

Snyftningen upprepades för övrigt även kort därefter när parvlan på nästföljande sida upptäckte att de gröna ärtorna inte gick att plocka upp och mamma A upplystes sålunda om att det nog var dags för en tidig nattning, då parvlan valt att avstå från sin middagsvila för underhållningens skull. Det är ju till att vara nyfiken som far sin förstås.

vardagsmysterium & spaghettisar

Idag har liten Alva verkligen haft fullt med huvudbry. Alltsedan frukosttid då hon passade på att utforska om huruvida kylskåps- magneter även fäster på andra ställen såsom skafferidörren eller matstolen. Efter ett konstaterande om att så inte var fallet fortsatte hon sålunda med att spinna vidare på mysteriet genom att plocka upp andra leksaker och testa sig fram om de i sin tur fastnar på kylskåpet.

Därefter var det dags att utreda vilka saker som får plats i luckan på Alvans lilla bil - och det experimenterades flitigt med både böcker och mjukdjur. Liten märkte tidigt att den lilla monsterfiguren Bu fick plats, men när hon därefter med bestämda steg gick för att hämta den stora Bu att lägga i luckan så gick det sämre.

Utöver en liten promenad i duggregnet och ett litet stadsbesök där det bland annat införskaffades en liten dinosaur, så har vi till stor del hållit oss hemmavid, busat och ätit spaghetti. Men med tanke på det ramaskri som vår annars så beskedliga lilla solstråle gav ifrån sig när det var dags att lämna dino till kassörskan, så är det nog väl behövligt med ett besök till öppna förskolan inom kort.

på gång

Det visade sig att det inte var ögonen som spelade mamma A ett spratt, som hon igår förfarade när hon skymtade liten Alva i full färd med att resa sig upp till stående direkt från golvet. Idag har det nämligen upprepats vid flertaliga tillfällen. Därefter har det knatas på för fulla muggar alltsedan morgonens första gångtur runt frukostbordet, där knatten några måltider senare även fick mumsa på apelsin som hon först glatt plattade ut på bordet. En sysselsättning som nuförtiden till och med uppmuntras alltsedan införskaffandet av en blomsterförsedd och somrig vaxduk.

Och visst kändes det litet som om den var på väg, våren, när det imorse knatades iväg till liten Alvas sista babysim. En känsla som strax skulle slås ur hågen vid hemgången i idel duggregn. Kotten plaskade glatt under simmets gång, men lade nog ner störst energi på att jaga efter leksaker - och var så där lagom intresserad av att dyka. Efter kursens slut hade vi turen att stöta på den föregående veckans bushuskamrater - familjen Wilmer och pappan Milo. Och eftersom dagens simtur visade sig vara riktigt uttröttande somnade vår lilla busanka kort därefter och sov middag under en hel timme. Det gällde ju allt att samla nya krafter inför kvällens stora språngmarsch och det hyses nu stora förhoppningar om en hel natts oavbruten sömn.

papelsiner med pek

Dagens charmigaste ögonblick inträffade just innan läggdags när liten Alva, fullt sysselsatt med att uppdatera sin färglära, fann en bild på en apelsin. Och då den orangea frukten på sista tiden lyckats utklassa kiwin som favorit tittade buskotten upp på mamma A med ett uttryck av ren och skär lycka, smackade glatt med munnen, pekade och skrattade klingande samtidigt som hon glatt vevade med båda armar.

Parvlan har idag flitigt bläddrat igenom sina bilderböcker, lyft på flikar, pekat och ljudat. Därutöver har det gåtts mellan olika anhalter, rests till stående utan stöd, stoppats saker i lådor, staplats ringar på pinnar och demolerats torn.

Under en kort session övade liten och mamma A även på att stoppa burkar i andra burkar -eftersom det helt klart ogillas när något staplas på hög. Och när mamma A för ett ögonblick vände ryggen till experimenterade buskotten även med att få plats med andra saker i burkarna med mer eller mindre framgång.

Vid upprepade tillfällen avbryts leken genom att busan aktiverar någon av de många musikspelande leksaker som finns i hennes rum och därefter dansar smått triumferande för sig själv. Nu slås det inte längre på ljudinstrumenten utan trycks försiktigt, men bestämt, med ena fingret.

Det övas även flitigt med att tryckas på samtliga av lägenhetens lysknappar var gång rum byts. Och så tittas och pekas det ofta på kortet på pappa D, bilden med katten och hunden på Alvans dörr samt den färgglada tygbit som pryder hennes vägg -vilka samtliga hänger i mamma As ögonhöjd och bidrar till att hon i sin tur utöver träningsvärk förhoppningsvis även utvecklar någon form av armmuskler.

Under pappa Ds tredje dag av frånvaro har vi sålunda bara varit hemma. Och tagit det lugnt - kan det nog tros, men vilket dessvärre inte riktigt är fallet då liten vaknade pigg och alert redan klockan halv åtta i morse, bristande nattsömn -med hela tre upp- vaknanden- till trots. Och därefter har det naturligtvis varit full rulle med undantag för två små korta, men ack så fungerande, powernaps av 5 respektive 20 minuters längd.

mammaliv

Så var vi åter från Alvas tredje besök på lågpris- paradiset Ge-kås som denna gång skedde i sällskap med hela familjen Wilmer och, som vanligt, arrangerades av vårt bostadsbolag. Det bjöds på lunch, frukt och bussresa och allt gick hur smidigt som helst - mycket tack vare att det, till vår stora förvåning, inte var någon som helst kö och att de båda kottarna uppförde sig helt exemplariskt.

Trots mamma A:s totala brist på sömn, då hon under större delen av natten lyssnat igenom de nya grannarnas skivsamling -mer eller mindre frivilligt- och slutligen även agerat festdödare då hon ringde på och framförde en önskan om volymsänkning, så shoppades det verkligen flitigt- om än måhända inte alldeles genomtänkt. Det är helt enkelt otroligt vilken shoppingenergi som kan uppbådas på ren och skär viljestyrka.

Parvlarna verkade stortrivas i varandras sällskap - även om det nog stundom blev en aning tröttsamt för dem att sitta kvar i vagnarna. Alva fick sålunda alternera en smula och även sitta lite i shoppingvagnen under den tid som mamma As armar kändes som spaghetti efter allt bärande.

Det var verkligen en trött stumpa som idag somnade vid halvåttatiden eftersom hon under dagen enbart sovit en knapp halvtimme sedan uppvaknandet vid sjutiden imorse. Det verkar nämligen inte bättre än att parvlan valt bort middags- luren, då även fredagsvilan var lika kort -trots att buskotten sprungit omkring likt ett litet jehu och lekt glatt på sin nya bilmatta.

I brist på egna bilder passades det på att norpa liten Wilmers mamma Annas fotografier från dagens bussresa under vilken liten Alva dricker vatten och liten Wilmer utvärderar huruvida kameraväskor verkligen är så ätbara och aptitliga som de ser ut.