Nyvaken efter att ha knoppat lite på tåget. Arg på pappa som trugar med sina torra mackor.
Med svält i blicken väntar de på att utfodras...
I lördags var det dags för ännu en julmarknad. Denna gång gick bussresan mot Halmstad och Wapnö där det såldes hemslöjd och bakverk av alla de slag. Men trots att vinterkylan väl infunnit sig uteblev själva känslan av jul även denna gång, oavsett de otaliga tomtar och julbockar som prydde de välfyllda borden på julmarknaden.
Igårkväll var familjen på årets första julmarknad. Som synes var det Liseberg som gällde och liten Alva stortrivdes verkligen bland alla tomtar och kaniner. Det klappades glatt i händerna under större delen av barnteatern "Fru Lisens vind" där det bland annat sjöngs julsånger för fulla halsar. Alva sjöng dessutom med i både "tomtarnas julsång" och "i ett hus" samt lärde sig en ny sång vars refräng hon därefter glatt trallade på under spårvagnsresan hem - "hejsan, hoppsan, fallerallera".
Under själva resan in till Liseberg konstaterades det mest att det var mörkt ute och att lampan borde vara på: "mörkt - lampa på". Och visst fanns där ljus så det räckte och blev över när vi väl kommit fram. Utöver barnteatern passades det även på att besöka tomtarnas julverkstad och den lilla djurparken, åka farfars bilar samt att knapra på nygräddade våfflor med sylt och grädde i en av de många våffelbodarna. Allt som allt en riktigt mysig kväll, även om den äkta julkänslan har svårt att infinna sig utan någon snö.
Magsjukan ersattes med prickar och hög feber, som en reaktion utav den föregående veckans vaccination. Och det är först nu efter en vecka som prickarna väl gått bort och istället ersatts av en rinnande näsa. Det har sålunda inte blivit något dagis av för parvlans del under denna vecka heller och de första feberdagarna sov hon oroligt om nätterna. Annars är vi ju, alla tre, rätt bortskämda med ostörd nattsömn sedan parvlan slutade amma vid ett års ålder. Hon gillar sin säng, somnar vanligtvis vid åttatiden på kvällen och vaknar åtta på morgonen. På helgerna vaknar mamma A ofta till de spröda tonerna av sång ifrån parvlans rum.
Efter två omgångar med magsjuka för hela familjen tycks det värsta nu vara över. Liten Alva har istället blivit förkyld och snörvlig och det är sålunda fortfarande, till större delen, lugna aktiviteter som gäller. Allra mysigast är det att ligga på soffan med pappa Ds hörlurar och lyssna på musik, främst King Diamond, eller att titta på Pingu eller Shrek. Andra låtar som det gärna sjungs med i när de spelas på radion är Kents: Ingenting, Hives: Tick Boom och M.I.As: Jimmy.
Annars pratas det oavbrutet samtidigt som det bärs grejor eller pekas i böcker. Favoritutrycken tycks vara: "va-e-de?" direkt någonting nytt upptäcks och "mmmm" som ett konstaterande på något som hon redan visste. Det har även börjat läggas pussel. Och häromdagen upptäckte vi ett av parvlans första hyss. Den vita blomvas som pryder rumsfönstret var tydligen en smula tråkig, enligt Alvas tycke, så hon tog helt sonika en röd krita och färglade den lite medan mamma A och pappa D var upptagna med annat. Och var sedan väldigt stolt över sitt konstverk när det väl upptäcktes.
Det har visat sig vara en fullspäckad vecka med alltifrån fotografering och studiedag på dagis, till mätning, vägning och vaccination på BVC. Lillstumpan visade sig även denna gång ligga över den genomsnittliga kurvan när det gäller längd och precis på när det gäller vikt. Hela 86 cm lång och med en vikt på 11 060g. Alva gav till ett glädjetjut när hon kom in i väntrummet på BVC och lekte glatt med alla leksaker, men grälade sedan rejält på doktorn när denne tog sprutan.
I helgen medan pappa D var och spelade i Holland har vi haft turen att få besök från mormor och moster Anita. Och Alva fann sig snabbt till rätta i deras sällskap, glad över all uppmärksamhet. Det hanns med mycket på några få dagar, både Liseberg med dess kaninshow, promenad och lek i Slottsskogen, IKEA-besök, samt en hel del shopping. Dessutom fick mormor passa på att vara barnvakt en kväll medan mamma A var ute på cabaret med jobbet. Något som gick bara fint. Alva vet ju hur det ska vara och när mormor plockade fram vindruvor så sprang parvlan genast till köket för att hämta en skål och satte sig sedan på sin mysplats i soffan.
Den här veckan har liten busfröken inte ens brytt sig om att säga hej då till pappa D när denne lämnat på dagis, utan direkt rusat iväg för att leka. Det både sovs och äts när det ska, och häromdagen berättade fröken Emma att de andra barnen frågat efter Alva på hennes lediga måndag. Dessutom har Alva lärt sig att sjunga "Lilla snigel" med nynnande ord, rätt melodi och orden "aktadig" på rätt ställe.
I tisdags var vi på ultraljud för knatten i magen. Till en början sov den, men vaknade snabbt efter att sköterskan bökat runt med ultraljudsinstrumentet för att kunna ta de mått som önskades. Det visade sig vara en riktigt livlig krabat som vinkade med händerna, sparkade med benen och slog kullerbyttor närhelst det visades minsta tecken på en bra måttbild. Tursamt för oss så var det en nybliven sköterska under upplärning med, vilket innebar att vi fick titta extra länge. Något direkt tecken på huruvida det var en flicka eller pojke gavs däremot inte. Till en början var vi nästintill säkra på att det var en liten tjej, men så dinglade det plötsligt till något vilket visserligen lika troligt kunde vara navelsträngen eller en liten hand och sedan var vi lika ovetandes igen. Det är ju intet för intet som det stundom är svårt att se skillnad på mage och huvud.
Dagisinskolningen fungerar fint - och snart har de två veckorna gått. Idag, liksom igår, fick barnen leka ute på gården medan föräldrarna satt inne och ugglade. Något som fick vår lilla parvla att ge till ett litet ramaskri vid själva avskedet, men som visade sig gå riktigt bra efter lite tröst från fröknarna.
Nu är dagisinskolningen igångsatt. Den började trivsamt nog på själva bustrollets namnsdag, då Alvan glatt traskade dit i sällskap med pappa D. Efter en första inspektion av dagisets alla leksaker beslöts det sedvanligt att det nog var säkrast att bära dem till pappa D så att inget annat barn fick tag på dem. I övrigt gick allt bara fint den första dagen och pappan rapporterade att fröknarna verkar trevliga och snälla och kom redan första dagen hem med hemläxa i form av foton som skulle tas med på familj, favoritleksaker och lägenhet. Något som tacksamt lyckades, åtminstone halvdant, efter en noggrann genomgång av Alvans fotoalbum - trots att det senast framkallade fotot visade sig daterat någon dag i tidiga december.
Dagens besök gick även det bra, om än snäppet sämre än gårdagen-trots att Alva sken upp som en liten sol imorse när ordet dagis nämndes. Denna gång lektes det mindre själv och klättrades istället desto mer på pappa D samt småkivades en smula med liten Wilmer om ett gosedjur så till den grad att parvlan fick ett vredesutbrott och pappan i sin tur ett menande leende av dagisfröknarna. Och vi som ändå övat de senaste dagarna med att umgås med andra barn- med kvartersfest i lördags och lisebergsbesök i söndags.
Dagarna går och dagisstarten närmar sig. Har i det sakta förträngt att det i stort sett redan är september och fick en rejäl överraskning när det insågs att det är nu på måndag som det är dags. Tacksamt nog börjar det med en timmes mjukstart och det blir pappa D som får ta hand om det hela.
Igår hände det - mitt i en vild och intensiv dans lyfte båda parvlans fötter i från marken i ett litet hopp och hela familjen blev alla tre nog lika förvånade, inte minst Alva som snabbt sökte tröst i mamma A:s famn.
På grund av ostadigt väder med idel regnskurar har det monterats upp ett lektält i Alvans rum, till busfrökens stora förtjusning. Och från morgon till kväll leks det nu tittut och kryps genom tunnlar -alltsomoftast i sällskap med en boll eller leksaksdjur.
Efter gårdagens plaskiga bad var det slutligen dags för en första klippning av Alvans lugg - vilket verkligen var på tiden. Glad över att slippa håret i ögonen firade vår lilla nyklippta solstråle genom att sjunga och spela ackompanjerande på sin xylofon.
Igår var liten Alva och pappa D på gratisfestival i Slottsskogen och såg på de många olika banden som uppträdde mitt bland alla kottar och träd. Parvlan lyckades även hitta sig en liten lekkamrat som var dryga året äldre och vars favoritsyssla var att puttas, något som Alva fann ytterst underhållande, vilket ju känns en smula betryggande så här kort inför inskolningen på dagis.
Att lyckas förtränga 8 veckors illamående är snudd på idioti. Ändå är det rätt så tacksamt eftersom det, i annat fall, förmodligen inte skulle bli något småsyskon till Alvan. Men nu är vi halvvägs genom illamåendet - 4 veckor är passerade, varav 2 tillbringats på sjukhus med dropp - och förhoppningen finns om att det snart är slut på fas: illamående och istället dags för den mer harmoniska fasen.
Alvan växer så det knakar och kan vid det här laget öppna lägenhetens alla dörrar utan några större problem. Hon sjunger glatt hela "blinka lilla stjärna" med texten "bä bä", hittar melodier i det värsta oljud och dansar och smånynnar för sig själv mest hela tiden. Utöver att kasta bollar och banka på bultbrädan roar parvlan sig även att gå på promenader med sin lilla handväska i ena handen och kopplet till sin lilla svarta Briotax i den andra. 
Igår åkte farmor och farfar hem till Dalarna och liten Alva får plötsligt nöja sig med den ringa uppmärksamheten av två personer igen. Detta hindrar dock inte parvlan från att fortsätta med sina små dansuppvisningar under vilka hon snurrar runt runt med utsträckta armar tills hon nästintill trillar omkull. Idag överraskade busekottefian dessutom mamma A genom att kunna göra merdelen av de olika rörelserna till Imse Vimse Spindel.
Nu går det undan minsann, både när det gäller veckans dagar och parvlans utveckling. Den gångna semesterveckan har verkligen varit fullspäckad med trivsamma aktiviteter och utöver den somriga vistelsen uppe i Dalarna hanns det även med marknad, skivrunda samt Lisebergs- och Gekåsbesök under de sällsamma regnuppehållen i Göteborg.
Innan lördagens hemresa - som till skillnad från uppresan dagarna innan midsommar förlöpte utan några kräkincidenter - hann liten Alva med att få träffa sina två, åldersmässigt närmsta, kusiner igen - över en fika, diverse biljakt och lite bus.
Under en av de få regniga dagarna gjordes det paus i husmålandet och större delen tillbringades istället i bilen. En resa som visade sig gå hela vägen till Södermanland där det rustades upp till en annan slags kusinträff. Det var pappa Ds kusin som var på långväga hemvisit ända ifrån Australien och Alva hade sålunda även turen att få träffa sina två tremeningar Kyle och Rosie. Tursamt nog höll sig regnet kvar i Dalarna och det visade sig bli en riktigt solfylld och somrig dag i trevligt sällskap och med såväl jordgubbstårta som kaffe på verandan.