mera trolltider

tomteland

Till en början hade vi litet svårt att hitta vägen till Tomteland. Överallt stod plakat om att tomten bor i Mora, men när allt kom omkring så visade det sig en smula missvisande.

Tomten tycks istället bo i Gesunda.

Väl framme i Tomteland möttes vi av dagens andra överraskning. När vi inhandlat vår tomtegröt i tomtemors restaurang visade det sig nämligen att några kära bekanta också kommit på tanken att besöka samma resmål - flickornas kusiner T & N.

Vana av mamma As tidigare fotosessioner poserar familjen vid det här laget helt frivilligt närhelst en liknande motivtavla finns på plats. Och vad passar väl bättre med ett liknande motiv på tomteland. Det för tankarna osökt till barndomens julkalender Trolltider.

Vi passerade smedjan, gruvan, lucias ljusfyllda vattenfall samt småtrollens hus innan vi slutligen kom till en av höjdpunkterna - stortrollens hus - ett hus inrett helt enligt Alvas smak med såväl fladdermöss, drakar och giftspindlar. Till en början var Alva dock en smula skeptisk till att gå in i huset, men övertalades mest genom ren nyfikenhet.

Tursamt nog var vi så tysta att vi inte lyckades väcka de sovande små trollen.

Majken lyckade även hitta den stora skatten som trollen rövat åt sig av småtomtarna.

Efter en hel del poserande och kikande lyckades vi sedan hinna vara med på litet trollskola innan det var dags för tomtegröten och kusinträffen.

hej mitt vinterland

mera grönklitt

Under vår andra utflyktsdag bar det av mot Tomteland. Det var upp mot 12 minusgrader ute. Något som till en början kändes isande kallt eftersom denna vinter ännu inte bjudit på någon större kyla. Tursamt nog var vi väl utrustade från topp till tå.

on the road again

Javisst är Alva sötare i min mössa än vad jag är.

I tisdags packade vi än en gång våra väskor för en mindre familjeutflykt. Denna gång gick resan mot Orsa Grönklitt för två nätters boende på vandrarhem. Flickorna börjar vid det här laget vara vana resenärer och när bilen kändes alltför varm var det skönt med kylan från fönstren. I Majkens tycke är det mesta på tok för varmt. Helst ska alla kläder av.

Majken med de synbara sviterna från måndagens dansolycka.

Efter några kortare stopp för äppelklyftor, minimorötter och pommes samt litet kaffe nådde vi äntligen vårt resmål. I självaste Orsa var det knappt någon snö att tala om, men uppe på Grönklitt där vandrarhemmet låg var det desto mer snörikt. Skidbackarna skulle öppna först under fredagen, men förberedelserna inför skidpremiären var redan i full gång. På så sätt fick vi tillfället att njuta av ett ljuvligt snölandskap nästintill helt allena.

Vi passade på att gå en tur kring backarna innan vi åter åkte ner till centrum för litet middags- och frukostinköp. Till flickornas förtjusning åkte även två stjärtlappar ner i matkorgen. Och medan pappa D lagade maten passade mamma A på att bädda sängar och förbereda för kvällen. Eftersom vi hade vandrarhemmet helt för oss själva under den första natten tillbringade vi kvällen i det gemensamma sällskapsrummet, där vi såg på julkalendern med klappsnapparna.

Det gick förvånansvärt bra att sova fyra personer i ett och samma rum. Och till skillnad från vårt första vandrarhemsbesök i Göteborg så höll även alla våningssängarna.

kramgosar

dansanta tomtar

Nej då, det finns inte en lugn stund tillsammans med våra tjejer. Till följd har Majken ett stort skrapsår samt blåmärke på hakan efter ett närgånget möte med ryamattan.

julgranspynt

Den fjärde advent tog vi tillfället i akt att klä årets julgran. Allt enligt ett överenskommet schema som innefattade kalenderöppning, lucia, julavslutning, julbord och tomtelandsbesök. Detta år var flickorna med oss hela vägen genom såväl julgransbyggande som pyntande.

Eftersom mamma A är allergisk är det hopmontering istället för julgransköp som gäller. Något som visar sig fungera likabra. Detta år hade julgranen åter fått en ny plats. Liksom i fjol står den i vardagsrummet, men numera vid fönstret istället för vid rummets ingång.

Alva och Majken rätade noggrant ut grenarna och satte försiktigt julgranskulorna på plats, trots en hel del förväntan och iver. Däremellan dansades det en smula till den trevliga julmusiken.

Och visst blir hemmet med ens en aning ljusare och mysigare med en ljusprydd och färggrann julgran.

Den fick stå där och lysa hela resterande veckan, i väntan på julaftonen, medan familjen passade på att åka till Orsa för några dagars besök.

Majken har å det bestämdaste hävdat att vi brukar ha en grön stjärna i granens topp, men fick nu se den röda spiran som hängt med sedan granens göteborgstid.

Tursamt nog fanns det redan några inslagna julklappar att lägga under granen. Klappar från familjemedlemmar naturligtvis, eftersom tomten ännu inte hade fått några önskelistor.

julbord på herrgården

Naturligtvis har vi varit på det årliga julbordet på herrgården i år igen. Företaget som mamma A arbetar för har en trevlig tradition att bjuda sina anställda och deras familjer på julbord under ett urval av datum i december månad.

Detta år försökte hela familjen oss på den helt vegetariska varianten. Vilket visade sig vara nog så mättande. Mamma A som hade planer på att även prova på julbordets laxbuffé fick kapitulera för mättnadskänslan. Konstigt nog visade det sig dock fortfarande finnas plats i efterrättsmagen.

Alva som mindes hur hon förra året fick avstå från de sötaste alternativen ur efterrättsbuffén valde även detta år melonklyftor och fruktbitar framför sockerbomberna. Medan Majken provade på det mesta. Båda två var dessutom nog så överlyckliga över att en av efterrätterna kallades för glassbomb.

Tillsammans med två av sina lekkamrater passade de sedan på att länsa några av de godisbord som fanns på herrgårdens övre våning. De fyllde var sitt plastglas med två av varje godissort. Därefter blev det såväl schackspelande, fågelskådning och fäktning på menyn.

Det är mysigt med traditioner. Främst i och med att alla förhållanden verkligen förändras allteftersom barnen blir större. Till skillnad från föregående år är barnen vid det här laget väldigt självgående. De springer inte iväg från oss utan anledning och verkar njuta av såväl maten som sällskapet likväl som vi vuxna gör. Även om efterrättsbordet ännu (om möjligt) lockar dem aningens mer.

Liksom föregående år var Alva noga med att påpeka att hon inte tycker om de hornprydda väggarna från den tid då herrgården var jaktskola. Dessutom var hennes första spontana kommentar när hon kom in i matsalen och såg det traditionellt dukade julbordet: "Åh, nej! Tvinga mig inte att äta upp grisen!".

Eftersom det är så trivsamt och så nära inpå så blev vi även detta år kvar tills det mörknade. Vilket visserligen inträffade redan vid fyratiden.

julkul i falun

För någon vecka sedan var vi på besök i Falun och köpte små julgranar till barnen. I väntan på att den stora granen skulle tas ner från vinden. Det var uppskattat.

ettårsjubileum med julbasar

Några dagar innan luciafirande och julavslutning besökte vi förskolans årliga julbasar. Det är nu ett helt år sedan som vi tog beslutet att byta förskola. Vilket vi inte ångrat det minsta. Då, för ett år sedan, åkte vi hästskjuts kring området. Något som vi missade i år medan vi istället sysselsatte oss med pepparkaksbak, fiskedammstunnlar, dockteater, plåtburkskastning och fikade nybakt bröd.

För ett år sedan valde barnen var sitt mjukisdjur och Majken har sedan dess sovit nästintill varje natt med sin Ekorris. Alva, som i sin tur valde en björn med ett litet rött hjärta, mindes att hon även köpte en smällkaramell som var fylld med godis. Något som vi upprepade även detta år. Denna gång ville även Majken ha en smällkaramell -till skillnad från föregående år.

luciafirande och dagisavslutning

På barnens förskola blev det i år inget luciauppvisning för oss föräldrar. På lucia lussar istället skolbarnen för lekskolebarnen medan föräldrar får medverka två dagar senare vid lekskolebarnens julavslutning. Under denna går barnen in i en adventsspiral av granbarrsris bärandes på var sitt ljus i en äppelljusstake. Det var fint och stämningsfullt och såväl äpplen som en pepparkakspåse fick därefter följa med barnen hem. Det fick även två söta små mössor och historien om nisse grå och nisse röd. Tillsammans med en massa fina teckningar och målningar som barnen ritat under hösten.

Eftersom barnen hade sett fram emot att klä ut sig i luciadräkter så passade vi på att lussa litet för farmor och farfar. Alva som jultomte och Majken som pepparkaksgubbe. Där blev vi även, trevligt nog, bjudna på lussekatter och pepparkakor och tittade på det göteborska luciafirande som visades på teven framåt kvällen.

Majken visar stolt upp en stor kotte som hon fått av sin förskolefröken.