ystra systrar

Majken 1 år

Alva 3 år

Uppflugna på var sin presentstol...
Snusmumriken och Lilla My
(och nix, vi har ännu inte fått upp den sista tapeten...)

majken

Minsta fröken bus

prinsessan på pottan och fröken trudelutt

Alva fortsätter att överraska. Nu när hon är 3 år kan hon plötsligt allting. Trampa på cykeln. Bära bort tallriken när hon har ätit klart. Ta på och av sig kläderna. Kasta boll och pricka korg. Och kissa på pottan! Idag har det sålunda blivit hela fem pinkningar på pottan och ett litet lass. Helt på eget bevåg. Mitt i matlagandet var Alva borta och medan Majken gapade efter sin storasyster för full hals hörs plötsligt en späd röst bortifrån badrummet: "Men Majken, jag sitter ju på pottan och bajsar".

Den lilla boken "Min potta!" verkar vara en utlösande faktor. Tillsammans med det faktum att Alva fyllt 3 år och numera lägger stor betoning vid att hon är stor. Och likt lilla Jonna i pixiboken sätter vi på klistermärken. Så nu pryds den lilla gröna babybjörnpottan av tre märken med musiktema samt ett med fantomen, då det var vad huset hade att erbjuda...

Lillasyster Majken följer det hela med stort intresse. Hon är väldigt pigg och alert för det mesta, har full koll på motoriken och äter numera själv med sked. På sistone har hon börjat ta små små steg mellan olika möbler. Roligast tycker hon dock att det är ställa sig upp och bara stå - utan att hålla i någonting alls - och sedan skratta högt när hon drattar på rumpan igen. Närhelst hon inte klättrar upp och ner på husets alla stolar förstås.

Häromdagen klurade hon även ut hur hon blåser i storasysters trumpet, vilket bidrog till att hon nästintill kiknade av skratt. Tursamt nog hade Alva dessutom noggrant försäkrat sig om att Majken skulle få en egen trumpet på sin storasysters födelsedag, så att de skulle kunna spela tillsammans. Till hunden Petters stora förtret. Annars tycks faktiskt hundar vara Majkens grej och hon och hunden Petter är sedan länge mycket goda vänner alltsedan Petter delade med sig av sin leksaksgris och Majken i sin tur förser honom med smulor.

mera alva

Alva är nu 3 år gammal. Hon är en mycket företagsam liten tjej som tycker om att hjälpa till och vara med. Är hon för kort hämtar hon en stol för att nå och fryser hon så hämtar hon en filt. Hon är ytterst social och hon sitter gärna med och samtalar vid besök. Hon är även väldigt omtänksam och månar mycket om sin lillasyster.

Hon har även en enorm sifferförståelse. Lägger pussel utan svårigheter. Och är hemskt intresserad av såväl film som böcker. På sistone har det varit en paus i rollspelandet och nu lägger Alva själv mest betoning på hur stor hon har blivit och att hon kan själv.Överraskande nog så är Alva nästan alltid glad. Alltid full av upptåg. Fullproppad med fantasi. Busig som sjutton. Men även en drömmare. En tänkare. Full av funderingar och grubblerier. Och med ett fascinerande minne. Inte minst när det gäller lokalkännedom. Hon känner till och med igen platser som vi en gång har besökt när vi bara åker förbi med bilen, i såväl Hedemora, Falun, Avesta och Borlänge.

3-årsdagen!!!

Igår fyllde vår Alva 3 år och det firades med en, av Alva, specialbeställd hemmabakt tårta med jordgubbar, bananer, blåbärssylt och grädde ute på altanen. Det blev många presenter att öppna och mycket gratulationer via telefon. Dagen till ära klurade födelsebarnet dessutom ut hur hon skulle göra för att trampa själv på cykeln. Och med den nya cykelhjälmen på huvudet sken vår lilla 3-åring kapp med solen.

Tack vare det fina vädret kunde hela dagen tillbringas utomhus, vilket resulterade i en hel del lek tillsammans först med en av grannflickorna längre bort på gatan och kort därefter även med den närmsta grannen. Det märks att de är vana vid att leka med varandra och samtliga sprang de och hämtade sina cyklar och såpbubbleburkar.

I slutet av dagen kom även Hedemorakusinerna in på kalas och även de har börjat hitta sina lekmönster. Allt som allt blev det en mycket trevlig dag med picknick, sandlådelek, cykelturer, såpbubbleblåsande, läsning, tårtbak och pusselbyggande tillsammans med familj och lekkamrater. Och som pricken över i:t avslutades dagen med filmkväll och övernattning hos farmor och farfar medan mamma och pappa fortsatte att kalasa.

GRATTIS PÅ 3-ÅRS DAGEN ÄLSKADE ALVA!

vårlek

När vi återvände från vår veckolånga bilsemester var all snö borta. Våren var kommen med allt var det innebär. Blommande skilla och tussilagos. En skymt av årets första blåsippa. Ljuvt fågelkvitter. Knoppande björkar... och medföljande pollen.

Denna år slog det till på riktigt igen- och all tidigare immunitet genom graviditeter och amning är som bortblåst. Där rök de långsiktiga planerna på långa framtida kvällspromenader och våriga grillkvällar.

Grillen åkte visserligen likafullt fram idag för årets första grillning. Och flickorna mumsade gladeligen på nygrillad korv tillsammans med sina dalakusiner uppå farföräldrarnas uppfart. Därefter har kvällen förlöpt i ett mer stillsamt tempo, då kickorna tycks ha åkt på en släng av feber.

Förhoppningsvis är det en snabbt övergående svacka, då det ju står kalas på den kommande veckans meny. 3-års dagen närmar sig och högst upp på Alvas önskelista står en röd robot som kan säga goddag goddag och skaka på handen.

charmigt

Charmen med att bo i en "småstad"...

Skon har stått kvar på ICA i 2 veckor.
(vilket förvisso även visar på vår dåliga planering nuförtiden!)

Vi TACKAR så mycket!!!

mera påskfoton...

Majken vid välbekant påskvy

Morfar och Alva provar fiskelyckan

Rödrosig efter utomhuslek...

...och rödrosig efter inomhuslek

Mätta och belåtna hos mormor

Årets första provgungning

PÅ ÅTERSEENDE!

påskharar

Påskens sista dagar tillbringades hos flickornas mormor i Skellefteå, där det fikades påsktårta och lektes med leklådan i köket. Majkens favoritrum tycktes dock vara hallen, där hon stolt stod och vinkade till sig själv och förbipasserande släktingar. Utöver detta gicks det även en liten promenad till en närbelägen lekpark, där såväl Alva som Majken fick prova på att gunga i gungställning - Alva för första gången i år och Majken för allra första gången. Det lär dock inte bli den sista, då de båda småtrollen fullkomligt kiknade av skratt.

Alva visade sig dock sakna gungorna så mycket att hon fick distraheras med några viga hoppsasteg. Likt små hoppande påskharar, skuttade vi sålunda omkring Alva, mamma A och mormor. En paus blev dock nödvändig efter några steg, då hon ville peta näsan lite, innan hoppsastegen åter upptogs - till mormors stora förnöjelse. Det gäller att ha sina prioriteringar rätt minsann.

Vi hade även turen att få träffa moster Gunbritt innan det blev dags för den långväga resan hem. Väl sockerstinna av den goda påsktårtan med ananassmak och chokladharar passades det dock på att stojas och busas lite först med mormors huvudmassagepryl innan det blev dags för mysiga avskedskramar och flitigt armviftande.

mera påsk

Flickorna visade sig snabbt bli vana bilåkare och de sammanlagt 200 milen fortlöpte utan några större missöden. Ingen åksjuka. Och så länge bilstereon snurrade inte heller särskilt mycket gnäll. Det blev mycket Bamse och Mora Träsk, men Alva har även lyckats lägga till några ytterligare låtar till repertoaren såsom "Tacka vet jag vanligt folk" och "Hvad gor vi nu lille du". Medan Majken tycks föredra rockigare låtar a la Judas Priest, i vilka hon nynnar med i falsett.

Fast visst grälade Majken under korta stunder då hon tappade nappen. Tursamt nog hade vi dock förberett oss därtill med en uppsättning på fem nappar, samt en bytta med majskrokar, så att vi skulle klara oss tills det inplanerade matstoppet. I slutändan var de båda små medresenärerna så pass drillade att de spontant sträckte ut händerna mot mitten för påfyllnad av wall-ekex och majskroksproviant. Varav det sistnämnda är en beprövad småbarns-delikatess som nu även finns med vaniljsmak.

Utöver resan mot morfar och B-M i det Norrländska inlandet och det efterföljande besöket hos mormor utemot kusten hanns det även med ett Norgebesök. Och parvlorna fick på så vis prova på att åka utomlands en första gång.Fortsättning följer...

syskonkärlek

Vill du ha ett äpple får du dela det med mig...

påskfirande

De senaste dagarna har familjen firat påsk uppe i Norrlands fjälltrakter, där vi hälsat på nästintill alla av flickornas mamma- släktingar sånär som på moster Anita med familj. Med vilka vi får se fram emot att fira nästa påsk med, då detta år, enligt utsago, var sista påsken utan snö.

Den första tiden spenderades med snöskoteråkande och pimpelfiske i det Norrländska inlandet tillsammans med flickornas morfar och B-M. Det byggdes även snökojor och snögubbar och åktes pulka. Därutöver gjordes det snöänglar, kokades snögröt och matades rävar nästintill varje dag.

Och flickorna stortrivdes verkligen i det tillfälliga sovrummet på övervåningen, där alla mammas och mosters leksaker från barndomen förvaras och finns kvar till minsta pinal.

Majken såg noga till att de små dockhusbebisarna fick sitt dagliga bad. Det är fascinerande att se hennes utveckling och notera att det är ytterst sällan som hon stoppar något annat i munnen än sin napp eller mat. Hon är aningen mer eftertänksam än sin storasyster och tycks snarare fundera och överväga hur något används istället för att smaka på det.

Nuförtiden äter Majken samma mat som oss andra. Och hon äter den helt själv. Ingen matning nödvändig. Såväl frukostyoghurt som övriga måltider. Utan något större spill. På sistone har hon dessutom börjat ställa sig upp - utan att hålla i något - och visar sig pigg på att börja gå, vilket resulterar i en någon större övervakning än innan. Utöver det faktum att hon visar sig vara en hejare på att klättra uppför trappor förstås. Det visade sig dock att allt fart- och flängande gjorde Majken litet mammigare än vanligt. Och det var få förunnat att få hålla i henne mer än tre sekunder.

Alva fascinerar oss i sin tur med att vara raka motsatsen. Ständigt öppen för lek och nya kontakter. Vid första mötet springer hon glatt fram till sina tremeningar och övrig släkt med kommentaren: "Hej, jag heter Alva!" och tjoar och stojar glatt omkring på sitt vanliga glada vis. Därutöver fann hon inga problem med att leka helt själv i det stora rummet uppe på vinden utan knatade gladeligen uppför trappen. Och det var med stor inlevelse som hon tillsammans med de nyvunna vännerna Alice och Klara sjöng storfavoriten Måns "Cara Mia"-låt.

Fortsättning följer...

glad påsk!

Nu är vi tillbaks från blåkulla...
...fler bilder kommer snart.

en försmak av vår

Det är vår i luften. Fåglarna kvittrar. Snön har smält bort. Skillorna tittar upp kring husknutarna. Cyklarna är framplockade. Och årets första utomhusglass är redan förtärd. Visserligen är det fortfarande kallt när solen inte ligger på, men likafullt en försmak av vår.

Majken sitter stadigt på den lilla trehjulingen och styr så rakt och försiktigt som det bara går samtidigt som hon skrattar nästintill oavbrutet. Precis som om hon inte gjort något annat. Igår visade sig dessutom vara så trivsamt på cykeln att hon somnade på den strax innan vi kom hem...

Alva tycker även hon mycket om att cykla, men visar inte någon större entusiasm när det gäller att trampa på pedalerna. Istället har farfar monterat fast ett kvastskaft som farthjälp och Alva styr dit näsan pekar, hit och dit och härs och tvärs.

Ibland byts cykeln ut mot dockvagnen och igår fick sålunda även dockan Kaxi följa med till affären. Och det var med stor flit som storasyster Alva sköt sin vagn både till och från affären, samtidigt som hon informerade alla som vi mötte om att hon var på väg till affären för att köpa glass.

mera majken

Majken trivs ypperligt i sin säng inne i det lek- och sovrum som hon delar med sin syster. På sistone har dock nattlampan fått bytas ut eftersom en klåfingrig liten donna lyckades trassla in sig i sladden under ett litet bus-il innan sovdags.

Mat hör till ett av Majkens största intressen. Här mumsar hon gladeligen på en morot och de sju små gaddarna kommer verkligen väl till pass. Haklapp har aldrig behövts. Här äter vi med största koncentration. Än så länge är det intet något som inte fallit i smaken. Fast burkmat är förstås ett minne blott. Nu ska det tuggas!

Bilar är, även det en stor passion. Särskilt tutan! På sistone har Majken upptäckt att hon kan gå på egen hand med hjälp av "lära-gå-bilen". Fast helst kör hon förstås rally tillsammans med sin storasyster. Hallmattor är därför även de ett minne blott. Det är bara att tuta och köra!

Nästintill varje dag gör Majken små räder på soffor och bord. Numera förflyttar hon sig, med hjälp av stöd, även ståendes i sidled. Och det går inte längre att lämna henne utan uppsikt. Det klättras nämligen väldigt friskt. Och vår lilla racersnigel är minsann pillemarisk och snabb som rackarn!

ettårsdagen

De senaste dagarna har vi haft fullt upp med att fira vår lilltjompa Majken som nu hunnit bli hela 1 år gammal. Födelsedagen ägde rum i torsdags då det firades med ett första kusinbesök, presentöppnande och tårtätande. Det var en yrvaken liten Majken som väcktes med födelsedagssång och paketbrickestol. Därefter flög det presentpapper över rummet, mycket i och med hjälpen av en mycket nyfiken Alva, som tycktes överlycklig över att få fira sin lillasyster.

Majken gosade förnöjt med sin lilla Ior, tittade storögt på sin allra första egna lilla pixibok - samtidigt som hon med lätt frågande blick tittade på oss - och prövade stolt såväl stjärntiara som piratmössa. Idag var det verkligen hennes dag och det märks rätt så markant att det ibland inte är helt lätt att vara lillasyster, då Majken i vanliga fall rätt så sällan får leka i fred - utan snarare blir tilldelad sina leksaker och överöst med ivriga kramar.

När det på eftermiddagen väl blev dags för kalas och storkusinen och storasyster hjälpte till att blåsa ut ljusen, så kastade illasyster Majken i sin tur bekymrade blickar på tårtan. Väl serverad så slukades tårtbiten i ett enda stort nafs. Och därefter lektes det glatt med såväl änglahalsband som duplotåg. Dagen till ära hade Majken även sin nya födelsedagsklänning på sig, som mirakulöst klarade sig utan en enda fläck - såväl tårtätande som kringkrypande till trots.

GRATTIS PÅ 1-ÅRSDAGEN ÄLSKADE LILLA MAJKEN!

skoteryra

Det är verkligen skillnad på vinter och vinter. Och detta år så njuter vi verkligen över vintern här uppe. Måhända är det nyhetens behag, men flera års regn och slask har onekligen satt sina spår.

Alva gör snöänglar, och bygger snökojor ute på gården. Och Majken har även hon så sakteliga börjat vänja sig vid det vita snötäcket som sedan några månader täcker vår mark. Titt som tätt så dras det till och med på smilbanden under de små pulkfärderna och det protesteras å det bestämdaste ifall det stannas för en paus.

Idag var det dessutom dags för vår yngsta parvlas första skoterfärd. Ända upp på Nibbleberget där det rustats för bröllop. Liksom storasyster sin hann hon sålunda med en första åktur, dagarna innan hon fyllde ett. Dessvärre fanns det ingen kamera med som förevigade tillfället, men vi hoppas naturligtvis på en "favorit i repris" redan nu till påsk.

Alva tjoade glatt "iiihhhh!", såväl hela vägen uppför backen, som nerför. Hon gillar när det går undan och hade under hela helgen sett framemot söndagens skoteråkning med efterföljande korvgrillning. Majken tog det, som vanligt, lite mer med ro. Snuttade ivrigt på nappen under uppfärden och kikade sig nyfiket omkring på vägen ner. Allt under total tystnad. Men så var hon också väldigt trött, vår lilla. Och det var två trötta små stumpor som somnade direkt vi väl kom in i bilen.