Under några dagar har vi tillbringat största delen av vår tid i slalombackarna i Hundfjället i Sälen tillsammans med våra kamrater från Göteborg. De hade fått möjlighet att hyra en stuga till ett förmånligt pris via några kamrater och vi hade turen att få haka på.
Som tur är hann vi alla friskna på oss innan vi åkte. Väskorna packades till största delen under tisdagskvällen vilket innebar att vi fick oss iväg redan vid niotiden (en timme efter pappans beräknade plan, men så klev han också upp tio minuter innan den första avgångstiden). Vi gjorde en kort avstickare förbi Borlänge där vi handlade mat. Gick all-in på frukostutbudet.
Resan till Sälen gick på dryga fyra timmar. Det visade sig vara en väldigt fin stuga med plats för oss alla nio och med närhet till skidbackarna i såväl Tandådalen som Hundfjället. Vi valde att spendera vår slalomtid i Hundfjället, då de hade bättre barnbackar. Ett liftkort för fyra personer i tre dagar gick på 4500 kronor. Skidhyra för fem personer gick på 3500 kronor. Börjar förstå att det här med skidsemester kostar.
Bara några minuter efter att vi kommit fram till stugan gick barnen ut på gården för att leka och bygga snökojor. De byggde en enorm figur som liknade spöket Labans pappa. Upptäckte att Nikolas overall hade ett hål i rumpan och konstaterade att jag själv glömt mina vinterskor i hallen. Det visade sig att det skulle gå bra ändå och jag kröp runt huset på alla fyra och åkte rumpkana med Nikola i den motsatta snöhögen.
Det är härligt att se hur snabbt barnen hittar varandra. Denna gång kom Nikola och Estrid varandra närmre. Det skiljer bara en vecka emellan i ålder. Nikola var generös och lät Estrid låna hans Nintendo. Det är en rätt stor gest av vår femåring. Ivan visade även Majken hur hon spelar Minecraft. De två första kvällarna spelade vi familjespel. Första kvällen blev det När Då Då och under andra kvällen blev det Geni.
Vi åkte slalom från morgon till kväll under såväl torsdag, fredag och lördag.Var förutseende och hyrde skidor redan under onsdagskvällen. Insåg sedan att vi även borde ha köpt liftkortet då, men det visade sig gå rätt fort dagen därpå med. Har missat en del i utvecklingen gällande liftkort, då vi fortfarande använder armbandsfickor i den lokala backen. Alva började första åket med att försöka passera bommen två gånger, då hon missade åka fram i tid och fick sålunda åka igenom barntunneln. Det blev bara en gång.
I övrigt har det mest varit härligt att se barnen utveckla sitt slalomåkande. Vi började med en alltför brant backe, i vilken jag fick knäppa loss Majkens skidor och hon fick åka ner på slalompjäxorna. Sedan provade vi en andra, mer flack, backe och då gick det bättre. Efter en dags åkande var hon sålunda sugen på att ta revansch på den branta backen - vilket vi gjorde under dag 2. Nikola lärde sig efter en tredje dag att ta knappliften själv, efter att ha åkt med någon av föräldrarna under övriga turer. Han håller balansen fint när han håller i våra stavar. Alva gillar mest att åka fort samt att åka i gupp.
Då vi under vår andra slalomdag upptäckte att morfar satt in födelsedagspengar passade vi på att köpa lite slalomattiraljer i skidshopen. Alva och Majken fick nya slalomglasögon. Därtill fick alla tre barnen nya vantar och var sin ny halsduk (buff). De visade sig behövas när vi närmade oss de högre höjderna. En av de populäraste slingorna var att åka genom Trollskogen.
Det fanns gott om aktiviteter även för de mindre barnen, som inte vill åka skidor hela dagarna. Vi varvade liften med värmestugan samt de olika utomhuslekställena. Under lördagsförmiddagen var det mammans tur att följa med Nikola på diverse äventyr. Vi passade sålunda på att gå hela vägen till Valles scen, där snögubben Valle hade ett sångnummer tillsammans med några liftvakter. Mycket uppskattat, enligt Nikola som både dansade med i dansnumret samt tålmodigt ställde sig näst sist i den väldigt långa kramkön.
Under den första dagen grillade vi korv. Dagen därpå hade vi med oss en matsäck med tunnbrödsrullar med diverse pålägg. Därefter åt vi veganburgare med surkålssallad på Fompes Grill. De burgarna som serverades där var supergoda. En och annan chokladboll med festis blev det också - och en hel del kex.
Även stugans kvällsmeny gick i barnens tecken. Första dagen åt vi hamburgare. Andra dagen blev det tacos. Tredje dagen spaghetti och sojafärssås. Den fjärde dagen lyxade vi till det lite och åt oompfburgare på O´Learys.
På fredagskvällen bastade och snöbadade papporna och de äldre barnen och på lördagen såg vi på melodifestivalen tillsammans. Nikola njöt av att få lyssna på nya sagor vid läggdags. Boken om när "Bockarna Bruse börjar skolan" blev en klar favorit. På väg till Sälen utökade han även sin gosedjurssamling med en liten leopardgiraff vid namn Elise. Så nu har hunden Lily och bävern Finis fått en kompis.
Väl uppe på toppen var himlen blå. Det vill säga när liften tagit en till andra sidan av det moln som låg lågt nere över backen. I övrigt var allt vitt och disigt. Temperaturen höll sig mellan noll och minus fem under samtliga tre slalomdagar och det var behagligt och trivsamt att åka. Alva fick skavsår av pjäxorna, då de skavde mot hennes fotknölar medan pappan fick vätskeblåsor på vaderna. Det gick dock fint att åka i alla fall, med hjälp av skavsårsplåster.
Nedan syns de fina bilder som pappan tog när han, Alva och Majken var uppe på toppen och när han och Nikola umgicks - då Nikola ville sitta vid ett eget bord. Han är ju stor nu och utökar sina gränser.
Det blev en finfin avslutning på lördagskvällen att äta middag på O´Learys. Sarah hade bokat bord och vi fick väldigt fin service. Nikola blev en smula tvärilsk när han inte fick en Gin och Tonic, men nöjde sig sedan med äppeljuice och upplyste oss glatt om att hans nachostallrik var den allra bästa på den bästaste restaurangen.
Söndagen bestod till största delen av packning och städning och vid elvatiden sade vi adjö till våra vänner och påbörjade vår resa hemåt. Vi har haft en väldigt fin vecka. Den avslutades med pizza, uppackning och ett avsnitt av Antikrundan. Pappan tog hos hem lugnt och säkert. Nikola sov större delen av hemvägen, vilket var tur då batteriet i hans Nintendo tog slut efter fem minuters resande.
