lekkamrater

Så äntligen var vädret så pass bra att vi kunde promenera hela vägen till familjen Wilmer för avhämtning av de, sedan länge inköpta, cd-ställen. Knattarna utbrast i små delfinliknande glädjeskrin och verkade väldigt förtjusta i att se varandra igen. Det busades friskt och båda två verkade ivriga över att visa sina nyfunna färdigheter.

Liten Alva härmade glatt liten Wilmers minsta läte. Och Wilmer, som stundtals kan stå utan stöd, visade Alva alla sina nya leksaker, varav en mobiltelefon som spelade små melodier visade sig vara den mest populära.

Och medan vi föräldrar försåg oss med goda bountybollar så passade kottarna på att busa runt så mycket det kunde, tills liten Wilmer var alldeles trött, liten Alva väldigt hungrig och den roliga mobiltelefonen alltför svår att skiljas ifrån.