en ny lekkamrat

Idag hade liten Alva fint besök i form av söta lilla Filippa, enbart 4-månader gammal. Och helt plötsligt så kändes vår lilla fröken faktiskt inte fullt så liten längre. Sanningen att säga känns det till och med en smula overkligt att hon alls någonsin varit det och hade det inte tidigare under dagen bläddrats i fotoalbum hade det nog till och med tyckts vara än mer otroligt.

Filippa visade sig vara väldigt fascinerande och Alva spexade flitigt för den nyfikna lilla kotten och passade även på att stoltsera för mamman Kajsa med sina nyfunna strapatskunskaper. Men när det gällde att låta den nya lilla bekant- skapen låna några av leksakerna var vår stora knatte inte fullt lika välvillig. Det protestera- des förvisso inte fullt lika vilt eller högljutt som vid gårdagens dinoinköp, utan märktes snarare genom att Alvan noggrant övervakade Filippas lek och stod redo att greppa den utlånade leksaken närhelst det såg ut att börja bli för roligt.

Själva protesten i form av ramaskri kom först när det var dags för Filippa och mamma Kajsa att gå hem till sig och upptäckten gjordes att även den spännande kaninen, som varit med som en extra liten hedersgäst, skulle försvinna med dem. Efter litet distraherande bortkollrande lugnade det dock snabbt ned sig, även om det låtsassnyftades litegrann när Alvan senare under kvällen undersökte sin nya pekbok och där fann bilden på en likadan kanin.

Snyftningen upprepades för övrigt även kort därefter när parvlan på nästföljande sida upptäckte att de gröna ärtorna inte gick att plocka upp och mamma A upplystes sålunda om att det nog var dags för en tidig nattning, då parvlan valt att avstå från sin middagsvila för underhållningens skull. Det är ju till att vara nyfiken som far sin förstås.