spegelpussar & lådbus

Vår lilla busekottefia har sedan några dagar börjat pussas. Helst pussar hon naturligtvis på sin egen spegelbild, men det händer minsann att både mamma A och pappa D får sig ett litet muntryck litet då och då. Annars är det för det mesta lådsittning som gäller - och att åka cykel och läragåbil förstås.

Nattningen har börjat ta allt längre tid eftersom lilla fröken Alva lärt sig samtliga låtar på barnskivan och helst vill dansa och sjunga med, istället för att ligga still och gotta sig med vällingflaskan. Avvänjningen från amning fungerar däremot bara fint och det verkar som om det inte kommer att dröja många dagar förrän det helt är slutammat. Något som mamma A tycker känns både skönt och vemodigt på en och samma gång.

Nu pratas och pekas det en hel del och liten kan utan problem peka ut både ögon, öron, näsa, mun, mage och haka, men kan än så länge bara uttala örat. Sedan någon dag klarar hon även med nöd och näppe att klättra uppför soffan i sitt eget rum, men nöjer sig sedan tacksamt nog, för det mesta, med att sitta i den och låter än så länge bli vardagsrumssofforna.

I och med klättrandet och diverse andra rackatyg börjar det sannerligen bli hög tid att gå igenom lägenheten för en ytterligare säkerhetsrunda. Särskilt som denna vecka bestått av en hel del inomhuslek. Fast lägenheten har visserligen på sätt och vis utrustats med ett ytterligare lekrum då balkongen i fredags ikläddes en grön heltäckande matta. Vilken parvlan naturligtvis nästföljande dag gladeligen invigde med en springtur.