fröken duktig

Det är verkligen fullt upp så här i sommartid. Och det fina vädret tycks tacksamt nog hålla i sig. Kvällarna har sålunda fyllts med balkonggrillning, födelsedagsfirande av pappa D, bandrepning, övningskörning och teorilektioner, medan dagarna fylls med idel bus -åtminstone för två av familjemedlemmarna. Alvan blir alltmer självgående och äter för det mesta helt själv -stundom med sked, men för det mesta plockas det flitigt med händerna.

Sedan några veckor har parvlans kost, med undantag för fisken, inte längre sitt ursprung ur burk utan anpassas efter pappa Ds recept. Liten hjälper även till vid på- och avklädning och applåderar sig själv närhelst hon varit duktig [dutti] (också det ett av favoritorden) - vilket inträffar vid tandborstning, intagande av AD-droppar eller när hon ställt tillbaks något till dess ursprungliga läge. På sistone är hon även ypperligt stolt när hon lyckats fylla på sitt plocktorn.

Häromdagen passade Alvan och pappa D på att besöka det nya buslandet på Hisingen. Bollhavet tycks vara en klar storfavorit, men parvlan passade även på att sittköra bil för egen maskin med hjälp av fötterna. Det är till att vara bilintresserad som sjutton och Alvas nya favoritord tycks vara traktor [takto]. Det är sålunda intet för intet som misstankarna om att buskotten kommer att ha kortet före sina mindre motorintresserade föräldrar kvarstår.