dop i Mellösa

Fotograf: Majken

Större delen av gårdagen ägnades åt familjeträff i Mellösa. Det var flickornas nästyngsta tremening som skulle döpas. Något som både Alva och Majken sett fram emot, inte minst eftersom det innebar att de nu skulle få visa upp sina nya utstyrslar. Flickorna har redan hunnit med att delta vid födelsedagskalas, finmiddagar, bröllop, en namngivningsceremoni samt kyrkogårdsbesök- men har inte tidigare varit med om någon kyrklig aktivitet såsom dop eller begravning. De påpekade dock att de både varit i domkyrkan i såväl Uppsala som i Göteborg. 

Fotograf: Alva

På vägen dit lyssnade vi på ljudböckerna om Spiderwick. Vilket visade sig vara ett riktigt lyckat initiativ  - även om Majken fick uppdateras en del gällande böckernas handling eftersom hon passade på att vila litet under bilfärden. Dessvärre var bilresan längre än de två första ljudböckerna och vi får sålunda fortsätta med de övriga tre delarna vid ett senare tillfälle. Innan ceremonin mötte vi upp med övriga delar av familjen på Max för en gemensam färd mot kyrkan. 

Alva och Majken tycker båda två om att träffa sina släktingar. De var dessutom rätt spända på vad det skulle innebära att gå på dop. Summeringen blev att Majken nu bestämt sig för att hon inte vill ha någon präst eller några sånger på sitt bröllop. Troligtvis eftersom hon hörde psalmerna för första gången och sålunda inte kunde sjunga med - medan storasyster Alva läste sångtexterna innantill och sjöng med klar och tydlig röst. Tillsammans med kusinerna satt de fint uppradade - i åldersordning - under större delen av ceremonin. På prästens inrådan fick de dock kliva ut i kyrkogången för att de skulle se litet bättre vid själva döpandet. 

Barnen tände ljus vid ingången, fascinerades av gravstenarna, kyrkorgeln och predikstolen samt lånade en kamera för att föreviga sina minnen. De passade tydligen även på att plaska litet i dopfunten, när ingen vuxen såg, samt att hoppa jämfota, med utsträckta armar, från den röda pallen framför altaret. Därefter fortsatte firandet med korv och bröd samt dopfika och presentöppning på det närbelägna församlingshemmet - där det tursamt nog även fanns ett lekrum. 

Presentöppningen visade sig vara spännande, inte minst när det gick att knapra på kakor och tårta samtidigt. Dopet gick i lila och vitt tema - med vita liljor på bordet - passande nog eftersom tremeningen nu bär namnet Lilja-Lo.  Populära doppresenter tycktes vara smyckeskrin i form av speldosor (4-5 stk), halsband med månadsstenar, namn eller hjärtan, barnbestick (3stk) samt barnnkammarböcker. Dalahästen fick sålunda stå i fint sällskap och matchade med de flesta dopgåvorna. Alltsammans var väldigt trevligt och mycket fint arrangerat. 

Själva bilåkandet tog dock en del på krafterna och det var svårt att hitta en bra sittställning med en krumbuktande mage, myrkrypande ben och smäktande halsbränna. Troligtvis blir det inga längre bilturer för vår del förrän det är dags med resan till Falun. Om tre veckor, tror Daniel. Själv hoppas jag nog att det blir en smula tidigare.