långpromenad

Majken gillade nedförsbackarna

Så äntligen kom regnet - och sköljde bort litet av all den pollen som under de senaste dagarna grusat våra planer. Visserligen betyder det att gräsmattan inom kort åter behöver klippas, men jag klagar alls inte på den rådande grönskan. Under gårdagen fick vi oss sålunda äntligen ut i elljusspåret. 

Redo för en sparkcykeltur

Först gick jag och Alva en kortare promenad till affären för att hämta ut ett efterlängtat paket från affären. Denna gång var det Monster Highfiguren Deuce. På vägen ner valde Alva att åka sparkcykel och det är imponerande att se hur balanssinnet förstärkts jämfört med föregående år. Därefter bytte Alva om till träningskläder och det bar av mot spåret med den vita gubben.

Redo för en springtur

Väl framkomna till elljusspåret småsprang Alva medan jag gick i saktare mak. Därefter ville hon hålla handen medan jag fick bära hennes vattenflaska med andra handen. Sedan berättade hon om allt hon såg och återberättade korta historier från förskolan och vad hon mindes från den förra förskolan. Hon kommenterade spindelnät och myrstackar, blåbärsris och vattensamlingar. Och hoppade, vid möjlighet, mellan de stora stenar som stundom låg placerade invid spåret. Innan hon slutligen rusade ner för de avslutande nedförsbackarna. I väntan på att jag skulle komma ifatt råkade hon vifta ned en nyckelpiga utan prickar från en liten gren. Hon blev litet ledsen över detta och begravde den med små stenar så att ingen fågel skulle äta upp den och förklarade med allvarlig och lätt upprörd röst att det alls inte var meningen att den skulle ramla och dö, men att det nog var för att den var så liten (noll prickar = noll år) som den inte klarade av fallet. Vi kramades litet och pratade om att insekters liv är korta och att de flesta insekter troligtvis blir fågelmat. 

Alva provsprang även i uppförsbackarna

Efter vi kommit hem igen drack vi hallon- och jordgubbssmoothies innan det var dags för min andra runda. Denna gång med Majken. Kort innan vi gick ut öppnade sig himlen på nytt och vi munderade oss sålunda i regnkläder. Majken var betydligt tystare under sin runda. Hon berättade om små anekdoter från dagis, såsom att de sett gula myror och ätit granskott. Efter halva rundan höll vi på att kliva på en orm. Det var lite läskigt, tyckte mamma A och lyckades skrämma sin yngsta dotter. Så vi sjöng en smula tills det kändes bra igen. Sedan såg Majken fram emot att berätta om ormen för sin storasyster som gillar reptiler. Ormen visade sig vara en kopparödla (som är mycket lätt att missta för en orm eftersom den saknar extremiteter, dvs armar och ben). Tursamt nog upphörde regnandet när vi väl kom ut.

Det gick väldigt bra att gå med båda flickorna och jag hoppas på att de även har fortsatt lust för framtida promenader. Nästa gång ska jag nog prova att ta med Nikola i en bärsele.

Majken är rustad för regn

Idag, onsdag, har flickorna som vanligt varit på förskoleutflykt. De är rödrosiga om kinderna, trötta i ögonen och luktar lätt av rök. För stunden ligger de och lyssnar på sagor i var sitt rum - efter att vi ätit nybakt olivbröd. Något som vi blivit bortskämda med på onsdagar eftersom flickorna under dessa dagar är kvar längre på förskolan och vi sålunda tar oss tid att baka. Istället för kikärtsröra, coleslaw eller pizzasallad passade jag denna gång på att grilla honungsglaserade rödbetor, morötter och rödlök i ugnen. 

Är oerhört fascinerad över flickornas matlust och förmåga att prova på nya rätter - de har under den gångna veckan gladeligen mumsat i sig såväl kikärtsgryta som svartbönssoppa utan protester. Nu återstår ridning för Alvas räkning. Denna gång i sällskap med sin faster eftersom farfar åkt på långresa till USA.