leksaksnostalgi

Efter två dryga dagar av huvudvärk och muskelvärk började orken så sakteliga att återvända under gårkvällen med hjälp av två koppar kaffe. Idag har muskelvärken återkommit. Månne gick jag ut för hårt under gårdagens klädsortering under vilken jag återigen fördelar alla Nikos blivande kläder i olika lådor enligt storleksordning (eftersom de hamnat huller om buller från fjolfjolårets loppis). Det har verkligen blivit en hel del kläder under de sju gångna åren. Niko har för nuvarande storlek 74 och vi har redan avverkat fyra storlekar (50, 56, 62, 68). Eftersom han redan är 71, 5 cm lång sitter 74:orna rätt så perfekt. Troligtvis kan vi använda både den fleeceoverall samt den overall som Alva hade när hon var liten. Det mesta finns kvar och lådor för de, av flickorna,  urväxta storlekarna 80, 86, 92, 98, 104, 110, 116 samt spridda plagg i storlek 122 har nu förberetts.

Flickorna har tyckts stå emot sjukdomen bättre än vi vuxna och Alva har verkat vara på bättringsvägen när det gäller snörvlandet. Fram till igår när vi märkte de tydliga tecknen på att Alva inte riktigt är piggelin och världen tycktes rasa även vid små motgångar.  Tårar sprutade och det var ett rejält känslosvall hos vår, numera oftast, nöjda, glada och förståndiga sjuåring när hon berättade om lekkamrater som inte följt regler och hur hon råkat göra sig illa. Hon blev sålunda hemma med oss vuxna medan lillasyster följde med farmor och farfar på kalas hos farbror J.

Hon är även hemma från skolan idag i ett försök att återfå sina krafter genom vila och sitter uppkrupen i tevesoffan iklädd sin mysdress. Majken har dock pinnat iväg till förskolan med packad utflyktsväska. Hon trivs bra i sin nya grupp och är nöjd och glad.  Igår hade hon svarvat äpplen och bakat med trolldeg. Varje dag klär hon sig färggrant för att undgå att bli fångad när de leker "under hökens vingar".

Nikola har verkligen börjat hitta sina fasta rutiner när det gäller mat, sömn och blöjbyte. Just nu är det förmiddagsvila som gäller.  Vi har plockat ner en massa leksaker som låter från vinden och bunkrat upp med kuddar som stöd. Det är nämligen sittande ställning som gäller på heltid för vår lillprins. Om inte någon hjälper honom att stå förstås. Flickorna blev också förtjusta över att se de nygamla leksakerna och lekte med dem minst lika flitigt som sin lillebror. Eftersom det inte hanns med några leksaker innan loppisen finns alla leksaker kvar - liksom alla böcker.  Mycket prylar blir det.

Under eftermiddagen har Duplot under Majkens säng paketerats för att komma åter igen om något år. Trots att jag tog den största låda som jag kunde hitta gick det dock inte att få plats med allt i en box. Så det fick bli två. Det tycks finnas en mamma i det här huset som har litet svårt för det där med måtta när det gäller leksaksinköp.

Nikola snörvlar och nyser. Han är trött och varm, men vill inte sova. Nu sitter vi och myser medan systrarna är på ridning med farfar.