undrens tid

Imorse hände något som överraskade oss alla. Jag vaknade av att pappan pratade med mig,  kastade en hastig blick på klockan och konstaterade att den var tio i åtta och att vi hade försovit oss. Kort därefter kikade Nikola upp över spjälsängens kant med ett huh! Gick upp och väckte såväl Alva som Majken och bredde mackor som de fick mumsa på i bilen.  Allt gick smidigt och tio minuter innan efter uppvaknandet var kickorna och pappan på väg. Samtliga lätt chockade över att pappan vaknat först. Ingen kan erinra sig att det någonsin hänt förut.

I skrivande stund är flickorna med pappan på fiolspelning. Dessförinnan har vi varit i Avesta och kompletterat våra garderober inför morgondagens begravning när vi ska ta farväl av gammelfarmors livskamrat. Majken fick nya skor, pappan och mamman var sin skjorta och Alva blev lite avundsjuk på Majkens skor. På hemvägen bjöd Majken på nybakt bröd som hon bakat på förskolan.

Nikola härjar i min famn. Han har just ätit potatis och broccoli. Det gick hyfsat bra idag. Det verkar ta ett tag att vänja sig vid konsistensen.  Gröten slukas dock dagligen utan krux. Och majskrokar är mumsigt.