lördag, september 13, 2014

höstaktiviteter

Vi andas ut en smula. Mamman har praktiskt tagit hållit andan sedan hon igår kväll läste om den bortsprungne 2-åringen i Vikmanshyttan. Det kändes tungt i morse att höra att sökandet fortgick och så lättande när barnet några timmar senare hade återfunnits vid liv. Många av våra fina grannar har varit med i sökandet och det känns tryggt att vara omgiven av så många omtänksamma människor. 
I fredags hade mamman åter tagit ut en semesterdag, vilket innebar att hon fick följa med på fiolspelningar. Farfar hjälpte ändå till att skjutsa och hämta Alva till och från skolan för fredagsutflykten. Med sig i väskan hade hon sin täljkniv, ett sittunderlägg, en vattenflaska, en banan, en chokladdryck, en påse nötter och en smörgås. Till lunch hade de grillat korv. Därtill hade de lekt roliga lekar - alla tillsammans. Det märks på Alva att hon skiner upp allt oftare när hon berättar om sina skoldagar efter klassbytet. Främst när det gäller lekarna på rasterna. 
Nikola, Majken och mamman passade på att traska till den närbelägna lekparken för att gunga och klättra lite. Dessförinnan målade vi med gatukritor och Nikola envisades å det bestämdaste med att bära med sig hinken varthän han än gick. Något som visade sig bli återkommande eftersom det fanns en liten kritkorg att bära på även vid skolan, där systrarna spelade fiol. 

Under onsdagens utflykt hade en av föräldrarna haft med sig ekollon och lärt barnen hur de skapar figurer med hjälp av en skruv och några tändstickor. Med sig hem hade Majken en figur, en häst och en blomma. Dessutom har hon målat många färgglada teckningar av höstträd och trätt rönnbär på tråd. Hon tycker väldigt mycket om att gå på sex-årsverksamhet. Som schemat ser ut nu har de verksamhet två dagar i veckan och utflykt de resterande två dagarna. På fredagarna är Majken ledig.
Även idag, lördag, har vi varit ute och traskat lite. Nikola körde med sin lära-gå-bil och plockade stundom upp en tennisboll, ur dess lucka,som han kastade och hämtade. I luckan hade han även stoppat några gatukritor (naturligtvis). Sedan gick vi på traktorjakt kring byn och tursamt nog hittade vi en också.

Pappan jobbar extra idag, trots att det är lördag, eftersom han blev tillfrågad häromdagen. Eftersom vi ska på företagsfest under kvällen blir det åter en kort helg, utan vila, för pappan. Tursamt nog var vi iväg och ekiperade oss i onsdags, medan flickorna var på sina ridlektioner. Imorgon är det val och så födelsedagsfirande av pappans andra bror. Därutöver hade vi även skolstädning denna helg, men den var vi förnuftiga nog att leja bort. 
Veckans övriga nattningar har gått fint. Vi turas om, pappan och mamman, och båda läser och sjunger litet. Under onsdagen blev det visserligen en amningsnattning igen eftersom Nikola inte orkade hålla sig vaken längre efter allt tjoande i köpcentrat. När det gäller tiden på förskolan så har farfar dröjt kvar någon timme extra, medan de leker ute på gården och sagt hejdå först när alla barnen ska gå in för att äta mellanmål (macka och te). Det fungerar bäst så. Nikola protesterar ännu och blir arg när han blir lämnad, men hämtar sig snart och leker med de övriga i gruppen. Vilan fungerar också fint. Dessutom går det i vågor. I måndags hade Nikola varit fullt upptagen av att leka med vattentrappan och helt sonika sagt hej då till farfar när han skulle gå, utan protest. I torsdags hade Nikola börjat protestera direkt de klev ut ur bilen och han upptäckt var de var och knappt släppt farfar utan gått bredvid och smågnällt. Vi har sådan tur att farfar både vill och kan stanna kvar, så att Nikola kan ta det i sin takt. 

3 kommentarer:

anita sa...

Jag laste ocksa om den bortsprugne pojken och blev SA glad att han hittats valbehallen. Kul att Alva och Majken trivs i skolan/forskolan. Skrattar nar jag tanker pa att Max ocksa ofta gick omkring och bar pa en lite hink (och nycklar eller en pensel in den andra handen).

Det verkar ju ga bra anda att lamna Nikola. Det ar ju ingen liten omstallning for honom. Skont att farfar kan stanna om det behovs.

Vad rord jag blev att hora att Majken skulle komma till Skottland och halsa pa oss ifall hon vann pengar. Pojkarna blev ocksa glada.

Kram
A

Anonym sa...

Ja jag blev också jätteorolig men sedan jätteglad att det slutade så lyckligt USCH så hemskt det måste vara att ha borta ett barn.Tur att folk ställer upp.!!!

Nikola verkar ju klara sig bra det känns säkert väldigt tryggt för honom att få ta det i sin egen takt och med farfar som kompis.
Kram mormor

Anonym sa...

Vi hörde oxså om den bortsprungne pojken. Glad sen när vi fick reda på att han blev hittad välbehållen under en gran
Brittmarie