Efter en förmiddags packning samt ett tandläkarbesök för Alva, påbörjades vår höstlovsresa mot Skellefteå. Det gick bra för Alva hos tandläkaren och hon svarade artigt på frågorna hur ofta hon borstar sina tänder, ifall vi föräldrar hjälper till samt hur ofta hon äter godis. Fast visst märktes det vissa tecken på att hon allt var en smula nervös inför besöket.
Efter lite kringspringande bland höstlöven på en gräsplätt utanför tandläkaren bar det av mot vår första anhalt - Gävle - där vi stannade till för att äta på vårt nya favorithak "Gävligt gott". Denna gång beställde mamman bönwok med råris, pappan seitan med hirs, Majken seitan med potatis och Alva en vegowrap med surkål och cashewnötter. Nikola åt mest hirs och ris samt lite bröd.
Mätta och belåtna styrde vi kosan mot vår nästa anhalt - Sundvall. Trodde vi. Det visade sig dock när vi väl anlänt till Sundsvall och slagit på google maps att vi skulle ha svängt av fem mil tidigare. Vilket innebar att vi fick åka tillbaks fem mil på en oupplyst och rätt dimmig skogsväg bort från tätbebyggda områden. Mamman hade i sin iver över att hitta ett billigt vandrarhem på vägen helt glömt bort att kolla läget - så när ett familjerum på Sundsvallsvägen dök upp som ett alternativ så bokade hon det.
När vi, en timme senare, anlände vid vandrarhemmet - efter några fadäser med avstängda broar, vilket resulterade att vi fick åka runt en hel sjö - så blev vi en smula nedslagna över slutmålet och en smula oroliga över att vi skulle få åka tillbaks hela vägen för att kunna hitta ett alternativ till kvällsmål och frukost. Det visade sig dock att vi hade tur - rummet på vandrarhemmet var mysigt, personalen trevlig och en butik med hyfsat vegansortiment fanns inom köravstånd. Kvällen avslutades sålunda i köket med en meny bestående av bröd, oliver, soltorkade tomater, pesto, juice samt den vegansalami, kaviar och ost som vi handlat med oss från lunchrestaurangen. Sedan såg vi på teve tillsammans i samlingsrummet i närheten av vandrarhemmets yxsamling. Bilresan gick ändå över förväntan och alla tre barnen var nöjda och optimistiska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar