midsommarafton

Årets midsommarfirande ägde rum i en liten stuga i Norns skogar tillsammans med några av pappans vänner från Göteborgstiden och några av deras bekanta. Stugorna, som var fyra stycken till antalet, låg i mitten av skogen, vid en badsjö, och där fanns det varken tillgång till el eller rinnande vatten. Vi fick en hel stuga för oss själva medan övriga delen av sällskapet, totalt sju stycken, sov i den stuga där köket och maten fanns. Sedan var det en stuga med utedass och en stuga där vi åt tillsammans. Alva och Majken stortrivdes från första stund och gjorde sig snabbt hemmastadda. Nikola däremot,var skeptisk nästintill hela tiden. 

Det stod veganskt knytkalas på fredagens meny och vårt bidrag, utöver allsångshäften, var potatissallad och baileys. Eftersom vi var den enda barnfamiljen, blev det lite sisådär med mattiderna och vår dygnsrytm kom en smula i obalans med de övriga. Att Nikola dessutom inte tyckte att det var ett dugg roligt gjorde det än mer ansträngt. Första kvällen var dock riktigt trevlig och vi plöjde oss gladeligen igenom två hela sånghäften ackompanjerade med dragspel och gitarr. Alva och Majken spelade även några låtar på fiolerna medan de andra lagade middag. Som tur var hade vi gjort i ordning sovplatserna från första stund, så vid niotiden låg samtliga tre barn och sov och mamman kunde glatt göra de andra sällskap i allsången tills dess att det var dags för midnattsbad i bara mässingen. Eftersom bad och bastu låg för långt ifrån den stuga där barnen sov valde mamman att göra dem sällskap istället. 

Dagen därpå vaknade Nikola sin vana trogen, vid sjutiden, och Alva och Majken kvittrade glatt i kör kort därefter. Eftersom vi varit en smula förutseende hade vi försett oss med en lättare frukost, från köksstugan, som barnen och jag kunde knapra på medan pappan, som inte gick och lade sig fullt lika tidigt, sov lite längre. När de i andra stugan, och pappan, vaknat åt vi en lite större frukost och därefter begav vi oss på en liten familjepromenad under vilken vi plockade med oss några fina stenar. 

Just när det närmade sig Nikolas vila kom Alva in i stugan med ett hamburgerbröd fyllt med potatissallad samt informationen om att det var dags att åka till midsommarfirandet. Så sagt och gjort. De nedpackade finklänningarna fick däremot stå över årets midsommardans och ge plats för  full regnmundering, regnjacka, regnbyxor och stövlar. När vi kom fram till firandet hade Nikola somnat. Eftersom vi hade så mycket packning med oss (sovsäckar, kuddar, liggunderlag, regnkläder, mat för ett helt kompani, musikinstrument, etc) så hade vi lämnat vagnen hemma. Så det blev till att bära på en sovande kis allteftersom området utforskades och dansen pågick. När det kom till midsommardansandet var Alva och Majken i gott sällskap med många frivilliga dansare.

Vi får väldigt mycket uppskattande kommentarer om barnen, vilket värmer mitt mammahjärta. Främst över att de är så sällskapliga, framåt, humoristiska, företagsamma och självgående. Och visst märktes det att även barnen trivdes bra i sällskapet. Alva hade till och med fått tårar i ögonen när hon hörde att vi skulle åka och bo i en stuga i skogen samt träffa kompisen Björn. I det här sällskapet tyckte kamraterna att Alva är lik pappan och Majken är lik mamman. Och visst finns det tydliga drag. Fast inga totalt identiska (vid närmare titt på barnfoton). Mamman hävdar sålunda fortfarande att det är en rätt bra blandning av oss båda - och måhända till och med från tidigare generationer. 

Alva och Majken tycker att det här var en riktig kanonupplevelse. Och pappan har även han haft jättekul, pratat och varit i centrum. Mamman kan ibland tycka att det är svårt att vara någonstans där jag inte känner värdparet eller vet hur det är tänkt med måltider och dylikt. På samma sätt som jag tycker att det är mysigt, idylliskt och trevligt, så blir det ibland för många frågetecken och oklarheter i sällskap med barnfria vuxna och jag kan aldrig riktigt vara där som en egen person, utan alltid som ett bihang till pappan eller som barnens mamma. 

Den andra natten gick sämre. Nikola var ledsen och ville bara åka hem. I samband med den något sena kvällsgrillningen tröttnade han helt ur och var otröstlig till dess att han somnade. Mamman fick ligga bredvid och hålla honom i handen och han vaknade med jämna mellanrum för att klättra upp på mig och komma allt närmre. Efter en lång stund av tårar och jämmer somnade Niko slutligen på mig. Kort därefter gjorde en väldigt mätt Majken oss sällskap. Och en stund därpå en lätt övertrött Alva. Av pappans syntes dock inte en skymt förrän efter klockan fyra på natten. Mamman var vid det laget rejält kissnödig, rätt så nedkyld (eftersom hon inte fått någon hjälp att göra eld i den ouppvärmda stugan och därtill inte kunnat röra på sig utan att Nikola vaknat) och väldigt besviken. Då pappan inte hade någon täckning på sin mobil hade det därtill inte heller gått att ringa till honom. Och eftersom pappan inte uppfattat läget med den otröstliga Nikola så föll det uppenbarligen inte honom in att det vore bra att se om sin familj. Att jag dessutom fått mens och blött ner alla mina kläder gör det hela naturligtvis inte bättre. Det är därför som jag inte så gärna åker på sådana här tillställningar som en familj. Det är troligtvis överflödigt att påpeka att jag även fick sköta packning, städning och hemkörning. När barnen har somnat ska jag ta ett långt bad (pappan sover redan).