lördag, oktober 15, 2016

the cure

Det var en bra konsert. En lång konsert. Eftersom bandet spelade i Stockholm under söndagen var vi beredda på att den skulle vara upp emot tre timmar lång. Vilket innebar att vi skippade förbandet och istället åt middag med några bekanta på deras veganrestaurang Blackbird. Mamman beställde en seitanburgare med sötpotatispommes, vilket var suveränt gott. 
Det är svårt att tro att det har gått hela tjugo år sedan mamman senaste gången såg bandet. Det var under deras Wild Mood Swings-turné som jag hade turen att se dem hela två gånger, först i Globen och sedan på Hultsfredsfestivalen. Därefter tycks jag helt ha missat att lyssna på de två skivor som släppts efter att jag blivit förälder. Jag är mest förtjust i de lugnare melankoliska låtarna som A Night Like This och Pictures of You, Just Like Heaven och The Forest. Har dessutom så mycket minnen till Wish-skivan, då den släpptes när jag gick på gymnasiet. 
Hade turen att stöta ihop med en fd arbetskamrat från Hovrättstiden. Vi brukade byta filmer och grafiska noveller med varandra samt prata musik. Han kom även förbi på lasarettet med en bärbar dvd-spelare när jag väntade Majken. Dessvärre kunde jag inte se på film vid den tiden, då jag blev alldeles för yr och illamående. Då han hade sittplats, hann vi mötas en kort stund efteråt för en kram. När han frågade mig vilken låt jag tyckte vara bäst, svarade jag att jag önskade att de hade spelat Burn från filmen The Crow och fick då som svar att de hade gjort det. Det visar sig att jag lyssnat så mycket på låten att jag trodde att det var en av hitsen. Dock, uppenbarligen, utan att ha koll på att det är den låten.
Eftersom vi var rätt slitna efter tisdagens utgång blev det aldrig riktigt så att vi kom in i någon partystämning. Vilket kändes helt ok, eftersom musiken var en sådan upplevelse i sig. När konserten var över värkte fötterna och vi åkte tillbaks till lägenheten för att se på serier. Tidigare under dagen hade vi vandrat kring i Göteborg, ätit på Jonsborgsgrillen, handlat sötsaker på veganbutiken Happy Vegan samt bara turistat. Eftersom vi inte längre hade någon plats kvar i våra väskor efter tisdagens jeans- och jeansjackeshopping valde vi att inte handla något mer. 
Det var nätt och jämt som pappan fick igen resväskan inför hemresan. Vi åt en lång frukost och tog det sedan lugnt tills dess att det var dags att ta vagnen in till centralstationen. Väl framme köpte vi var sin vegankorv på 7-eleven samt var sin trisslott. Sedan var det bara att hoppa på tåget, där den trevliga lokföraren berättade att Bob Dylan fått årets nobelpris i litteratur. 

1 kommentar:

mormor sa...

Vad kul att du stötte ihop med din fd arbetskompis men oj tre timmar låter väldigt länge hur trötta var ni inte i huvudet
Kram mormor