att leva i nuet

September fortsätter att hålla oss sysselsatta med diverse aktiviteter. En hel vecka har återigen susat förbi och fastän tiden håller takten i en konstant fart känns det stundom som att den likafullt går i högre hastighet. I och med höstens antågande har mamman lagt till D-vitamin till de övriga kosttillskotten järn, magnesium, algolja och B12. Därtill blandar jag nyponpulver och chiafrön i frukostyoghurten. Benen känns fortfarande stumma, men krampar inte längre nattetid. 

Det är lördagsmorgon. Klockan är åtta och pappan kör Majken till Hedemora där hon ska hänga på det övriga laget till dagens fotbollskupp i Torsång. Majken vaknade kvart över sex och väckte därefter sin mamma eftersom hon ville ha hjälp att laga pastasallad. Hon är väldigt målmedveten och har ingenting emot tidiga morgnar. Övriga morgnar under veckan har hon försett sina syskon med havregrynsgröt. 

Nikola vaknade en knapp timme senare, klockan sju. Precis som han brukar på vardagarna. Han har sålunda redan fått sin oboy och sitt rostbröd och sitter nu uppkrupen i tevesoffan där han kikar på Netflix och My Little Pony tillsammans med storasyster Alva.  Han vill ha en riktig mysdag idag och släckte kökslamporna vid frukosten, vilket resulterade i att vi tände ljus. Mamman tar det lugnt. Bloggar, betalar räkningar och dricker kaffe. Pappan lyssnar på P1. Är fascinerad över att vi alla är vakna och till och med har druckit kaffe, trots att det inte ens är tid för melodikryss.   

Veckan har fyllts av möten av många olika slag. Utöver att skolterminen nyss har börjat är det även budgettider på jobbet. Denna vecka var det min vecka att hålla i de dagliga pulsmöten som vi haft i snart ett års tid och vars styrning vi varierar veckovis mellan fyra personer. På kvällarna har vi fortsatt att förhöra Alva på de 25 landskapen och det har funnits på tok för lite tid för att kolla på Buffy. Närhelst jag har möjlighet fortsätter jag att läsa. Läser några böcker parallellt och växlar beroende på lust och humör. Med veckans post kom två kuddfodral med stora blå blommor. I övrigt har det varit lugnt på köpfronten. Känner mig nöjd med att läsa och spar pengar till slalomskidor och frisörbesök. 

På måndagen började vi med vår nya sysslofördelning och när mamman kom hem var diskmaskinen urplockad, maten stod på bordet och någon hade dammsugit köksgolvet. Mamman hade sparat sin lunchlåda på jobbet och istället hämtat mat i restaurangen, där det serverades koreansk bibimbap. En liten glädjehöjare mitt i arbetet med avskrivningar. Pappan hade lagat linsgryta med ris och mätt och belåten började mamman förbereda sig inför tisdagen medan barnen spelade tevespel på övervåningen och pappan gjorde detsamma på nedervåningen. I och med att Nikola ändrat sitt schema hade han varit på förskolan. De hade gått till lilla skogen och han verkade mycket nöjd.  

På tisdagen gick mamman upp tidigare än vanligt för att åka till Borlänge, där hon skulle gå på intervju. Vi hade provkört dit under lördagen för att kolla läget och allt som gick att kontrollera var dubbelkollat. Då det var första gången som mamman körde själv till Borlänge var både ditresan och själva intervjutillfället nya situationer. Det gick bra att köra, både dit och tillbaks. Det gick mindre bra på intervjun. Mest för att jag inte fick tag i orden när jag skulle förklara tidigare arbetssituationer och att jag kände att jag gav ett oseriöst och svamligt intryck. Hade förberett en liten fusklapp på vad som anses vara mina extra starka sidor, men glömde den på jobbet. Är dock väldigt stolt och glad över att jag dels kom så långt att jag blev kallad till intervju och dels tog mig dit och igenom den. Mina arbetskamrater är rara och uppmuntrande och menar på att det gick bra, men de känner mig på ett annat sätt, vet hur jag arbetar och har nog aldrig sett mig i den osäkra situationen.   

På tisdagskvällen åkte pappan, Nikola och Majken in till Hedemora, där Majken skulle spela fotboll. Alva skulle bli upphämtad av sina kamrater, inför kvällens teaterlektion kort innan övriga familjemedlemmar kom tillbaks.  Och mamman samåkte med en annan förälder till skolans stormöte, där samtliga klasslärare och föräldrar samlats och där vi från föräldraföreningens styrelse skulle presentera oss ytterligare. Hade förberett mig mellan jobb och möte, genom att skriva ner några anteckningar på vad som skulle sägas. De kom väl till pass. Kände mig hoppfull när jag åkte hem från mötet och hyste stor framtidstro att skolan stärker elever och uppmanar dem till att tänka själva utifrån respektfulla möten och eget ansvar. När mamman kom hem, två timmar senare var hon rätt nöjd med dagen. Alva kom hem strax därefter och vi sade godnatt. 

Dagen därpå, på onsdagen, hade Nikola tid hos logoped. Där fick han nya bokstäver att öva på, med L, Vi lägger till den till K och T. Eftersom tiden sammanföll med lämning så passade mamman på att köra barnen till skolan. Hade helt missat att kolla kalendern i telefonen och kom sålunda för sent till vårt avdelningsmöte som började redan klockan åtta, men som tursamt gick att flytta till nästa dag. Gjorde klart det sista av de simulerade avskrivningarna. Fick ett samtal av Alvas lärare och har bokat in ett möte med henne nästa vecka. Anledningen till samtalet var att Alva inte velat ta av sig sin mössa på lektionen. Kepsar är tillåtna, men inte mössor - av den anledning att hjärnan kokar med mössa på. Så Alva hade ansett sig komma runt problemet genom att ta på sig en tunn mössa (inte för att hon tror på att hjärnan kommer att koka, men för att anpassa sig utifrån kraven), men helt missat konceptet att mössor inte var tillåtna. Därtill gäller samma situation som tidigare terminer, vilket känns aningen tröttsamt. På kvällen hade systrarna ridning i Avesta. Mamman kom hem just när de gjorde sig klara för att åka. Maten stod på bordet och medan mamman plockade undan gjorde sig pappan i ordning för kvällens repning med bandet. När mamman nattat Nikola läste hon och systrarna ur Harry Potter-boken. 

På torsdagen hade mamman tid hos beteendeterapeuten. Fortsatte att prata om acceptans samt om att välja sina strider och att främja den diplomatiska sidan för att inte alltid uppfattas som obekväm eller komplicerad. Ska glädja mig om att vi har fått upp en debatt om stress och dess risker samt att jag inte längre behöver medverka på alla möten. Landa på det trappsteg, där jag nu står. Och inte rusa förhastat redo för strid, som jag är van vid. Samt att inte vara så hård mot mig själv (och andra). Övar på att sitta med på möten där jag bara närvarar, utan att agera/reagera/döma. Det är intressant. Alva hade gitarrlektion på skolan och Majken hade pianolektion. På kvällen hade Majken fotbollsträning. Den sista för säsongen. Under vilken fotbollslaget skulle utmana mammorna. Så mamman svidade snabbt om till träningskläder och åt lite mannagrynsgröt innan det var dags att lira lite boll. Mamman inledde matchen med att sträcka ena vaden, men fortsatte ändå att spela. Vi spelade i 3 x 10 minuter och matchen slutade oavgjort 1-1. Efter matchen festade vi till det lite med pizza och barnen fick äta de klubbor som de fått av pizzeriapersonalen, under bilresan uppför berget. Sedan fortsatte vi att läsa ur Harry Potter. 

På fredagen hade Majken skogsutflykt och fick ta med sig en bit av mammans pizza som matsäck. Fiolläraren var sjuk, men det hade pappan sett först när han kom hem efter lämning. Det hade dock ordnat sig ändå för systrarna, även om de hade fått vänta lite. Mamman åkte till jobbet innan övriga familjen vaknat, för att ha möjlighet att fika med sina kollegor. Därtill innebär det att jag kommer hem tidigare. Väl hemma kände jag hur trött jag var och lade mig för att vila medan pappan och systrarna fixade middag. Det blev schnitzel med pommes frittes. Efter middagen såg mamman och systrarna på Buffy, som kommer att tas bort från Netflix i mitten av oktober. Vi är nu i slutet av säsong fem. Somnade i samband med en sen nattning av Nikola och valde att gå och lägga mig direkt, vilket var tur i och med den tidiga lördagsmorgonen. Nikola och jag läste en pixibok med berättelsen om Rödluvan. Fastän det var första gången som vi läste just den här boken så visade det sig att Nikola kunde sagan så pass bra att han valde att rätta mig i vissa meningar.