regn och rusk

Så regnar det igen. Igår drog ett rejält oväder in över landet. Som tur var märkte vi inte så mycket av det, förutom att altanstolarna ligger omkullvälta på verandan.  Är glad över att jag, under den korta solperioden, hann med att rensa klart ena rabatten samt fylla den med ny täckbark. 

När lekkamraterna åkt hem begav vi oss till Avesta för att köpa nya skor till barnen. Trots att det var rea på halva butiken lyckades vi med bravaden att köpa sex par till ordinarie pris. Barnen fick två par var. Vilket är förundrande med tanke på hur många skor vi har hemma. Majken och Alva tycks variera vartannat storleksnummer allteftersom de växer, vilket borde innebära att vi numera har alla skostorlekar till Niko. Dock hade vi inga skor alls i storlek 23, vilket är Nikolas nuvarande storlek. Ironiskt nog har vi tre par stövlar i storlek 24.

Nikola fick ett par nya springskor, som blinkar, samt ett par nya stövlar.

Majken fick ett par springskor och ett par foppatofflor. Tanken var att hon även skulle få ett par stövlar, men det fanns inga i hennes storlek.

Alva fick ett par nya springskor och ett par höstskor. 

Eftersom andra butiker ligger vägg i vägg med skobutiken blev det även en ny gasolgrill, ficklampor samt diverse badprylar (nya simringar, vattensprutor och en vattenpistol till Niko). Samt en hel massa mat. 

Förhoppningen var att vi skulle prova de nya skorna i elljusspåret, men då regnet öste ner när vi kom hem så gick vi istället in och mumsade på goda kvällsmackor och drack smoothie. Därefter spelade vi ett parti plump. Vilket var roligt. Särskilt som mamman vann över pappan med tre poäng.  

sol kära sol

Nu skiner solen åter. Vilket gör att livet känns en aning ljusare. I skrivande stund har vi två av barnens kamrater på besök och vi laddar lite för morgonens melodikryss. 

Nikola är överlycklig eftersom det är en av hans förskolekamrater som är här. När han vaknade för en timme sedan gick han som vanligt på jakt efter mig. Vilket han gör de gånger när jag vaknat innan. Han är väldigt sällskapssjuk på morgonen och på kvällen och vill gärna vara nära. Vanligtvis följer han med mig i varje rum innan han är redo för att leka på egen hand. 

När mamman vaknade var Majken redan i full färd med att städa sitt rum. Natten mot igår sov hon över hos sin andra kamrat och vi hämtade henne vid tvåtiden. De har turats om med att ringa varannan dag, kamraterna och vi försöker ordna så att de får leka tillsammans. Medan pappan skjutsade barn klippte mamman gräset och lagade en rödbetspaj. Därtill passade pappan på att köpa nät och har nu ordnat ett lock till sandlådan, eftersom någon grannkatt på senaste tiden använt den som sandlåda.

Alva har i stort fått hjälpa till med att passa Nikola. De kommer jättebra överens. Däremot fungerade det inte helt problemfritt att flyga drake tillsammans. Nikola var lite väl förtjust i att jaga ifatt svansen. Medan Majken sov borta såg vi filmen Into the Woods med Alva. Det har blivit mycket sagofilmer på sistone. Häromdagen såg vi även Cinderella. Emellanåt läser barnen böcker och tidningar. Årets sommartidningar är Star Wars samt Kalle Ankapocket. Alva ritar gärna när tid finns. Hon är därtill oerhört intresserad av Japan (i och med alla de mangaserier/filmer som vi sett). 

Igår kväll åkte barnen med sin farmor och farfar till Stjärnsund för att spela minigolf bakom den kiosk där vi någon dag tidigare åt en väldigt god päron- och chokladglass tillsammans med Alva och Nikola (när vi lämnat Majken). Det hade varit roligt. Nikola hade visserligen spelat golf på sitt sätt och berättade glatt att det var roligt att kasta bollar. Under tiden delade vi på en flaska vin medan mamman lagade sushi maki och pappan sydde nät. 

Häromdagen skrev vi under offerten gällande isolering av övervåning. Nu kvarstår tömning. Än så länge har vi bara hunnit köra ännu ett lass med skräp. Samt plocka ytterligare prylar i garaget. 

värmande omtänksamhet

Jag sitter i köket, läser senaste numret av tidningen Vego och dricker kaffe medan jag hör hur regnet droppar på fönsterbläcket. Det blev en sovmorgon idag med, då Nikola sov ända till nio. Så nyser jag. Och kort därefter hörs en späd röst från vardagsrummet "Prosit, mamma!". Det är vår Nikola. Väldigt artig. Säger tack. Presenterar sig för de flesta "Hej, jag är Niko". Delar med sig. Är tydlig med att berätta om sina känslor. Kramas gärna. Och har bus i blicken. 

Med honom i vardagsrummet satt, till alldeles nyss, Alva och Majken. De är även de fyllda med omtanke och måna om att deras lillebror ska ha det bra. Nu har de satt på ett extra långt avsnitt av Stadens Hjältar åt Niko medan de gått in för att bygga klart den legovärld som de byggt på sedan vi kom hem från vår resa. Niko har för mycket lek i kroppen för att se på teve, men verkar känna en trygghet av att ha ljudet på. Ibland kilar Nikola in till systrarna och får då låna en motorcykel, en båt, en bil eller en figur. Då blir han glad och kommer utspringande till mig för att visa upp. I annat fall väljer han att leka i Alvas rum - då systrarna befinner sig i Majkens. Vi uppmuntrar honom att be om lov innan han lånar någon av Alva och Majkens saker och alltsomoftast lyssnar han. Naturligtvis kommer följdfrågan "Varför inte?" vid ett nekande svar, men det är mindre vanligt med vredesutbrott i dessa lägen. Alla är ganska möra och njuter av att bara vara hemma. 

Alva och Majken har massvis med idéer om vad de vill göra. De har byggt en brandstation, ett sjukhus, ett polishus - med små detaljer, såsom polisens lunch och fängelsecellens toalett. Medan de bygger lyssnar de på sagorna med Sune. De bygger på var sitt håll, men ger varandra små förslag och idéer. Eftersom deras faster L fyllde år igår gjorde de var sitt kort till henne och var väldigt måna om att vi skulle gå dit och gratulera. Sedan var de ute och försökte flyga med den drake som Majken fick vid sin förskoleavslutning. 

På faster V:s initiativ fick barnen åka raggarbil kring kvarteret. Det var stort för Nikola och han var väldigt glad där han satt i baksätet tillsammans med sin pappa och sina kusiner. Pappan jobbar sitt andra förmiddagsskift. Den hälsporre som han åkt på i början av juni, efter för mycket kringtraskande i stumma skor, har förvärrats något efter vår semesterresa. Han kämpar på.

Ny morgon. Barnen kommer ut i köket kort efter mig. Majken vaknade först och frågade ifall hon fick se på morgonteve. Nikola vaknade därnäst och ville kramas. Sedan ville han ha frukost. Ute regnar det igen. Alva berättar om den dröm som hon har haft medan vi äter. Sedan plockar Niko bort sitt mjölkglas och ställer det på diskbänken samtidigt som han säger "tack för frukosten, mamma". Det värmer. Han gör likadant som sina systrar. Fast den här morgonen var han först. Kort därefter vill han att vi ska byta blöja. Under de senaste dagarna har Nikola inte sovit middag. Eftersom vi sovit länge på morgnarna har vi inte klurat ut när han börjar bli trött. Kort efter åtta, tycks det. Två kvällar har han velat sova på min mage eller uppkrupen i mitt knä. Igår somnade han bredvid mig. Han verkar ha återfunnit sin trygghet och är fortfarande väldigt nöjd med att bara vara i hemmahuset. I skrivande stund leker Alva och Nikola med den duplovärld som systrarna hjälpte Niko att bygga under gårdagen när han ville leka.

Det har gått några dagar. Mamman är fortsatt låg, men försöker finna ny glädje i små saker. Pappan har arbetat klart sina pass och gick under gårdagen av klockan sex på morgonen. Majken var och lekte hela dagen (nio till nio) hos en av sina kamrater. Medan vi fortsatte att fixa i ordning huset och hänga upp saker på väggarna. Pappan monterade upp de sista korgarna i vårt förvaringsutrymme medan mamman putsade stolar och köksluckor samt dammsög golvet. Vardagslivet har förlöpt med mathandling, matlagning och plock, städ och tvätt. Barnen har blivit förkylda och snörvlar en hel del. Det har blivit en hel del familjespelande och pusslande på sistone. Alva och Majken spelar gärna Vem där medan Nikola gärna spelar Bondgårdsdjur. 

Häromkvällen kom Nikola ut ur vårt sovrum, där han satt och kollade på filmen Bilar 2 för en sisådär sjuttioelfte gången. "Niko törstig. Mamma hämta mjölk åt mig". Sedan stängde han dörren och lämnade sin mugg utanför.

arbetets museum

Efter ännu en supergod frukost var det dags för oss att förbereda oss för resan hemåt. Eftersom Nikola inte längre tyckte att det var så kul att sova borta blev sömnen något knappare än natten dessförinnan, för mammans del. Men hon vaknade likafullt före de andra.  Alva och Majken sov båda två väldigt gott. 

Medan mamman packade och städade rummet passade pappan Nikola, som var på ett rätt så krigsaktigt humör eftersom han fortfarande hade otrolig hemlängtan och ville åka hem. Alva och Majken hade dock fullt upp med att leka. De ville ha sina nya dräkter på. 

På vägen hem stannade vi i Norrköping för att äta på caféet Strykjärnet och besöka Arbetets museum - ett samtidshistoriskt museum om arbetslivet. Barnen var trötta. Nikola hade sovit och var full i sjutton. Han har ingen som helst lust att sitta still vid matbordet. Att där dessutom fanns det bästa av två världar - en tågbana inuti en tågvagn - gjorde det dessutom ännu svårare. Medan övriga familjen åt tacopaj eller rödbetstoast så klättrade vår tvååring omkring på element och fåtöljer och lekte rövare. 

Det blev inte direkt lättare inne på museet så det fick bli ett lite kortare besök än planerat. Vi hann dock gå våningsplanet runt samt kika på bottenplanets energiutställning. Både Alva och Majken är väldigt intresserade och måna av att testa de olika experimenten och stannar till och läser på skyltarna (även om de ibland blir en aning ivriga). Nikola, å sin tur, är även han glad i hågen - så länge han får som han vill. När han kom fram till en monter som innehöll bilar (som visade energiförbrukning) blev han väldigt arg eftersom han inte kunde leka på dem. Oturligt nog stod montern så pass lågt att han kunde klättra på den. Som tur är var den hållbar. 

I souvenirbutiken hittade Alva och Majken var sitt sanddjur som Majken köpte åt dem båda för sina egna pengar. Alva valde en geckoödla och Majken en elefant som ska heta Orange. Nikola i sin tur, fick välja en liten bil som han sedan höll krampaktigt i. 

 Efter en kortare picknick i bagageutrymmet utanför ett slott fortsatte vi vår resa till Västerås där vi fick tanka. Där passade vi även på att inhandla en andra Suneskiva och några koppar kaffe. Nikola somnade mot slutet av resan och var väldigt väldigt lycklig när han vaknade och upptäckte att han var hemma. Och inte blev han ledsnare av att han fått ett paket av grannkamraten innehållandes en bil med en husvagn. Den sover han med. Alva och Majken fick somna till blixt och dunder, eftersom ett rejält oväder svepte över byn framemot kvällen. Det gick det med. Det är roligt att komma iväg och skönt att komma hem. 

ALV2

Idag (onsdag) hade de troligtvis besöksrekord på Astrid Lindgrens värld. det ryktas om över 10 000 personer.  Det märktes. Som tur är var det vår andra besöksdag så vi kunde göra lite som vi ville.

Efter en mycket lång och behaglig frukost, som inleddes efter klockan åtta eftersom Nikola var härligt trött och sov hela natten i ett sträck, och en hel del utomhuslek under vilken Alva och Majken fick ta farväl av sina nyvunna kamrater, så kom vi vid elvatiden fram till en förvånansvärt lång bilkö och en enormt engagerad och organiserad parkeringsverksamhet. Vilket fick oss att inse vilket flyt vi hade dagen dessförinnan.

Glada i hågen traskade vi direkt till den stora boken och sedan till Saltkråkan eftersom Alva och Majken ville åka tåget igen. Nikola, som tyckte att det var lite otäckt eftersom det stundom var mörkt, stannade i lekparken för att leka med pappan. När mamman och systrarna kom till lekparken satt Nikola på en traktor och eftersom pjäsen med Karlsson just börjat gick Alva och Majken för att se på den.

När den var klar hade pjäsen med Emil just börjat. Det var en ny pjäs så Alva och Majken sprang före för att titta på den. Eftersom vi hade gott om tid dröjde vi oss kvar och undersökte Katthult och fotade skådespelarna.

Nikola höll sig vaken under hela dagen och slumrade till först efter klockan fem.  under den vakna tiden hann vi med att leka i Törnrosdalen, se på teater och utforska Mattisborgen, se om pjäsen med Pippi starkast i världen medan vi åt våra kåldolmar,  höra Rasmus på luffen sjunga,  träffa mammans kompis lillasyster, träffa en av pappans kamrater från Göteborg för andra dsgen i rad, undersöka Villa Villekulla, hälsa på hos Kajsa Kavat och i Bullerbyn och Junibacken samt klättra på möblerna hos Nils Karlsson pyssling.

Innan hemgång besökte vi åter presentbutikerna där Alva köpte ett långt svärd och Majken en liten pilbåge med pilar. Till Niko blev det en liten herr Nilssonapa, en käpphäst som ser ut som lilla Gubben och en Pippitshirt. Det är Pippi som är favoriten.

Vi är nöjda med vår dag. Väl åter på gården åt vi veganbuffe. Denna gång var det någon intressant kålgratäng med zucchinipasta, krutonger, morotsstavar som tillbehör och äppelkompott som efterrätt. Det var mycket gott. Nikola, som sovit på tillbakavägen, ville bara leka.

Eftersom det var kyligare ute på kvällen bad vi receptionen att sätta på en biofilm. Det blev Emil och Griseknoen (Alva och Majkens val) och snart gjorde fler barn oss sällskap i biosalongen.  Niko tröttnade dock ur rätt snabbt och fick tillsammans med mamman istället gå ut för att leka i sandlådan,  gunga och åka rutschkana.

Det går ingen nöd på oss när det gäller matfronten. Så otroligt underbart att äntligen få en god hotellfrukost.