kompisar från förr

Idag har vi flickor varit ute en sväng på egen hand medan pappa D fick sig lite välförtjänt vila. Dagens tur bar hela vägen till en återförening med mamma As tre fd högskole- kamrater och deras barn - Elisa, Linus, Maya och Filippa, 5, 4 resp 2x1,5 år gamla. Och trots att promenaden dit tog hela 45 minuter stod Alva snällt på sin ståbräda under hela vägen.

Till och med när vi passerade picknickstället, som hon imponerande nog kände igen, där hon dagen dessförinnan sprungit glatt över hela fotbollsplanen vilket hon muntert återberättade. "Alva springa 1-2-3, hitta pinne!". Hon kände även igen doktorns hus. Och på vägen hem så varierade hon sig lika snällt genom att stå på brädan, gå bredvid och hålla handen eller köra vagnen, trots att middagsvilan blivit alltför förskjuten.

Majken sover lugnt och nöjt såsom hon har gjort under större delen av dagen. Medan Alva i sin tur glatt ligger och berättar för pappa D vad hon gjort idag. Nattningarna tar på tok för lång tid nuförtiden och det ska både pratas, tröstas och kramas. Gärna berättas det om allt som hänt den senaste månaden, men i skrivande stund hör jag ord som "tittat lilla spöket Laban", "ätit pannkakor" och "kramats hej då".

Det visade sig nämligen bli ett riktigt kramkalas för alla barnen när det var dags att gå hem och de turades alla om att krama om liten Alva som sött konstaterade att det var roligt att hälsa på Filippa innan hon slängde iväg några mysiga slängpussar. Och förutom att hon tycks ha tagit efter ett av mamma As favoritintressen som liten - att putta mindre barn och skratta åt det- så fungerade det hela hur fint som helst.

Väl hemma vid middagsbordet kom Alva dessutom med en liten särskild förfrågan "hälsa på Wilmer Nanna snart osså, ja?". Och vem kan väl motstå ett sådant bra förslag?