Dagarna går. Majken sover dagarna igenom och är idel små leenden under den tid som hon är vaken, så länge magen fått sitt. Allt emedan Alvas språkbruk blir rikare. Hon pratar och pratar och sätter nu ihop tio ords långa meningar utan något hinder. Varav några till viss del tycks vara inspirerade av mig. Jo då, visst får barn en verkligen att reflektera över sitt eget beteende. Morgonens "Alva bara gå ut i vardagsrummet, hämta dipsy, kommer snart" var rätt träffande. Orden "kommer snart" uttalar hon dessutom på ren norrländska. Liksom orden "leka lite".
De senaste tre dagarna har Alva lekt med en granntjej på 4 år. Något som tycks glädja henne enormt. Hon söker verkligen kontakt med alla som vi träffar, stor som liten. Och det passades även på att lekas med två andra små jämnåriga tjejer på väg hem från affären häromdagen som även de visar sig gå på samma förskola.
Än har vi inte fått något svar om dagisplats för Alvas del och det värkte allt lite i mammahjärtat när Alva lätt bedjande sa "Alva också gå på dagis" när vi igår gick förbi förskolan. Så vi håller tummarna att hon får börja innan sommaren.Imorgon har vi dock planer att följa med kusinerna på öppna förskolan inne i stán. Vilket vore perfekt. Alvan behöver helt säkert viss yttre stimulans för de senaste dagarna har hon varit riktigt överhyperenergisk och en intensiv motvilja att vila middag har inte gjort humöret jämnare.
I övrigt måste jag säga att det är riktigt idylliskt att vara föräldraledig här och vi har dagligen utforskat de olika lekparkerna, plockat kottar och grävt i sandlådor. Tack vare pappa Ds arbetstider hinner vi dessutom fortfarande med små familjeutflykter även till vardags och får då naturligtvis också guidade turer runt byn.
3 kommentarer:
det ser verkligen idylliskt ut och hon verkar ju ha mycket spring i benen liten Alva Majken förrändras ju för varje kort.Söt liten stumpa är hon.Snygg skjorta . kram mormor
Det låter verkligen jättehärligt och det verkar som om hela familjen mår bra av det här. Det värmer mitt hjärta. KRAM
Ja vilken skillnad mot storstads livet. Ser lantligt idylliskt ut tycker jag.
Kramar
Anita
Skicka en kommentar