kär trudelutt

Än så länge är livet som föräldraledig helt underbart. Dagarna går utav bara farten. Solen skiner. Och jag och flickorna fortsätter med våra dagliga promenader runt byn. Idag har vi dock till största delen hållit oss på gården, där vi grävt i sandlådan och haft picknick. Alva påstår sig nämligen, efter det senaste kusinbesöket, ha fått mersmak för rabarber. Och även om jag nog misstänker att det snarare gäller nöjet att plocka dem så dukade vi upp till kalas och hade fruktstund medan vi väntade på att brevbärarens gula bil skulle komma körandes.

Därefter hängde vi med liten Elin, 8 månader, och hennes mamma till församlingshemmet för att träffa blivande lekkamrater. Och trots det ringa antalet besökande så blev vi upplysta om att det finns en hel del 2-åringar i byn och ännu fler småttingar, vilket onekligen bådar gott inför sommaren.

Som pricken över i:t avslutades kvällen dessutom med glassbilens glada truddelutt. En melodi som inte längre skrämmer Alva fullt lika mycket som den gjorde "hemma i Göteborg" där den behagade komma vid åtta-halvniotiden, dvs i samband med läggdags och sålunda ofta nämndes i samband med otäcka drömmar. Idag avbröt hon till och med sitt Bolibompatittande, hoppade upp och ner samtidigt som hon glatt ropade "Glassbilen! - köpa glass!". Och vem kunde väl tro att en sådan fobi så lätt kunde övervinnas...