höstpromenad

Det är kallt och kyligt ute. Höstmörkret kom tidigt och nuförtiden är det mörkt såväl på väg till jobb och dagis som på väg hem. Under den gångna månaden har vi spenderat större delen inomhus i vetskapen om att flickorna ofta leker utomhus på dagis. Det är äntligen fasta rutiner som gäller där, med gymnastik, pysseldagar och skogs- promenader. På måndagar och fredagar leker flickorna tillsammans, men övriga dagar spenderar Alva med femåringarna och Majken med de mindre barnen. Majken kommer inte helt sällan hem med teckningar som hon målat åt mamma och pappa, medan Alva tagit hem spindlar, ljusstakar och annat pysslande.

Under den senaste månaden har Alva även klurat ut det där med läsandet, efter att hon en längre tid frågat och svarat i samma mening efter vilken bokstav som varje ord börjar på. "Apa, det börjar på A va?" samt har ett fortsatt intresse av vad allt heter på engelska. Att apa heter monkey kan hon sedan länge. Och tittandet på Dora nästintill varje morgon bidrar ständigt med ytterligare ord. Majken i sin tur sjunger hela Rammsteins låt "Ohne Dich" på tyska.

Förra helgen tog vi dock ännu en söndagspromenad kring kvarteret för att bli av med lite överskottsenergi och njuta av den friska höstluften. Naturligtvis passade jag även på att ta bilder enligt den årliga höstfotograferingen med gunghästen vid badsjön och stenen med vassa tänderna.

Mest spännande var det nog när pappa D gick och sade till några pojkar som lekte på den nybildade isen på badsjön och vi sedan beskrev varför det är farligt att leka vid sjön när det är kallt. Majken suger åt sig alla förmaningar som en liten svamp och upprepar dem gärna gång på gång, medan Alva snarare ifrågasätter hur det kan komma sig att det blir som det förklarats. Det är onekligen två charmiga åldrar - två och ett halvt och fyra och ett halvt år.