septembermånaden

Nu är hösten här och september månad har likt de övriga av årets månader löpt förbi i stormande fart. Häcken är nu till stor del klippt. Några skottkärrelass har körts, men än återstår lite krattning av de grenar som nu ligger, på den för i år sista gången klippta, gräsmattan. Flickorna har varit hjälpsamma och krattat, plockat och kört sina skottkärror.

De börjar kännas stora nu, kickorna. Majken slutade i början av september att använda blöja och går nu på pottan på eget bevåg. 2,5 år gammal. Och Alva har blivit lugnare i humöret sedan hon slutade äta socker, kan numera lyssna och har lättare att koncentrera sig.

Anledningen till att vi helt upphörde med socker är att vi vid det nästsenaste kalaset, hos flickornas gammelfarmor, noterade att Alva blev rejält mycket mer stimmig än vanligt och hade svårt att sitta still under bilfärden hem. Hon hade då ätit väldigt mycket tårta och kakor. När vi frågade henne ifall det var jobbigt att vara så uppspelt och hon svarade ja, försökte vi tillsammans hitta på en fungerande lösning. Lösningen är att vi nu undviker socker i stort sett helt när det gäller sylt, vitt bröd, lördagsgodis, juice, kakor och glass. Som lördagsgodis blir det nu fruktsallad, torkad frukt eller popcorn, salta pinnar och chips. Och det fungerar över förväntan. Även vid det senaste kalaset, då Alva åt vindruvor och hallon istället för tårta. Det som gör det enkelt är att Alva själv helt är med på alternativen och att hon är så förtjust i frukt.

Majken har även hunnit vara på ett språktest vid 2,5 års ålder och klarade sig fint, även om det stundom kan vara litet svårt för utom- stående att begripa allt som sägs. Hon räknar numera till tio och är väldigt förtjust i att sjunga. Främst AcDcs TNT eller Rammsteins Amerika. Favoritfärgen tycks vara rosa eller lila och det leks gärna med matleksaker.

Alva har i sin tur varit på 4-års test under vilket det konstaterades att hennes syn är utan anmärkningar (även om jag är lätt misstänksam över att hon hann memorera hela tavlan innan testet). Hon knäppte en knapp och öppnade den. Lade klossar över, under och bakom. Ritade en glad gubbe och berättade vad hon såg i en bok. Alva ritar gärna eller sitter med sin engelska bok. Språk verkar fascinera henne mycket och hon har börjat ljuda så smått. Dessutom leker hon mycket med sina pokemon och kan vid det här laget upp emot en 60 olika pokemonnamn.

Utöver engelskan lär sig flickorna även teckenspråk på dagis eftersom de där har en lekkamrat som inte kan höra. Alva säger ofta att han inte kan prata och efter att vi förklarat att det beror på hörseln uppstod följande konversation.
A: - Han kan inte prata
J: - Ja, fast det beror till största del att han inte kan höra. Han är döv.
A: - Död?
J: - Nej, döv. Inte död. Det innebär att han inte kan höra.
A: -Jaha. (med grubblande min).

Några dagar senare när vi var på besök hos flickornas gammelfarmor tecknade Alva att hon ville ha mer mjölk till fikat. När jag förklarade för henne att hon inte behövde visa det genom teckenspråk, berättade jag även för hennes släktingar att hon har en lekkamrat som inte kan höra. Alva var då snabb att tillföra sin del till samtalet:
A: - Ja, för han heter E och han lever i alla fall!