längdskidor och snökojor

Den här helgen har vi mest bara varit. Majken fick en förfrågan om en lekträff med efterföljande övernattning hos en kamrat mellan lördag och söndag, vilket hon genast nappade på. Hon packade sin väska själv innan vi åkte för att hämta Alvas skidor och när hon väl blev hämtad skuttade hon snabbt i ytterkläderna och sa ett hastig hej då. Kort efteråt hittade vi gulliga avskedslappar som hon bland annat hade gömt under stekpannan på spisen. Övernattningen hade gått jättebra och Majken och kamraten hade haft väldigt kul tillsammans. Det var först när Majken kom hem igen och insåg att vi också hade gjort saker, som hon blev en smula ledsen. 

Mamman visade Alva hur hon löser sudokus och Alva löste ett helt själv. Sedan passade pappan och Alva på att provspela det rollspel som pappan, under höstlovet, köpte på legobutiken i Skellefteå. Och så spelade de lite xboxspel tillsammans innan det blev dags för melodifestival. Till den åt Alva och Nikola ur de naturgodispåsar som mamman hade köpt i utbyte mot en massa andra godispåsar som blivit över sedan kalas, fiskedagar, halloween och påsk. Det blev en dyr historia, men känns klart värt eftersom det är bättre för både kropp och tänder. 

Medan pappan hämtade Majken passade Alva och mamman på att rada upp alla de pixiböcker som vi köpt under de senaste åren, samt några böcker med liknande format. Det visade sig bli hela 216 stycken. Mamman har väldigt svårt för att låta bli att köpa pixiböcker, när hon upptäcker att det kommit en ny utgåva av en bok som vi inte har. Igår dök ytterligare tre stycken ner i matkassen. Vi passade även på att gå igenom några av barnens målarböcker och pysselböcker och kunde rensa bort ett flertal som använts till fullo. Både Alva och Majken har upptäckt att det är riktigt roligt att lösa korsord. På bilderna nedan ser ni lite pyssel som Majken har tagit hem  från 6-årsverksamheten. 

Idag provade Alva sina nya längdskidor, som vi under gårdagen hämtade i Falun. Hon har storlek 36 på pjäxorna och de nya skidorna är nästintill dubbelt så långa som de gamla. Det visade sig dock att de hade bättre glid. Eftersom Majken också skulle åka skidor till veckan med sin 6-årsverksamhetsgrupp så ville hon prova Alvas gamla. Mamman plockade sålunda ner sina pjäxor från vinden och trixade på sig längdskidorna för att skida upp ett spår på gården. 

Dessförinnan grävde vi upp såväl åkmadrasser som snowracers och ishockeymål som blivit totalt översnöade. Fast först fick vi gräva fram redskapsboden för att få fram snöspadarna. Av de gropar som blev passade vi på att bygga en stor snökoja. Under tiden passade pappan och Nikola på att bada badkar och nu, i skrivande stund, är det Majken och Alvas tur.  Och så lagade pappan och Nikola mat tillsammans. Det kanske märks på bilderna ovan hur roligt Nikola tycker att det är att delta, samt hur stolt han blir. 

Utöver skidor och pixiböcker har vi även handlat nya vinterskor till Alva och Majken eftersom deras gamla börjar vara rejält nedtrampade och de vanligtvis dyra märkesskorna i deras storlekar var nedsatta med 75 procent. Därtill köpte vi några presenter till vår lillprins inför hans annalkande 2-årsdag. Och så fick han en bil i plåt, som det gick att öppna dörrarna på, att leka med direkt för en billig slant på en secondhandaffär.

Under fredagen såg vi, som vanligt, På Spåret tillsammans. Pappan var och repade en andra gång med metalbandet, men hann hem precis i tid för lite popcornspoppande. Det blev familjeunderhållning, utomhuslek, mathandlade och korsordslösande som kom i fokus i helgen. Och så löste vi melodikrysset i bilen.  Sedan har vi äntligen lagt korten till Max och Kyle och morfar på brevlådan. Det blev nästan i rätt månad. Nåja, kanske inte Kyles julklappskort, men... jag är rätt glad att jag kom ihåg dem när vi senast skulle in och hämta paket och mathandla. 

Mammans chef har fått det tidigare samtalet om den ökade arbetsbelastningen att spåra ur helt genom ett vridet försök att använda sig av härskartekniker för att sätta mig på plats. Från att vara en arbetsmiljöfråga där jag sökt stöd för hög arbetsbelastning, mycket övertidsarbete samt problem med nacke och rygg, så har min chef vänt det till att jag mycket väl visste att tjänsten innebar en hel del stress när jag tackade ja till den (för tre och ett halvt år sedan) och att han då var väldigt osäker på huruvida jag skulle klara av det (viket är en intressant twist, att ta upp en ogrundad känsla, som sedan dess överbevisats med höga betyg på utvecklingssamtal samt en förlängd tjänst), samt förtydliga att jag, ifall jag inte klarar av den stress som tjänsten innebär, borde byta jobb. Detsamma gällde ifall jag hade problem med hans ledarskap, för han kommer i varje fall inte att ändra sig. Frågan är nu lyft till vår personalavdelning, dit jag vänt mig för att lösa den uppkomna konflikten innan den eskalerar. Fastän jag inte tar på mig något av det han skuldbelägger mig för är jag likafullt ledsen över det sätts som jag bemötts och det låga förtroende som jag, trots mitt noggranna och strukturerade arbete, erhåller. Som tur var är han ingen viktig person i mitt liv, och ingen som jag hyser någon aktning till, vilket innebär att jag inte knäcks av detta mentalt, men ändock förstår att jag hamnar i en prekär ställning eftersom han även sköter löneförhandlingar och vi kommer att behöver lära oss att samarbeta.

... och så... alldeles nyss kom det ett mail, där min chef skriver att han kommer att ta över en del av de moment som jag har i bokslutsprocessen, rörande investeringsuppföljningen... vilket kommer att underlätta en hel del. Rent psykosocialt återstår dock det faktum att han inte pratat med mig sedan han i torsdags morse uppmanade mig att byta jobb.