oro

Somnade först vid halv ett. Vaknade tre. Nu är klockan fyra. Läste en skolas handlingsplan om särbegåvning innan läggdags. Skickade ett mail till Alvas lärare. Det borde vara bra där, men jag kan inte låta bli att känna ett misslyckande över att vi låtit vårt barn vara kvar i en miljö som inte är stimulerande i snart ett och ett halvt år. Vare sig det rör sig om särbegåvning eller inte. Samt att vi inte heller hunnit med på sistone här hemma.

Minns den ett- och ett halvtåring som lärde sig alla bokstävers form innan två års ålder och som överraskande bokstaverade ordet aktivitetstavla på förskolan i Göteborg. Som alltid ville läsa nya böcker då hon memorerat de som vi redan läst. Som tidigt lade 40-bitars pussel (utan att börja med ramen). Som hittade på egna sångtexter med humor. Som formade siffran ett av en knäckebrödsmacka. Allt innan vi flyttade från Gbg.

Försöker minnas mer. Hur hon i första klass överraskade sin lärare med att färglägga regnbågen i rätta färgerna. Hur hon på den tiden satt och räknade matte vid matbordet och talade med entusiasm om sina matteböcker. Hur hon sa att alla förvånades över att hon aldrig varit utomlands trots att hon kunde mer geografi än de som gick i tredje klass.

Hur hon på egen hand knäckte läskoden före fem års ålder för att hon alltid frågade var i boken vi var så att jag förde fingret löpande över texten.

Hur hon lätt hittar samband och klurar ut stt spela de låtar som hon lärt på andra instrument.

Hur hon vid det här laget lär sig det mesta via film, teveserier och tidningar och inte i skolan. Även om spanskan och engelskan fortfarande fascinerar.