discobowling och långpromenad

Efter en lång frukost med melodikryss gick mamman, Alva och Majken ut på en liten Pokemonrunda. Då planen var att gå till Kalkbrottet så tog vi med oss två påsar med återvinning - att slänga vid återvinningsstationen i centrum. Väl framme vid Kalkbrottet ville barnen gå vidare, kring Dammsjön och eftersom mamman verkligen gillar att promenera så gjorde vi det. 

Det är lite fascinerande hur landskapet förändras allteftersom vi rörde oss kring samma sjö. Som synes på bilderna hade vi tennisskor på fötterna, vilket visade sig vara en smula opraktiskt kring de mer isiga partierna. Vi klarade oss dock med torra fötter hela vägen hem. Majken hade oturen att snubbla två gånger under promenadens gång. En gång på grus och den andra på is. Den sista gången slog hon armen. Tursamt nog hade vi då nästan gått hela sjön runt och av tiokilometersägget kvarstod enbart två kilometer. Vi hade även turen att fånga en Ursaring. 

Vi kom hem till ett hus som fylldes av den goda doften av pappans matlagning. Denna gång blev det pasta med spenat- och champinjonsås och sojabitar. Därefter tog mamman och Nikola en middagsvila medan pappan och systrarna såg på några avsnitt av Black Adder / Svarte Orm. 

När vi vaknade, en timme senare, gjorde vi oss redo för kvällens aktivitet - då familjen för första gången skulle prova på discobowling. Något som jag tidigare enbart gjort med mina arbetskamrater i diverse kurs- eller personalvårdspottsevenemang. 

 

Eftersom Vasahallen, där bowlinglokalen ligger, är ett Pokestop passade vi även på att snurra på det när vi kom dit. Men sedan lade vi undan telefonerna för en timmes aktivt bowlande. Det var riktigt roligt! Vi hade valt att sätta upp en kant på banan så att den kloten inte skulle hamna i rännan. Det innebar att pappan vann och mamman kom på en fjärde plats (eftersom hon försökte hålla sig på banan). Barnen dansade disco och alla var nöjda och glada. 

Efter bowlingen åkte vi hem, fyllde skålar med chips och dipp, chokladglass och oreos samt började att se på den första av The Matrix-filmerna. Det är så roligt att visa barnen alla de filmer som en gång i tiden varit på flertalet topplistor och som fortfarande håller, åren till trots. 

På senaste tiden har jag reflekterat mycket över de saker som ger mitt liv mervärde och kommit fram till följande i en slumpmässig ordning.

Att barnen är friska och mår bra i sin dagliga tillvaro.

Att vi aktivt försökt att ge våra barn hundra möjligheter istället för att passa in i normer.

Att vi har någonstans att bo - en lyx är naturligtvis övervåningen som ger oss större ytor.

Att vi alla (utom Nikola) tycker om att äta god mat och prova på nya rätter (pappans förtjänst).

Att vi promenerar tillsammans (och förhoppningsvis kan fortsätta med det trots vårens annalkande).

Att vi diskuterar väsentliga ämnen såsom alla människors lika värde, värderingar och normer.

Att vi har börjat prova på nya saker, såsom att åka slalom och bowla.

Att vi läser mycket (både tillsammans och på var sitt håll).

Att jag har återfått tron på min egna förmåga - och har styrkan att ifrågasätta. 

Att jag har börjat lyssna på musik på arbetsplatsen (och nära mitt egna musikintresse).

Att jag har gett arbetet en lägre prioritet i mitt liv. 

Det är också så himla skönt att jag har kommit till det stadie i mitt liv där jag egentligen inte bryr mig om vad ytliga människor anser vara viktigt. Även om jag stundom stör mig på hur högstadiets olika personligheter fortfarande går igen på en arbetsplats.

Då himlen var blå och det fortfarande låg vår i luften så valde vi att åka in en sväng till Hedemora igen för att spela Pokemon och äta god mat. Som en liten helgpresent till pappan som i annat fall mestadels spenderar sin tid i hemmet med att laga mat och lämna och hämta barn.  Det är lika fascinerande varje år att snön plötsligt är borta när en kommer ner från berget. Innan vi åkte in till staden passade vi på att montera in en framåtvänd bilstol till Nikola.

Vi började med att fighta in oss på två gym, innan vi slutligen gick till restaurangen. Planen var att äta thailändsk mat. Mamman och Majken beställde in specialen med tofu i vitlök med ris och sötsur sås medan Alva valde nudlar med grönsaker och pappan en kokosvariant med röd currypasta. Nikola fick vårrullar samt en del av vårt ris och våra nudlar. Servitrisen kallade Nikola för en liten prinsessa och sa åt honom, när han blev sur över att det inte fanns någon juice, att det var bättre med vatten eftersom det inte innehåller något fett. Då hon hade förklarat att hon just hade börjat jobba där valde vi att låtsas som att det regnade.

Det var otroligt gott att äta ute och väldigt skönt att ta tillvara på den fina dagen. Utöver några små utbrott över att Nikola inte ville ha vårrullar samt att han fick vatten istället för juice så gick det överraskande nog bra. Vi behöver öva på att äta ute för allas trevnad. Majken och mamman tog en runda runt staden medan Nikola och Alva sprang runt runt i en bana. Nu börjar klockan närma sig fyra och det är dags för Majken att gå över till farföräldrarna för att förbereda sig inför kvällens ridlektion.

Eftersom pappan tog sig en öl till maten så fick mamman köra hem. Vi vet att vi brukar ha svårt för nästa veckas tidsomställning och tänkte passa på att ta till vara på de ljusa dagarna. Just nu tar vi en liten paus och samlar styrka. På kvällens schema står bland annat bad för Nikola.