dalhalla

Torsdagsförmiddagen gick till största del åt att packa väskor, skriva ut konsertbiljetter samt kolla vart vi bokat sovplats. Därefter gick barnen över till farföräldrarna för att spendera natten där. De hade plockat smultron och sett på den andra filmen om Sällskapsresan. Gick vid tvåtiden in för att boka bussplats till konserten, vilket inte längre gick - då bokningen stängde klockan tolv. Så mamman fick istället ringa och boka taxi. Det gick bra det med. 

När vi åkte hemifrån stod alla tre barnen och vinkade hejdå. Vi hade då ätit en enklare pastasallad till lunch och var redo för vår bilresa. Det gick lite så där med våra bokningar. När vi kom fram till vandrarhemmet i Rättvik hade de inte erhållit vår bokning, trots att vi fått en bekräftelse. Det visade sig dock finnas ett likadant rum som vi bokat ledigt. Vi bodde på Rättviksgården. Enkelt och billigt.  

Mitt emot Rättviksgården låg en Bowlinglokal med restaurang. När vi kom dit  vid femtiden var det bara några få kunder på plats. När vi gick därifrån två och en halv timme senare var det helt fullsatt inne i restaurangen och kö i entrén. Helt enkelt ett populärt ställe. Vi beställde en burgare gjord på palsternacka samt med fänkål. Denna serverades med bröd, sötpotatispommes samt en rökig sojasås. Därtill lyxade vi till det med var sin fördrink  - innan vi beställde var sin ölbricka. Mamman valde en whiskeydrink med lönnsirap och pappan en säsongsmojito. 

Vi valde därefter att promenera vidare mot de centrala delarna. Pappan har vrickat foten rätt rejält så att den är alldeles svullen och blå närmast fotsulan, men kämpade på. Vi var där dagen före Classic Carweek i Rättvik skulle dra igång och det var gott om folk ute. Av två uteställen som låg mitt emot varandra valde vi det mer folktomma. Det var ett bra val och utöver delar av personalen var vi klart yngst på stället.

När vi var på väg till centralen, där taxin skulle hämta upp oss, ringde taxichauffören och sa att de var på ingående trots att vi hade tio minuter till godo. Det visade sig att vi delade taxi med ett gäng från Västerås. Genom att Daniel refererade Pet Shop Boys till Kjell Höglund, som för övrigt har någon Västeråsanknytning, kom vi osökt in på Pugh och slutade vår taxiresa med att spela Grävmaskinisten. Väl framme kollade jag igenom taxin och upptäckte att våra förfriskade medresenärer glömt sina biljetter (samt en öl). Tursamt nog hade de inte hunnit så långt. 

Så var vi framme vid vårt resmål med över två timmar till godo. Det var rätt folktomt och vi tog det lilla lugna. Beställde var sin öl och satte oss under en stor markis. Efter en halvtimme eller så började det regna och vi fick sällskap av ett flertal sällskap som sökte skydd under markisen - bland annat ett sällskap från Gagnef bestående av en pappa och två tonårsdöttrar. 

I och med att vi satt utmed väggen till en restaurang passade vi även på att ta del av den aktivitet som pågick på andra sidan väggen. Då restaurangens väggar pryddes av foton på gruvarbetare läste vi även på att vi befann oss i ett fd kalkbrott. Vi satt kvar vid bordet tills dess att det åter började bli folktomt. Vid det laget hade mörkret lagt sig och klockan närmade sig elva. Det hade då blivit rätt fullt med folk på åskådarplatserna. Vi hade fina platser och satt i mittsektionen på rad 18.

Spelningen var bra. De inledde med den första låten, We are the Popkids, från den senaste skivan som vi tursamt nog hade hunnit höra i bilen. Har själv inte aktivt hört på dem sedan min forna kombo Arnar spelade albumet Nightlife på repeat 1999. Konstaterade att vi alla blir äldre. Vilket är naturligt då gruppen varit aktiv sedan 1981. Mest jubel blev det över de äldre låtarna - främst under It´s a sin. De spelade även Always On My Mind, West End Girls, Go West, New York City Boy, Left To My Own Devices, Domino Dancing och Home And Dry. Det var en fin upplevelse och vi hade väldigt bra platser. Som synes på bilderna så hamnade jag bakom en person med en huvudknut.

Nöjda med vår upplevelse stod vi sedan i kö och väntade på att det taxibolag som vi åkt med skulle dyka upp. De hade två bilar som körde skytteltrafik mellan Dalhalla och Rättvik och det gick inte att boka dessa. Vi hade dock tur och delade taxi med två andra sällskap.

Tog en lång sovmorgon dagen därpå, innan vi checkade ut vid elvatiden. Köpte ett surdegsbröd, juice och kaffe på Café Fricks - som vi sedan avnjöt på en bänk i solskenet medan flertalet raggarbilar åkte förbi. Dagen till ära hade även vattnet i fontänen färgats gröngult. Vi hade det bra under vår egna lilla tur, pappan och jag. 

På hemvägen stannade vi i Borlänge då pappan skulle kolla efter en ny mobiltelefon. Under tiden passade mamman på att gå en sväng på IKEA - själv! -  och kom ut därifrån med tre krukor, två blommor, en låda, två plastblommor och tre ramar. Det visade sig dock att de inte hade de telefoner som pappan var intresserade av i Borlängebutiken, så vi åkte vidare till Falun. Där passade mamman på att gå in på Plantagen, vilket innebär att jag kom ut med ytterligare två krukor och två blommor. 

Pappan köpte en ny telefon och vi åkte därefter vidare till Hedemora, där vi skulle köpa veganpizza (eftersom en av pizzeriorna nu har en hel meny!). Tyvärr gick vår bilstereo sönder på vägen hem och   vi hörde istället på Spotify direkt via telefonen (eftersom pappan inte kan köra utan musik). Med tre varma pizzor i famnen åkte vi därefter vi hem till barnen och deras farföräldrar. De hade haft det bra och Majken har nu lagt till låten om Hökarängen på sin spellista.

Väl hemma fixade pappan med sin telefon samt ställde i ordning den gamla så att Majken får ha den till Pokemonspelande.  Mamman placerade ut de inhandlade blommorna samt insåg att de nyinköpta ramarna var för små för de posters som hon köpt, medan de tidigare inhandlade ramarna varit snudd på för stora. Det blev dock de större ramarna till slut och tavlorna har nu fått en plats på väggen. Två av de stora krukorna fick bo i vardagsrummet och två fick bo på övervåningen. 

Fram emot kvällen såg vi klart på den andra säsongen med Buffy samt påbörjade en tredje. Innan det slutligen var dags för de större barnen att gå och lägga sig. Vår minsting hade somnat på övervåningen medan han såg på Inspector Gadget.  I skrivande stund är det lördag. Vi löste melodikrysset en timme efter ordinarie sändningstid. Nikola har suttit bredvid mig och lagt hela tre pussel, varav det sista på 50 bitar. Han tror inte att han kan själv, men klarar det ändå. Ute småduggar det och trots att en mindre jobbångest börjar infinna sig kan jag inget annat än att konstatera: Vi har det bra.