nedräkningsvecka

Så har vi klarat av ännu en arbetsvecka medan barnen spenderat delar av dagarna med farmor och farfar och delar hemmavid. Vi är nu två trötta föräldrar och tre barn med visst energiöverflöd och låg toleransgrad mellan varandra. Mamman har klarat av de stora uppförsbackarna hem, varje dag, vilket är nytt rekord, då jag vanligtvis brukar leda cykeln efter två dagar. Förhoppningsvis innebär det att musklerna byggts upp något under de tre månader som jag cyklat till och från jobbet.  

I söndags var jag och Alva ute och gick en runda kring Dammsjön, medan Majken lekte hemma hos sin kamrat. Alva var egentligen inte helt motiverad, men hängde i alla fall på så länge som vi lekte en Pokemon-frågesportslek. Jag tycker väldigt mycket om att promenera och uppskattar verkligen att jag har haft möjlighet till det, trots att gräsallergin varit tung och kontaktallergin mot vaccinets aluminium innebär att mina armar numera är nästintill sönderkliade och blålila. 

Vi passade bland annat på att titta på den nya kolarkojan som några engagerade bybor byggt under våren. Därtill har samtliga bybor samlat ihop till en kamin till kojan. Alva ville även stanna kvar och åka några varv i linbanan vid församlingshemmet, vilket vi gjorde. Det växer och grönskas utmed vår tur. 

Resterande delen av veckan har gått av bara farten. Pappan jobbade förmiddagspass på måndagen och tisdagen. På kvällarna har mamman läst ur den andra Harry Potter-boken om hemligheternas kammare för barnen. Under måndagen var Nikola så trött att han kröp upp hos mig för att kramas lite och somnade. Han håller sina sovtider och somnar vanligtvis kort efter klockan åtta. 

På tisdagen hade barnen följt med sina farföräldrar till Stjärnsund för att spela minigolf och äta glass. Barnen hade haft roligt och Majken var extra glad för att hon hade vunnit. Mamman har tvättat kläder och lagat mat. I tisdags hade vi allt redo inför Majkens fotbollsträning, men så fick vi i sista minuten ett meddelande om att fotbollsträningen tagit paus, vilket innebär att vi föräldrar istället åkte till stan för att mathandla. Därefter satt pappan och spelade tevespel med sina vänner i ett försök att vända på dygnet inför de efterkommande eftermiddagsskiften medan mamman sett klart andra säsongen av Colony. Sommaren är en perfekt tidpunkt för att komma ifatt i serierna. Häromveckan såg jag klart den sista säsongen av the 100:s. 

På onsdagen och torsdagen jobbade pappan eftermiddag, vilket innebär att vi möts i dörren mellan jobb. Det innebär även att han har middagen klar när jag kommer hem, vilket är guld värt. I onsdags hade han även haft besök av kompisen Björn. Därefter hade pappan och barnen även påbörjat en kylskåpsrensning, som mamman fick överta när hon kom hem. Majken plockade ur kylskåpet, Alva rengjorde hyllor och pappan lagade maten. Mamman fick ta hand om allt som blivit gammalt och burkar som skulle sköljas ut. Därtill kvarstod diskmaskinsplock. Det är så fascinerande att jag, trots tröttheten, får ny energi närhelst liknande aktiviteter pågår. Förmodligen för att jag är så förtjust i ordning och reda. Eftersom bordet var fullt med burkar åt vi på verandan. Därefter åkte pappan på jobbet och mamman och systrarna hjälptes med gemensamma krafter åt att plocka undan, tömma och fylla diskmaskin och göra ordning i kylskåpet. 

Under torsdagen hade mamman sin tröttaste månadsdag. Denna gång märktes den även av på jobbet och oavsett att jag utökade dagens kafferanson med en extra kopp var orken fortfarande i botten. Som tur var har jag under två veckors tid knappt haft några möten, vilket innebär att jag nätt och jämt hinner med det jag ska göra och har min del av halvårsbokslutet under kontroll. Häromdagen firade vi även att vi sedan oktober avverkat över hundra förbättringsaktiviteter med en liten bakelse. Eftersom det, denna månad i och med hormonerna, kändes som jag genomgick en livskris ringde jag och pratade med min mor i nästan tre timmar medan barnen såg på teve, lekte på gården och sysselsatte sig själva. Det kändes fint och välbehövligt. Nikola hade vid  det laget krupit upp i sin säng och somnat när han lyssnat på saga.Vi fick kramas en extra stund på morgonen dagen efter när han kom tassande från sin säng till min.  

På fredagen sov pappan ifatt, efter eftermiddagsskiftet. Under tiden hängde barnen med farföräldrarna till Säterdalen. De hade även passat på att bada i Kuppdammen. När mamman kom hem var hela familjen rätt trötta. Vi åt chips och såg på film. Barnen och mamman såg den andra filmen om Fantastiska Fyran och Silver Surfer medan pappan, som sett sig trött på actionfilmer, läste. Och sedan såg hela familjen filmen om Okja. 

Eftersom mamman oftast tittar på säljsidor i samband med månadströttheten har vårt hem på sistone fått två nya burkar (den rosa med röda hjärtan och den gröna och rosa-mönstrade burken på nedre bilden) samt en ny plansch illustrerad av Karolina Palmer. Nikola har redan tagit rollen som barnet i den rosa mössan. Fick ett kort med i beställningen och beställde även en plansch med denna. Har även köpt nya patches att sy på jeansjackan - det får bli ett sommarprojekt och en fin anledning att prova på symaskinen, som stått och samlat damm på övervåningen. 

På jobbet lyssnade mamman igenom tre avsnitt av Sommarpratarna, varvid hon blev känslosamt tårögd vid minst tre tillfällen. Den första gången när Ann-Helen Laestadius röst bröts när hon berättade om sin barndom och närheten till sin familj. Den andra gången när Richard Söderberg berättade om hur hans föräldrar så naturligt sett, förstått och accepterat att han gillar killar. Den tredje gången när Sara Sjöström berättade om kärleken till hennes autistiske bror. Acceptans, medmänsklighet, alla människors lika värde. Ämnen som berör.