skenstafestivalen

 

Under onsdagskvällen fick vi skjuts av barnens farfar till Skenstafestivalen utanför Säter, en bilresa a ca 40 minuter bort. Då vi har köpt tvådagarspass beslutade vi oss för att be om både skjuts och barnvakt under den första dagen, då vi tänkte stanna lite längre den första dagen och Nikola troligtvis inte skulle ha tålamod till detta. 

Det var en trivsam liten festival vid Skenshyttans bygdegård som gick under parollen "I wanna be a rabbit" med budskapet "För alla som har trott på en bättre värld och alla som vill tro på en". I slutet av 60-talet skapades Nationalteatern som repeterade en av sina första barnpjäs i Skenshyttans Bygdegård. Då det snart är 50 år sedan har festivalens upphovsmakare valt att fira detta med att skapa en liten, exklusiv tvådagarsfestival- i just den bygdegården och en del av de artister som uppträder är några av de medlemmar av Nationalteater som var med då.

Vi kom precis i tid för att vara med på allsången och fick ett allsångshäfte med låtar som Euphoria, Alla tillsammans, Leva Livet, Livet Är En Fest, Till Havs (från Kåldolmar och Kalsipper), Gröna Granna Sköna Sanna Sommar, Änglamarken och La Voix. 

Medan vi satte oss ner och tog det lugnt uppträdde Idris. Sedan avlöstes han av bandet Kaj Holst. Vi hade tänkt att hänga med på den guidade tipspromenaden, men hade missat att boka plats. Däremot passade vi på att fiska i fiskedammen för vuxna. Pappan fick visdomsord av visheten själv. Alva fick bäras runt i kungastol kring området - men gav denna till Majken, som tyckte att det var en perfekt gåva. Majken fick en godispåse (då hon var under tolv) med godis som hon inte kunde äta, men som hon gav bort till några andra barn. Mamman fick tio minuters massage, men kände sig inte bekväm att lösa in sin lapp. 

Efter att Majken cashat in sitt uppdrag och vi ätit pommes frittes, vilket var det enda veganska som den kaninvänliga festivalen hade att erbjuda, så passade systrarna på att spela fussballspel. De fick efter ett tag sällskap av ett barn. Mamman spelade också, men blev snabbt besegrad. Därtill lyckades hon göra självmål.

 

Vi lyssnade på Anna Henriksson samt Borlängebandet Dead Flowers. Sedan var det ett könsrockband från Malmö, Smisk, och slutligen Ebbot som uppträdde med bandet Trummor och Orgel. Medan Ebbot satt och sålde merchandise gick Majken fram till honom för att fråga om hon kunde få en High-Five. Det fick hon. 

Emellan akterna dök det upp en stand-up-komiker som låtsades att hon hamnat fel och egentligen skulle till Lundsberg. Hon gav uppmuntrande inspirationstips. En annan av de oannonserade mellanakterna innebar även en simuppvisning i den närbelägna sjön. Då schemat var en smula förskjutet missade vi helt det sista bandet med Kaffeflickorna.  

Det märktes att det var Ebbot som var kvällens största dragplåster. Och visst var det bra. Många fina bitar, som bland annat Doors "Riders On The Storm" och The Moody Blues "Nights of white satin" gjorde sig extra bra i den fina miljön. Vi fick skjuts hem vid halvettiden. Passade på att gå lite all-in på Trummor och Orgels vinylutbud.

På onsdagens simskola skulle alla prova på att flyta med flytväst. Nikola insisterade att han skulle ta sin sparkcykel till simskolan, vilket han fick. Tyvärr ramlade han på vägen och skrapade upp ena knät, vilket innebar att mamman fick ringa till Alva och be att hon tog med sig plåster. Nikola ville vid det laget inte gå på simskola alls. Men efter lite lirkande gick han ändå och satte sig med gruppen och därefter sprang han omkring och lekte kull, som om knäet inte alls gjorde ont.

Han tog även på sig sin flytväst utan några som helst problem. Sedan bestämde han sig för att det var bäst att inte blöta ned sina plåster, vilket innebar att han satt på bryggan under de resterande trettio minuterna. under parollen "För man behöver inte om man inte vill". Efter simskolan gick mamman hem för att hämta en kork, då vi skulle se ifall den flöt. Under tiden erbjöds Nikola att vara med på uppvärmningen, vilket han bestämt inte ville. När mamman kom åter, sprang han glatt omkring och jagade de andra. 

Alva simmade både under den tid som Nikolas simskola pågick. Samt när hennes egen simskola var. Det var varmare i vattnet idag. Roligt nog var även hennes fd klasskamrat Elliot där. Denna lektion försökte Alva, Majken och Ellinore sig på att hämta en docka på två meters djup. Majken kämpade på, men lyckades inte, vilket kändes en smula snopet då hon klarat de andra momenten. Då de just börjat pröva på att dyka är det inte lätt att hitta ett sätt att ta sig ner på botten - eller att inte få panik över att luften börjar ta slut. De kämpade tappert båda två. Roligt nog klarade grannkamraten provet, vilket innebär att de har en lärare nära tillhands. Väl hemma åt vi god lasagne som pappan lagat.

Nu är det torsdag, barnen har gått klart simskolan för idag, och vi gör oss redo för en andra festivaldag. Majken har ett nytt mål i sikte - femkilometersmärket. Hon och grannkamraten Ellinore ska ha simträffar i sommar.