pekböcker och ikeabesök

Igår var buskotten och resten av familjen åter på IKEA. Denna gång i sällskap med roliga farbror Björn och farbror polisong. Det införskaffades ny förvaring till våra åtskilliga dvd-filmer eftersom vår lilla busa på sistone börjat roa sig med att dra ut allt hon kan få tag på från diverse hyllplan - något som det funnits på tok för många av i vår lägenhet.

Alvas rum som så smått börjar komma i ordning kompletterades nu med en blomformad vägglampa samt en liten byrå med korgförvaring. Efter uppmon- teringen snappade liten snabbt åt sig en pekbok ur den nya hyllför- varingen och läste lite smått tjattrande för sin lille mjukisvän ur boken om liten Katrin kanin. För det mesta bläddras det bara, men stundom pekas det även och mjauas och voffas litegrann.

Nu står Alvan nästan helt av sig själv, även om hon för det mesta föredrar att hålla handen eller rycka i byxbenen. Häromdagen fick hon småspringa några steg mellan mamma A och pappa D. Det tyckte hon var så roligt att hon praktiskt taget kiknade av skratt.

Annars roar hon sig för det mesta med att ställa sig upp och ner, gå längs väggar och fönsterbrädor och dansa till musik.

kattjakt & andra ligistfasoner

Idag var liten Alva på besök hos liten Wilmer igen, tillsammans med de tidigare bushusbekantskaperna Milo och Wilma. Vår lilla buskotte hade fullt sjå med att jaga efter en av lägenhetens två små kissar och lyckades till och med stänga in sig själv med dem båda två för en kort liten stund efter en aningens för vild lek med sovrumsdörren.

Det bjöds på kladdkaka och smörgåsrån och lektes flitigt med de mest ljudliga leksakerna. Favoriten tycktes dock vara en liten rosagul gummihammare med pipljud som fick vandra flitigt från den ena paret med småfingrar till det andra, alltsomoftast utan den föregående inne- havarens medhåll.

Vid en något mindre lyckad, men desto mer under- hållande, fotosession beslöt sig busknatten för att, tillsammans med liten Wilmer, brotta ner stackars Wilma, kittla henne på magen och stjäla hennes napp. Och sekunden därpå även försöka sig på att dra ner liten Milo.

Nej, dagens ung(dom)ar har uppenbarligen ingen respekt för de äldre nuförtiden...

Efter buset blev det en kort promenad med Anna & liten Wilmer under vilken de små knattarna passade på att sova middag. Därefter delades det på en burk med fisk, åt vilken vår lilla buskotte rynkade lätt på näsan. Då såg nog allt den andra sortens kattmat - hemma hos liten Wilmer - bra mycket mer lockande ut ändå.

niomånaderskontroll för småtroll

Idag blev vår lilla trollunge hela 9-månader, vilket pappa D och hon firade med en liten vikt- och längdkontroll på BVC följt av lite babysim.

Vår lilla kicka var hela 74 cm lång och vägde 9500 g.

Vikten har sålunda dalat en smula, vilket vi misstänker har med vår lilla buskottes ökade rörlighet att göra, men den ligger ännu en bit över genomsnittskurvan. Dagen till ära fick Alva även en ny distriktsköterska, eftersom den förra enbart visat sig ha varit inne på ett vikariat. Det tyckte vi var bra.

På dagens babysim fick busfröken prova på att dyka från bassängkanten ett flertal gånger, vilket hon klarade av med bravur.


Efter en lång dag fylld med ståhej har hon nu redan somnat för kvällen. Det tar på krafterna att fylla månader minsann. Även om hon laddat så bra i bästa pippi långstrumpanda och sovit med fötterna på kudden.

gratulationer

GRATTIS på 6-års dagen kusin Max!
Ditt paket är på väg med posten...
Massor med kramar från liten Alva

sagostund

Januari- vädret fortsätter med sina små över- raskningar - idag har det, till vår förvåning, både regnat och snöat på en och samma gång. Och storm- varningarna tycks fortsätta att hagla. Under tiden håller vi oss inomhus och pysslar om hemmet. Igår fortsatte vi på nytt med att hänga upp tavlor i Alvas rum. Hon trivs fortfarande ypperligt i sitt krypin och sover praktiskt taget hela nätterna i sträck. På sistone har dock hon och pappa D sovit lite väl länge på morgnarna och vi försöker nu att styra upp det hela med nya rutiner igen.

Det görs framsteg på babysimmet, och liten har just fått lära sig att dyka. Utöver gårdagens vinter- promenad har det annars mest busats med maten, plockats med ärtor och mandariner och lästs i de olika böckerna.

Buskotten har nämligen blivit så pass bokintresserad att hon inte riktigt kan passera en bok utan att pausa en liten stund och titta lite. Och det bläddras flitigt i böckerna från go´boken och voffas eller mjauas glatt för var gång det kommer en liten hund eller katt. Det pekas dessutom flitigt åt det mesta nuförtiden och fotografier tycks vara väldigt fascinerande -inte minst de på mamma A och pappa D.

vinterland

Idag har hela familjen varit ute och lekt i snön, som över- raskande nog låg som ett vitt litet vintertäcke över marken, när vi vaknade imorse.

Det var visserligen inte första gången som liten fick uppleva de luddigt vita fallande snöflingorna, men väl första gången som hon fick promenera lite i dem. Det gick fint om än en smula vingligt, eftersom vi i brist på riktiga vinterskor fick använda de aningen för stora röda små sommarskorna som vi fått av tant Marie-Anne som snöskor.

Det var spännande tyckte liten, som nog ändå blev som gladast när hon fick syn på grannens hund, härmvoffade och vinkade glatt med båda händerna.

Det är nämligen hundar som gäller nuförtiden och det bläddras flitigt i hundboken där hemma. Och måhända mindes hon även den senaste snöpromenaden tillsammans med hunden Petter uppe i Dalarna i julas.

omvänd stavgång

Under det nya årets andra vecka har liten nog hunnit med att göra minst lika mycket bus som under föregående års sista månad. Inte minst för att hon under denna vecka lärt sig hur hon sätter sig ner igen efter det att hon lyckas dra sig upp till stående. Så nu kryps det flitigt mellan olika ställen må ni tro. Bland annat har hon - med hjälp av väggen - lyckats öppna dörren till skafferiet och plockat ut en egen burk med mat - som hon sedan glatt fick mumsa i sig.

Dessutom har hon, tillsammans med pappa D, utvecklat en slags omvänd stavgång - under vilken liten håller i delar av det numera nedmonterade babygymet i ett försök att spara pappa D:s rygg. En smula riskabelt, tyckte mamma A, som dock fick ge med sig när liten Alva själv gick och hämtade en pinne efter deras dagliga runda runt köksbordet, och efter en andra runda dessutom gick och hämtade ännu en.

Allt fungerar fortfarande fint med pappa- ledigheten, även om det nog blivit på tok för mycket jobb för mamma A på sistone. Då är det bra att vi kan förena nytta med nöje när vi väl är hemma alla tre och hjälpas åt att sortera tvätt och laga mat, och på så sätt undvika att gå miste om viktig lektid.

Babysimmet har dragit igång igen och denna gång har liten fått sig ett par svarta tropiska badbyxor, då de förra var på tok för små. Liten plaskade glatt större delen av tiden, men protesterade ljudligt när det var dags att gå upp och lämna ifrån sig de roliga små leksakerna. Så därefter har det övats flitigt med att dela med sig och Alva säger redan nu "tack tack" när hon någon ger henne något, även om hon nog ändå är bra snabb på att ta tillbaks det hon har delat med sig av.

Det blir nog till att lägga äppledelarvisan till repertoaren...

ett litet tandtroll

nytt år, ny vecka

Nu ser vi slutet av den första arbetsveckan, under vilken vi nog har fått känna på litet hur det känns att vara småbarnsföräldrar på riktigt. Det hela har gått bra, frånsett att jag tycks ha dragit med mig små elaka baciller hem från jobbet vilket gjort vår lilla parvla både varm och snorig samt en smula kinkig, då hon inte haft mycket till aptit. Pappa D har med andra ord haft rätt så fullt upp.

Det känns litet kluvet att vara tillbaks till arbetet igen, men så länge som det fungerar fint här hemma så känns det ändå överraskande bra - även om jag naturligtvis försöker överkompensera min frånvaro så snart jag kommer hem. Annars vinkas det frenetiskt i köksfönstret på kvällarna när jag kommer gående över gårdsplanen. Och i fredags när liten Alva och pappa D varit ute på äventyr och jag kommit hem innan dem, så fick jag allt ett glatt litet "mamma!"-utrop när jag öppnade dörren åt dem.

Liten sover hela nätterna i sitt egna rum, tand nummer 8 är på väg i nedre underkäken och hon vill helst av allt sitta uppe i knät istället för att krypa runt. I annat fall är det bara gång som gäller nuförtiden. Det gås fram och tillbaks mellan olika rum. Och närhelst liten får tillfälle så drar hon sig upp till stående och roffar åt sig allt hon får tag på.

Ibland lyckas hon fånga något så intressant att hon glömmer bort att hålla i sig, vilket oftast resulterar i att hon drattar på rumpan, men stundom även bidrar till att hon står själv för små korta stunder innan hon kommer på sig och tar stöd igen. Några saker på rumsbordet är med andra ord ett minne blott och vi har även fått möblera om så smått i hall och kök. Idag har vi sprungit runt runt runt i hela lägenheten samtidigt som Alvan glatt triumferande utbrustit i långa muntra haranger av tjattrande läten liknande "tittutatitutatitititiato", så det verkar minsann som om vår lilla buskotte är på bättringsvägen.

pausfågel

Eftersom pappa D nuförtiden är så fullt sysselsatt med vår lilla parvla för att även kunna ta över bloggandet så kommer här en liten paustiger att vila ögonen på under kommande regniga dagar- då sådana ju inte är alltför sällsynta så här i januaritider.

Allt är bara fint med oss. Liten sover fint i sitt egna rum och vaknar inte alls under natten. Och det verkar som om att mamma A lider mer av den omställning som heltidsarbetet gör för det dagliga umgänget än vad liten gör, även om hon just denna dag knipt med munnen och matvägrat -vilket ju är synd på sådana rara gaddar.

nyårsafton

Nu ställer sig liten upp i sin spjälsäng på egen hand och fick äntligen tugga lite på den stjärnspeldosa som hon kämpat med att försöka nå nerifrån golvet.

Måhända är det även alla de fina leksaker som släkt och vänner försett henne med, som lockar för mycket för att liten ska vilja ligga kvar och sova. De börjar nämligen vara en hel del av dem nu och det är allt tur att vi nuförtiden har ett helt rum att sprida ut dem i.

Nyårsaftonen blev väldigt lugn och stillsam för vår lilla parvla - och trots att kvällssömnen blev störd utav några rejäla smällar från ett par tidigt avfyrade raketer, så lyckades vår lilla Alva sova sig igenom sitt första tolvslag utan några större problem. Förhoppningsvis håller det i sig i ytterligare några år.

GOTT NYTT ÅR!

lekkamrater

Så äntligen var vädret så pass bra att vi kunde promenera hela vägen till familjen Wilmer för avhämtning av de, sedan länge inköpta, cd-ställen. Knattarna utbrast i små delfinliknande glädjeskrin och verkade väldigt förtjusta i att se varandra igen. Det busades friskt och båda två verkade ivriga över att visa sina nyfunna färdigheter.

Liten Alva härmade glatt liten Wilmers minsta läte. Och Wilmer, som stundtals kan stå utan stöd, visade Alva alla sina nya leksaker, varav en mobiltelefon som spelade små melodier visade sig vara den mest populära.

Och medan vi föräldrar försåg oss med goda bountybollar så passade kottarna på att busa runt så mycket det kunde, tills liten Wilmer var alldeles trött, liten Alva väldigt hungrig och den roliga mobiltelefonen alltför svår att skiljas ifrån.

när liten blir stor

Efter en väldigt smidig tågresa är vi, sedan några dagar, åter tillbaks i Göteborg. Liten Alva skrattade och busade under praktiskt taget hela resan och trots att hon, av ren nyfikenhet, lyckades hålla sig vaken i stort sett hela tiden så somnade hon inte förrän halv tolv -efter att ha gjort en kryprunda hemma i lägenheten och kontrollerat att leksakslådan stod där den skulle förstås.

Idag har vi varit i Partille och införskaffat oss en lära-gå-bil för de julklapps- slantar som Alva fick av farmor G och farfar B. Det var väldigt uppskattat och liten trummade glatt och lätt förväntansfullt på lära-gå-bils-kartongen under hela bussresan hem.

Annars har det mest pysslats och donats under de tre dagar som vi varit hemma. Idag tog vi itu med barnkammaren och det är en rätt så stolt liten parvla som nu sover en första natt i sitt egna rum. Så fort sängen kom på plats ställde sig liten glatt och skakade galler, innan hon prövade på att stega sig sidledes med hjälp av spjälsängspinnarna för att nå den lilla stjärnspeldosan- vilket hon tursamt lyckades med väl hon klurat ut hur man flyttar händerna.



Hon har dessutom provat på burkmat med litet större bitar en första gång - även om hon har småfuskat litet under julen med både riskakor, vindruvor, mandariner, gurka och russin. Nu serverades det pasta med basilikasås och efter viss skepsis så tuggade liten flitigt på med samtliga av sina sju små gaddar, som på sistone blivit alltmer framträdande. Det är till att ha blivit stor minsann...

jul jul strålande jul

08:00 Liten parvla, Alva, vaknar och ligger lugnt kvar i sin säng medan hon pratar så smått för sig själv i väntan på tomten.

09:30 Julaftons morgon. Den första julklappen är utdelad. Och nu leks det för fullt i köket med den ljudliga ko-klocka som liten fiskade upp ur sitt paket redan under frukostmålet.

10:45 Alva firar sin 8-månaders dag med lite djungeldessert samtidigt som pappa D tårögt lyssnar på Eilerts julskiva och skalar lök till de vegetariska "köttbullarna".

12:15 Tomtedräkten kläs på inför dagens första fotosession.

12:30 Alva får en tuff dödskallenapp av sin farbror Björn, på vilken hon förnöjt tuggar (trots att hon inte brukar ha napp) tills hon trött bestämmer sig för att ta en liten middagslur och på så sätt missar hela rimstugan.

13:30 Övriga släktingar anländer, men vår lilla tomtenissa sover så sött, så sött. Hon vaknar dock i lagom tid till en första prov- smakning av julematen och stojjar och stimmar glatt tillsammans med den yngsta kusinen Ted.

15:45 Nu har tomten varit här och med sig hade han en hel säck full med paket. Det blev mycket kartonger och papper att leka med för lillparvlan - och minsann en hel del leksaker också (som naturligtvis samtliga låter och lever om). Det är till att ha varit snäll förstås, så nu tjoas och tjimmas här till fullo.

20:00 Efter en fullspäckad dag med ytterligare lite bus och lek somnar vår lilla parvla mätt och belåten. Hon är allt en kavat liten krabat vår lilla Alva och morsk som sjutton. Tomten lyckades alls inte skrämma henne utan var snarare spännande och faster Lenas grand danois Ozzy fick sig bara en liten ögonbrynshöjning till mötes -vilket måhända berodde på att hon trodde att liten Petter växt medan hon sov - innan hon glatt klappade på honom.

Nu återstår bara julklappsöppnandet för de vuxna efterföljt av spelkväll. Årets julklappsspel involverar gester, vilket nog kan bli rätt så intressant.

i munter vintersång

Det spelas julsånger i det Erikssonska köket. Och när nu morgonens melodikryss, i vilket hela familjen var involverad, är avklarat så är julstöket redan i full gång. För tillfället förbereds det Jansons i både vegetarisk och ickevegetarisk version.

Stöket tjuvstartades, så smått, redan igår då det bakades pepparkakshus och kläddes gran. Och vid gårdagens promenad till mataffären upptäckte jag till min förtjusning att det fortfarande ligger så pass med snö kvar att den täcker asfalten och ger ett lagomt frostigt och vintrigt intryck.

Alva är nu helt kurerad, aptiten är tillbaks och det kryps och busas. Litens nya krypidé är att ställa sig upp på fötterna istället för knäna, men tekniken är ännu inte utvecklad till fullo och hon står mest still med rumpan upp i vädret. Annars plockas det glatt i jullådor, leks med julgranskulor och prasslas med julklappspapper och tejp. Igår fick hon även provsmaka lite mandarin av farfar, vilket var mycket smaskigt och gav vår lilla sångfågel förnyad styrka så att hon kunde överrösta de tävlande i gårdagens musikinriktade familjeunderhållningsprogram.

flingor som det virvlar om...

I förrgår kom den till slut, den efterlängtade snön. Och för en dag fick vi oss en släng av ren julkänsla innan den morgonen därpå var borta igen, lika snabbt som den kom. Och nu är det åter plusgrader och töväder. Vilket är tacksamt då det inte fullt är lika kallt, men tråkigt - då det inte heller tycks kunna bli något pulkåkande av i Garpenbergsbacken, så där som pappa D gått och längtat efter.

Idag har vi mest bara tagit det lugnt. Förutom lite bad och bus och en snabb tur in till Hedemora, där pappa D köpte ingredienser för att kunna tillaga sill i tofuvariant, så har inte mycket blivit gjort. Liten sov hela natten - mellan nio och nio. I varje fall tror vi det. När jag vaknade satt hon nämligen redan upp och försökte krypa sig ut ur resesängen - men då dragkedjan till lekluckan var uppdragen tycks lillkottens flyktplaner ha gått i stöpet. Förkylningen tycks vara bättre och det snoras bara lite grann. Dessvärre tycks vi ha smittat lille kusin Ted, som inte sovit fullt lika bra.

Buskotten apar efter sin kusin när han stojjar och räcker båda händerna högt över huvudet. Så där som man gör när man håller i en fin leksak och vill syna den bättre från en annan vinkel och samtidigt visa upp den till allmän beskådan. Hon har även lärt sig använda tutan på bobbycaren och vinkar nu till höger och vänster samtidigt som hon försöker härma faster Lindas retsamma lalala:ande.

en bokslukande upptäcktsresande

Det verkar som om den femton timmar långa nattsömnen, mellan sju igår kväll och tio imorse, gjorde susen för idag har vår lilla parvla visat tydliga tecken till tillfriskning.

Och även om det kinkas lite då och då, och till en början av dagen inte alls skulle lekas på golvet utan bara sittas i mamma A:s eller pappa D:s knän, så har det även varit skymtar av glädjestunder med rent bus. Det snoras inte fullt lika mycket och aptiten tycks vara tillbaks igen. En halv burk pasta med broccoli följt av lite mango och persikomos slank ner av bara farten efter några dagar av enbart amning och kexätande.

Nu har det uppbådats tillräckligt med ork och upptäcksglädje för att utforska farmor och farfars bohag till fullo. Den spännande leksakslådan är visserligen lokaliserad sedan länge och alltsomoftast ställer liten sig upp och plockar saker ur den.

Buskotten har även passat på att, med pappa D:s hjälp, gå upp och ner för trappen, traskat och krupit runt hela huset. Hon har även på egen hand försökt slicka hunden i ansiktet (efter gårdagens lyckade svansbitning), lekt med knapparna till mikron, försökt riva ner julprydnader, vinkat med hela handen istället för den sedvanliga armviftningen och varit så där allmänt lurig och pillemarisk.

Och så har hon haft en liten sagostund och bläddrat lite förnöjt i den nya lilla boken om hundvalpar som hon även kännt och klappat på, samt redan försett med små söndertuggade små hundöron. Jodå, hon är allt en liten bokslukerska på alla de sätt den lilla busparvlan.

släktträff i förkylningstider

Den förkylning som vi, olyckligt nog, drog på oss under tågresan vill inte riktigt ge med sig och parvlan snörvlar och nyser om vartannat.

Gröt är inte att tänka på med den nuvarande aptiten och vi har fått återgå så smått till amning som huvudmål igen.

Men vår lilla stumpa kämpar allt på för att kunna busa som vanligt och trots en lång gårdag med shopping i Borlänge, bus med både kusin Linus & kusin Ted samt ett plaskfyllt bad med pappa D, så blev det ändå en rätt så sen kväll.

Idag har vi haft besök av gammel- farmor Mary, några farfarbröder och en kusin till pappa D och ätit riktig söndags- middag. Det var toppen tyckte liten Alva, som pockade på uppmärksamhet från alla de håll och mumsade glatt på den lilla porslinstomte som hon fått av gammelfarmor.

Fast det tar minsann på krafterna att ha så mycket liv och rörelse runtomkring sig, särskilt när man är så nyfiken som vår lilla kotte. Och kort efter en kraftfull uppvisning av lille kusin Ted om hur smidigt man kan hoppa från skärbrädskanter så somnade vår lilla parvla förvånansvärt tidigt denna kväll.

Måhända drömmer hon nu sött om hur hon satt i farfarbror Leffes knä och övade sig lite inför det kommande mötet med tomten.