nyårsafton

Detta år firades nyårsafton i Garpenberg i goda vänners lag. Vi var inbjudna till några nästintill grannar något kvarter bort , som tack för att vi varit kattvakter under julledigheten. Vi bjöds på trerätters middag med svampsoppa, kålrotsgratäng och frukt med glass. Alva och Majken, som inte är särskilt blyga av sig, lekte vilt med husets alla leksaker, byggde rutschkanor av tunnlar, diskuterade fossiler och läste dinosaurieböcker samt såg på filmen om "Landet för längesedan".

Därefter firades det med tomtebloss vid öppna spisen och skålades med blixten mc queen fizz, innan Majken slutligen å det bestämdaste bad om att få gå hem och sova -en dryg halvtimme innan det riktiga tolvslaget. En kortare spark och bobfärd senare sågick hon dock utan problem med att gå in till farmor och farfar på vägen för att åter skåla med dem och flickornas storkusin. Där kikades det på fyrverkerier och dansades det så smått framför granen. Majken frågade farmor varför hon inte hade sina glasögon på sig och när hon som svar fick att det är för att farmor tyckte att det var så tråkigt med glasögon idag, var Majken inte sen att påpeka "Jag tycker att det är så tråkigt när pappa blippar på datorn hela tiden". Under nyårsmiddagen upptäckte Majken att hon är galen i japanska körsbär, som enligt henne själv smakar som apelsin. Alva hade i sin tur för fullt upp med att leka, men de båda verkade även väldigt förtjusta i sin soppa. Och dagen till ära hade de nya nyårsklänningar i brun sammet. Ett fynd från mellandagsrean.

GOTT NYTT ÅR! Säger vi. År 2010 har varit ett bra år, om än det gått otroligt fort. För min del var det ett år av hälsoaktiviteter - långa promenader, dalkarlsvandring, längdskidsåkning, power plate, styrketräning och löpträning. Jag återfann skogspromenaderna och har försökt att sätta hälsan först genom att ta fikaraster på jobbet, äta sunt och inte ställa så många krav på mig själv. Det var även året som jag, genom jobbet, fick några nya goda vänner och även kunde ta mig tiden att umgås med dem och med den närbelägna familjeskaran. Jag läste barnpedagogikboken om att växa inte lyda, mitt kompetenta barn och livet i familjen. År 2010 var året som pappa D gick sin utbildning i processteknik, började spela fiol, engagerade sig fackligt, läste åtskilliga historieböcker och badade mycket med flickorna i simhallen och besökte biblioteket. År 2010 var året som Majken slutade med blöja och napp, lärde sig somna själv i sin egen säng, växte och blev ca 104 cm lång, lekte mycket med leksaksmat och dockor, visar sig vara en väldigt trygg tjej med bestämda åsikter och gillar att ha ordning och reda. År 2010 var året som Alva fick byta avdelning till de stora barnen på dagis, växte och blev ca 122 cm lång, intresserade sig för dinosaurier, slutade äta raffinerat socker, lärde sig läsa, började med teater-dans-och spexshower, började cykla utan stödhjul, började lyssna på ljudböcker och målade mycket. Kort och gott ett bra år.

I mellandagarna hade vi besök från Göteborg. Flickorna leker bra tillsammans med andra barn som är på besök, även om de kan vara litet reserverade till att låna ut sina leksaker till en början. Dagen innan nyår fick vi även mycket fint besök av alla de snälla släktingar som kom för att fira min födelsedag. Och kusinerna lekte glatt tillsammans med den enorma mängd av duplolego som vi vid det här laget lyckat samla på oss.

mellandagar

Det har verkligen varit härligt med en lång julledighet. Nu satsar vi helt och hållet för att återskapa den trygghet som tycks ha gått förlorad genom att hela tiden vara närvarande för barnen, ta oss mer tid och leka och se till att alltid hålla våra löften gällande "vi gör det sedan".

Flickorna verkar lugnare för var dag som går och vi kom snabbt in i ett lugnare tempo utan tidspassning och måsten. Eftersom det varit en rejäl och kall vinter i år kom vi inte ut ur huset särskilt många gånger och ovanstående bilder är ärligt talat tagna innan julafton.

Istället provade vi på att leka med julens alla klappar, spela gitarr, leka med lera, spela spel och bara vara. Majken sov oroligt i några dagar efter nappöverlämnandet, men vi kramades mycket och väl vi kommit på att hon kunde krama sin lilla leksakshäst i den hand där hon vanligtvis brukade hålla sin extranapp (napp och till napp) så fungerade sovandet bara fint, även om det naturligtvis blev en saknad så som det blir i en sorgeprocess. Majken har ju trots allt haft nappen sedan hon föddes.

Godisnapparna i nappburken fungerade fint som morgonsurrogat och redan efter tredje morgonen vaknade Majken istället för det vanliga "napp och till napp"-öskemålet istället med önskan om en "godisnapp!". När väl godisburken var slut efter att ha fått en napp varje morgon så verkade den största saknaden ha gått över.

julafton

Julfirandet 2010 var likt föregående år klart uppskattat. Flickorna hjälpte detta år flitigt till vid såväl pepparkaksbak som klädsel av granen. Majken som sedan länge hade pratat om att hon önskade sig en elefantfamilj ändrade sig hastigt i sista minuten och önskade sig istället en påse med godisnappar utav tomten, som högsta önskan när hon nu skulle lämna sina nappar till tomten och nissarna. Ett beslut som hon stått fast vid även om vi föräldrar nog i stort trott det vara hopplöst, så fäst som hon är vid sina små gummitröstare.

Julaftonsmorgon började med att en lätt morgontrött Alva upptäckte klapparna under granen på sin dagliga morgonpromenad mellan flickornas rum och vår säng. Sedan var morgontröttheten som bortflugen och det öppnades morgonpaket så det stod härliga till. I år hade tomten kommit med duploklossar i stora lass och lagt dessa under granen, men där låg även en bok om en liten drake vid namn Zog, pokemonburkar, smålego, pokemonmemory och litet annat smått och gott.

Därefter mumsades det på julaftonsfrukost med tomtegröt och annat smått och gott. Det lektes med de öppnade julklapparna innan det var dags för julbad, efterföljande påklädning och en kortare promenad till grannhuset där julfirandet inleddes med Kalle Anka och hans vänner. Även detta år hade flickornas småkusiner från Dalarna och storkusinen Linus samlats hos i soffan hos flickornas farmor och farfar.

Årets julbord var supergott och slog Herrgårdens med hästlängder. Båda flickorna mumsade mat, fikon och dadlar tills magarna putade ut rejält under tomteklänningarna. Och rätt som det var så knackade det på dörren och den rödklädde mannen mötte en väldigt glad och förväntansfull barnaskara. Majken passade direkt på att ge tomten påsen med nappar och däreftrer knatade hela gänget in i vardagsrummet, där tomten fick sitta i gungstolen och ta igen sig litet.

Alva, som vid det här laget är riktigt duktig på att läsa, hjälpte tomten att läsa de namn som stod på paketen. Majken hade tur och fick överraskande nog en liten påse med godisnappar, som när vi kom hem hälldes över i den porslinsask där de, nu överlämnade, napparna tidigare hade förvarats.

Av tomten fick Alva en liten påse med dinosaurier och ett pet shopshus och Majken fick en leksaksmatspizza, en elefantfamilj i trä och en påse med godisnappar. Leksaksmat visade sig vara det ledande motivet i Majkens julklappsöppning och det var ju faktiskt i stort det enda som hon önskat sig. I år har vi i flera månader klippt ut bilder från leksakstidningar och klistrat på papper, som önskelistor och medan Alva fortfarande visar ett stort intresse för figurer såsom pet shop, pokemon, dinosaurier och scooby doo, så vill Majken fortfarande ha leksaksmat och bäbisar (dvs fler dockor).

Majken fick leksaksmodelleramat, en pzza, en låda med leksaksmat, trämjölk, trämuffins, träglassar, träklubbor, en muminnattskjorta åt sig och dockan, roliga strumpor, en röd träväska att bära mat i, hello kittytröja, kalle kunskapspel, kalle kunskapsskivor, brödrost och kaffekokare, en elefantfamilj i trä, en pokemonelefant, my little ponys, en häst och en prinsessdocka, ett armband, pärlplattor, toy storyduplo, byggare bobduplo, prinsessduplo, djurdplo och mycket mycket mer.

Alva fick littlest pet shopfigurer, en ritpingvin, ett höjdarna sällskapsspel, scooby doofilmer, en häst och en prinsessdocka, en hello kittytröja, en muminnattskjorta till henne och dockan, pärlplattor, ett armband, roliga strumpor, en liten påse med dinosaurier, dinosaurieduplo, t-rexduplo, drakduplo, småblomfolksduplo, en legokanin, ett doradataskrivblock, en paperguitar, kalle kunskapsspel och sagor och en massa andra fina saker.

Därefter var det full lek! Kusinerna leker riktigt bra tillsammans och jag är riktigt glad över att de nu har börjat dela med sig av sina leksaker. I år var första året på länge som vi vuxna kunde sitta en längre tid vid köksbordet och bara prata, medan barnen lekte glatt i vardagsrummet. De börjar vara stora våra små. Även om de ju faktiskt bara är två och fyra år gamla.

Det var två väldigt glada och nöjda flickor som somnade med sin mamma och pappa på julaftonsnatt. Det gick därför förvånansvärt bra för Majken att somna den första natten utan napp, även om det gnyddes en del och vi pratade om att hon saknade sina nappar.

GOD JUL TILL ER ALLA!

julledighet

Nu har vi snart varit lediga i en hel vecka. Det är otroligt skönt att vara julledig och efter lördagens inhandlande av de resterande julklapparna har dagarna varit helt utan måsten. Alltmedan mamma A och pappa D var på klappjakt ägnade flickorna tiden åt pepparkaksbygge och marsipangristillverkning hemma hos sin farmor och farfar. Det är inte helt konstigt att flickorna jublar närhelst de får veta att vi ska gå dit.

Under söndagen monterades granen innan den slutligen pryddes med glitter och julgranskulor. Detta år står granen i vardagsrummet, vilket känns naturligt eftersom mina egna barndomsminnen oftast utspelas i vardagsrummet framför granen med kalleankapocketläsande, pusselbyggande, sällskapsspelsspelande, korsordsläsande eller tevetittande. Fjolårets plats i hallen har nu fyllts av en fin, vit och mycket praktisk byrå. Flickorna har varje morgon krupit upp under en tjock filt i soffan samtidigt som de tittat på nickelodeon och serverats var sin limpamacka med mjölk inför den senare frukosten.

Därutöver har vi lyssnat på sagor, sjungit sånger, spelat trummor, ritat och målat, bakat pepparkakor, läst böcker, lekt med leksaker, byggt med klossar, byggt pussel, spelat dataspel och tittat på barnfilmer. Vi har även trotsat kylan och delat ut de årliga julkorten till flickornas vänner, promenerat kring kvarteret och hoppat i de höga snödrivorna längs vägkanten.

luciafirande

Den 17:e december gick flickorna sin sista dag på dagiset i centrum. Efter nyår börjar de på ett nytt ställe som använder sig av waldorfpedagogik. Där äter alla vegetarisk mat, det bakas varje torsdag, rids på ponnyhästar varannan tisdag och där gås det på gemensam skogsutflykt en gång i veckan. Vi har varit där och hälsat på vid två olika tillfällen och flickorna verkar se fram emot att börja på det nya dagiset, även om de säger att de kommer att sakna sina kompisar.

Anledningen till bytet är att vi vid det senaste utvecklingssamtalet fick höra att Alva på dagis upplevs som tillbakadragande och inte söker kontakt. En beskrivning som tycks totalt främmande för de som någon gång träffat henne på hemmaplan, där hon är en rättfram kontaktsökande virvelvind. De hade heller aldrig hört henne rimma eller hitta på gåtor. Något som hon gjort nästintill dagligen det senaste halvåret. Vår tolkning av det hela är att hon helt enkelt inte har något förtroende för fröknarna. Vi saknar även den dagliga dialogen och hade föredragit att höra något om deras uppfattning direkt istället för att invänta ett utvecklingssamtal.

Måndagen den 13:e december var det sålunda dags för det sista luciafirandet i centrum. Firandet startade redan på morgonen när de största barnen på dagiset fått erbjudandet att komma och sjunga på mamma As arbetsplats. På grund av en klar miss i kommunikationen hade de däremot börjat sjunga en kvart tidigare än önskat, vilket innebar att nästan alla missade uppträdandet. Den andra chansen var på kvällen. Likt föregående år ägde firandet rum utomhus. Eftersom den informationslapp som vi fått nämnde ett firande halv fem var vi på plats i god tid -för att mötas av två andra åskådare som informerade om att vi var en halvtimme för tidiga. Kylan var bitande- och i och med den extra halvtimmen av väntande stannade vi inte kvar för det fika som serverades efteråt.

Alla barnen var jättefina i sina lucianattlinnen och tomtedräkter. Flickorna hade sällskap under intågandet och sjöng klart och tydligt med i alla sånger. Majken hade sedan någon vecka innan skrattat glatt åt "Lusse Lelle", medan Alva verkar vara mest förtjust i "We wish you a merry christmas". Lucialjusen var spännande och båda var väldigt stolta åt att ha vart sitt. Majken var därutöver väldigt förbryllad över att vi var där för att titta båda två. Både mamma och pappa. Och därutöver även flickornas farmor och farfar.

Väl hemkomna drack vi glögg och åt lussekatter och pepparkakor hemma vid köksbordet, med två väldigt glada, lätt frusna, mycket stolta och aningens övertrötta små tjejer.

vinterland

Idag provkördes Majkens guldpulka och Alvas röda snowracer för första gången i den stora centrumbacken som vid det här laget är helt täckt med ett tjockt lager av snö. Det gick undan vill jag lova och det tar på krafterna att traska upp och ner för backen. Därefter dracks det russinfylld glögg och åts pepparkakor hemma vid köksbordet innan vi kurade ihop oss för att läsa de nya pixiböckerna med Bo och katten Snurran.

Det har varit en rätt så fullspäckad helg eftersom pappa D under fredagen tog flickorna med sig på en tur till Buslandet i Västerås för lite klätterlek och rutschkaneåkning. Utöver snöleken har vi under dagen till stor del tagit det bara lugnt. Alva och Majken har med äggklockans hjälp turats om att spela Kalle Kunskapsspel på datorn, medan det lästs sagor för den som inte spelat för stunden. Vid läggdags fick de idag höra Astrid Lindgrens "visst kan Lotta nästan allting", Tove Janssons "vem ska trösta knyttet" samt Lars Klintings "tuppen vill ha", tack vare att vi under dagen redan läst tre stycken "Vemböcker" för Majken. "Vem är borta", "Vem är död" och "Vems kompis" Stina Wirsen verkade helt enkelt veta vad hon gjorde när hon skrev de böckerna. Det är långt ifrån julfint och städat i hemmet, men det har varit mycket värt att ha kunnat ta det lugnt och bara vara.

årets första julbord

Familjens första julbord för i år är nu avklarat. Som tidigare år har det avnjutits på Garpenbergs Herrgård tillsammans med några av de närmsta arbetskamraterna och deras familjer. Alva blev som mest lyrisk när hon upptäckte det vegetariska bordet och frågade senare ut de övriga bordskamraterna huruvida de äter kött, samt förklarade sedan att hon tycker för mycket om djuren. Vi har försökt att inte göra "så stor grej" av att vi i familjen äter vegetarisk mat, men det märks att barnens tankebanor alltmer tar sina egna vägar. Alva tyckte även synd om de älgar som hängde på väggen och de elefanter som förlorat sina fötter medan Majken i sin tur blev ledsen när bordet på ljuset självslocknade. I annat fall var det glada miner och det mumsades glatt på såväl ostpaj, lax och sojakorv som efterrättsbordet alla frukter, pajer och glasser.

I övrigt är det full förberedelse inför julen. Trots en tidig start med julpyntande innan första advent har vi ännu inte hunnit plocka upp alla lådor. Julklapparna som påbörjades i mitten av oktober är långt ifrån inhandlade och de sedvanligt tidigt beställda julkorten har just tagits. Flickorna har sedan länge tittat igenom alla leksakskataloger, klippt i ordning önskelistor och öppnar sedan den 1:a var sin lucka i kalenderalmanackorna. Detta år har Alva valt Littlest Pet Shop medan Majken även detta år valde My Little Pony - för att överraskande nog få exakt samma saker som i fjolårets kalender.

Snön ligger trivsamt tjock på marken och träden gnistrade otroligt fint i solen under dagens korta bilresa. December månad kom överraskande fort, men jag hyser ändock hopp om en fridfull jul och en lugn avslutning på året (med två veckors semester på hemmaplan).

stora stortjejen

Alva har också börjat bli riktigt stor nu. Fastän hon förstås fortfarande är liten med sina fyra och ett halvt år. Hon klär på sig sina kläder och skor, målar innanför linjerna på målarblocket, trär fina pärlhalsband, bygger annorlunda med sina duploklossar och ritar gubbar, pokemons och dinosaurier. Dessutom leker hon på ett annat sätt- såväl själv, som med sina kompisar och sin lillasyster. Alltsomoftast vill hon leka med närmsta grannflickan och det märks att det sociala inom kort kommer att ta allt större plats.

Hon lyssnar gärna på sagor och sitter stundom och bläddrar i sina sagoböcker för att titta på bilderna. De pokemontidningar som hon har fått istället för lördagsgodis är nästintill sönderbläddrade och hon nöter gång på gång in de olika namnen. På helgen smyger hon och lillasyster upp och ser på Nikolodeon på morgnarna. Alva kan kanalen och favoritprogrammen är Dora, Svampbob fyrkant och Danne Fantom. Flickorna är fortfarande fullständigt galna i film och teve, men vi begränsar sedan någon en månad tevetittandet till helger. I filmväg är det fortfarande Scooby Doo som är favoriten. Alva pratar även mycket om Landet för längesedan, en film om dinosaurier som hon fått se på dagis.

Alva närmar sig klädstorlek 122. De nya vinterkläderna är mörkblå och det nya fleecestället ljusblått. I övrigt är det fortfarande väldigt mycket rött som gäller, även om Alva numera säger att hon tycker om alla färger.

När Alva är powerranger så springer hon superduperfort. När det kommer till spring i benen har Alva alltid sprungit mellan olika rum, medan Majken tagit det litet lugnare. Nu springer de båda två fastän Alva är bra mycket mindre sprattlig alltsedan vi minskat på mängden av socker. Alltsomallt verkar hon helt enkelt mer harmonisk och hon är underfundig som få och har helt enkelt en minnesbank likt Dustin Hoffmans Rainman.

stora lilltjejen

När snön kommer ska Majken förbereda sig för att lämna sina nappar till tomten och hans nissar. Av tomten önskar hon sig då en pytteliten elefant, en mamma elefant, en pappa elefant och en storasyster elefant. På sistone har det även tillkommit önskemål om ett hus till elefanterna med en dörr som de kan gå in i, en rutschkana, en gungbräda och en liten boll.

Under den senaste månaden har Majken övergett pottan för toaletten. Hon har även äntligen blivit så lång att hon har börjat nå ned till golvet så att hon kan använda den gula sittstuds- bollen vilket innebar ren och skär lycka. I klädstorlek har Majken nu börjat närma sig stlk 104.

Därutöver tycker hon om att klä ut sig och kan till stor del ta på sig utklädnings- kläderna, även om hon då och då får hjälp av sin storasyster, som för övrigt börjat klä på dockkläder på alla sina mjukisdjur och pokemons. Oftast är hon prinsessa, men häromdagen var hon även en liten vampyr som lekte med bilbanan tillsammans med sin fladdermusbäbis.

Majkens favoritfärger är blå, röd, gul, grön, brun och svart, säger hon. Fast i de fall hon får välja så väljer hon nästintill alltid lila - eller raka motsatsen mot vad storasyster väljer. Nästintill varje morgon sjunger hon låten "jag åt min gröt och läste tidningen".

I övrigt är det mamma A som gäller för hela slanten och varje dag kivas det syskonen emellan om vem som ska sitta bredvid eller mittemot. Något som stör husfriden något och än mer middagsron. Vi letar ännu en bra lösning, men har inte lyckats komma på något som passar alla parter.

halloweenfirande

I fredags tog vi fram flickornas pumpaljus och tände dem för ett litet mysigt halloweenfirande. Senare under kvällen begav sig familjen till Hedemora för att titta på alla spökutklädda köpmän och gå på spökvandring. Alva valde återigen att klä ut sig till vampyr, medan Majken var en rosa tiger. Spökvandringen bjöd på troll, prinsesshäxor, spöken, spåkvinnor och osaliga otäcka andar. Den sistnämnda spökade i en trapp och barnen fick sjunga "blinka lilla stjärna" för anden så att hon somnade. Något som hon inte hade gjort på flera tusen år. I slutet av promenaden fick alla barn var sin kompis i form av en liten spökreflex.

Flickorna återvände sedan glatt till kusinernas affär, där de spelade trummor och gitarr -eftersom dalakusinerna som var utklädda till Kiss hade övergett scenen för litet present- inslagning. Alva hade fått ansikts- målning i form av ett rött hjärta på den ena kinden och en svart stjärna på den andra. De båda var lika glada över alla pumpalyktor som de hittade i skyltfönstret detta år, som de var under förra årets vandring tillsammans med farfar.

Det hade tänts marschaller i Hedemoras rondeller och jag tror minsann att det är något speciellt med att vara ute när det är mörkt när man är liten. När vi i måndags åkte en tur till Hedemora låg månen så lågt att det såg ut som om att det gick att känna på den. Alva stirrade storögt och fascinerat och pappa D fick åka en extra tur med bilen så att även Majken, som ännu sitter bakochfram, skulle få sig en titt på månen som såg ut som en ost.

Något halloweenfirande i form av trick-or-treat eller bus-eller-godis blev det dock inte av i år. Varken för flickornas del eller för några besökare. Flickornas faster hade omtänksamt nog köpt flickorna var sin liten pringlesburk och de mumsade glatt på chipsen samt några medtagna russinpaket. På så sätt var det inga större problem för Alva att tacka nej till godis och även om hon fick en påse med djungelvrål så sparade hon den ända till lördagen.