Under lördagsförmiddagen var flickorna trötta och griniga. Den långa fredagen innebar tyvärr inte någon längre sovmorgon såsom jag hade hoppats. Istället vaknade de båda redan klockan sex - på ett uruselt humör - och kunde inte komma överens, vilket även kan bero på en begynnande förkylning. Det snörvlas nämligen en hel del. De fick sålunda spendera förmiddagen på var sitt rum medan vi lagade aubergineröra, naanbröd och lasagne.
Lillebror visade sig dock ha ett strålande morgonhumör. Som förmörkades allteftersom dagen gick på grund av en släng av magknip. Framåt eftermiddagen - efter en rejäl lunch på min första egenhändigt lagade lasagne - fick vi oss ut på gården. Solen skiner, men det blåser ännu kallt. Vi spolade av verandan och tog fram utemöblerna samt flickornas cyklar.
Därefter blev det några cykelturer kring kvarteret - efter att styren och sadlar justerats. Det märks synnerligen att de har växt en del sedan i fjol, kickorna. Och så blev det ett kärt återseende av vår årstidsvän - stenen med vassa tänderna.
2 kommentarer:
Kul att du fotar tjejerna på stenen varje år och den blir ju mindre och mindre för varje år. Vilken charmkille han är den lille prinsen hoppas verkligen att han slipper magknipen snart det är ju inte lätt att bränna av ett så´nt leende när det kniper. Va bra att de kan vara i var sitt rum och leka när humöret tryter.Bra med utrymme där.Grattis till lasagnen!! Kram mormor
Haller med mormor. Kul att se stenen med de vassa tanderna. Mycket charmig Lill-Nicke dar.Har har vi haft sova-over kompisar hemma och sova over hos kompisar borta hela helgen sa jag vet vad vi har att vanta Mandag och Tisdag...Det brukar blir en smula grinigt....
Kramar Anita
Skicka en kommentar