mera kalas

Idag har vi varit på ett 4-års kalas. Solen tycks alltid skina i Lycka och för det tredje året i rad firades födelsedagen utomhus. Lekkamraten hade fått ett piratskepp på gården och tillsammans med två andra barn lekte flickorna sjörövare. Inspirerade av de senaste helgernas piratfilmer ropade de båda "Ladda kanonerna" och "Hissa Jolly Roger". Alva mötte dessutom en dinosaurieintresserad kamrat och tillsammans pratade de om olika dinosaurietyper. Eftersom Alva denna gång var äldst i gänget blev hon snabbt litet av en förebild. 

Medan de övriga barnen fortfarande var upptagna med att äta tårta och jag just ammat klart passade jag naturligtvis på att fota lite. På bilderna ovan ser ni kickorna i full såpbubbelblåsning. Majken vill gärna visa bubblorna för hönsen - som de senare hade nöjet att mata. Till Alvas förtjusning bjöds det även på nötcreme och fruktspett - och till Majkens på tårta och syltkakor. Majken visade sig vara storsint nog att ge lekkamraten sin rosavitprickiga kalasklänning när vi innan kalaset kunde konstatera att den nu blivit för liten. Hon var till och med riktigt stolt när hon överlämnade paketet. Det tycks vara lättare att skiljas från favoritkläderna när de lämnas vidare till kusiner eller kamrater. Jag är, som vanligt, riktigt stolt över våra omtänksamma, artiga, lekglada och kamratliga döttrar. Nikola visade sig även han från sin bästa sida och låg mest vaken och kikade, samt jollrade artigt när någon sökte kontakt. Han har därefter sovit sedan vi kom hem. 

Efter fyra timmars intensiv utomhuslek - samt fika, skattjakt och maskmålning - var det dags för hemfärd. Väl hemma passade jag och Nikola på att vila medan pappa D lagade rårakor och flickorna spelade på sina Nintendo Ds. Trots att de var så trötta att de syntes ville de inte avstå från lördagsfilmen - eller den veganschakolade som de fått av vår trevlige fackkamrat vid vår senaste gemensamma matbeställning. Idag blev det Pokemon - black and white. Majken klarade sig igenom halva filmen medan Alva kämpade på en aning till. När det var tjugo minuter kvar bad hon dock att få vänta med att se resten till imorgon.